Nu var det länge sedan jag berättade någon och massor har hänt så klart. Här kommer det en liten berättelse om min moped - som jag inte har så klart. Det är nåt helt annat jag äger :)
Någon blir fråntagen sin moped av en tjej som äger den. Hon lånade ut den till hans kompis i stället. Då ringer någon till Mej och säger ”Visst har du en moped som bara står som jag kan få låna?” Jag säger att visst har jag en moped som Någon kan få låna, jag använder den visserligen men bara ibland. Någon behöver bara betala försäkringar, reparationer och reservdelar till mig – ja och så bensin förstås. Men Någon får INTE ha den i mitt garage för det behöver jag själv. Någon säger OK och får nyckeln till mopeden. Efter ett tag tröttnar Någons tjej på att åka moppe med kompisen och vill hellre åka med Någon. Då har de plötsligt 2 moppar. Då ställer Någon tjejens moppe i mitt garage så den slipper stå ute. När jag kommer till mitt garage så står moppen där. Jag säger till Någon att den inte får stå där. Någon skrattar och säger OK, den ska bara stå där en liten stund. Så fortsätter Någon och Tjejen att åka på mopeden. Jag frågar om de vill köpa den men se det vill dom då inte, bara använda den. Tiden går och en dag när jag åker till mitt garage för att hämta saker (jag berättade det för Någon för att inte tränga mig på) visar det sig att garaget är fullt av saker. Inte bara Tjejens moped utan en massa reservdelar och skräp. Ja till och med en dubbelsäng står där. För att jag ska komma åt mina saker måste jag flytta ut Tjejens saker, ta ut mina och sedan bära in hennes igen. I mitt garage, som de inte får vara i. Det känns inte rätt och jag bli sur. Jag bär Tjejens grejor till altanen, under taket och meddelar någon att jag gjort det. De kan lägga sakerna i min källare. Då bli Någon rasande och frågar ”Så nu måste jag åka hem och ta reda på efter er?”. Sen skriver han ”I källan möglar allt så där går det inte att ha nått…” Då måste jag lämna tillbaka din moppe. Så bra säger Jag då – ”När?”. Då säger Någon ”kunde du inte hämta dina saker?” och ”Tjejen undrar vem som ska ta reda allt som katterna och fåglarna vart i? Ta dit en firma och skicka räkning till dig? Eller har du nån bättre idée?”. ”Vill inte slöa nå mer tid helt enkelt det du gjorde idag var droppen så det får du ta konsekvenserna av också!”. Nästa meddelande var ”du får tillbaka din moppe så det löser sig”. Nu hade emellertid jag surnat till riktigt och ville veta när. Det kunde han inte säga. Han fick då tre alternativ av mig men valde ett fjärde. Nu har jag accepterat att jag får min moppe då och hoppas att de får bort alla barnsliga klistermärken som är på den. Någon däremot hotar med diverse saker och kommer med personliga påhopp, typ ”din fetkossa”. Och det stämmer ju, så vad ska man säga åt det? Jag kan banta – vad kan du?
Jag tror att Någon väntade sig att jag skulle ha sagt ” Snälla du gör inte. Jag VILL att du fortsätter att ha min moppe fast det kostar mig flera tusen varje månad. Snälla snälla du…” Men se det gjorde jag inte! Jag tar konsekvensen och får tillbaka min MOPPE
Kort sagt - jag sparkar på alla. JA! Jag kanske har för stora krav på omvärlden och på mig själv, än sen då? Trött på alla dessa gravida kvinnor runt omkring som bara gnäller! "Å, jag har så ont, kan inte gå, kan inte jobba, kan det inte vara över snart - jag har ju väntat i snart 22 veckor!" Va fan! Tur att inte ni hörde till de tidigare generationer när kvinnor var tvungna att arbeta ända tills krystvärkarna kom. Och sen fick de resa sig när efterbörden släppt och fortsätt att arbeta. Vilket gnäll det är nu för tiden! Undrar när det blev en sjukdom att vara gravid? Kanske det var samtidigt som vanligt folkvett utrotades? Bara en sån sak som att komma objuden till någons födelsedagsfest och gnälla om hur tråkigt det är? Stick och brinn din lilla subba säger jag bara - du var aldrig bjuden. (ooops - så förbannad jag är känner jag!) Eller att säga "den här får du av mig..." och sedan kräva hutlöst mycket betalt - PLUS moms!
