Jag har hamnat i ett stim...

Av solresor! Reser till Sicilien på måndag och till Kanarieöarna i januari.
Ett ord: P R I V I L I G I E R A D.

Nu ni!

Nu är det i alla fall september. Och vi har förmånen att få träffa och umgås med människor vi gillar! Typ idag har vi träffat Majsan, hennes Tobbe och och så Lilleman. Kanske Nina och Saga i morgon - och faster Kristina? Underbart att få välja bort människor man vill slippa se och höra, eller hur? Livet känns OK - och vi har det bara bra...

En del

av mina inlägg blir OERHÖRT konstiga. Det beror på att jag säljer min själ för pengar. Jag tror inte man kan spela sig till lycka men å andra sidan slår slumpen till slumpmässigt. Hårt arbete är dock bättre...

Livets hårda spel

Att leva är ett svårt spel. Chansen att vinna utan att anstränga sig är liten. Spela på casino ger betydligt större chanser. Då kan man räkna med fasta odds. Trots att jag aldrig har lyckats att vinna några större belopp kan jag ändå ibland dras med av spänningen. Någon vinner ju faktiskt! Men anstränger man sig det allra minsta ger livet nästan 100% vinstchans. Säger hon som ska på en väns begravning i morgon. Spela på casino vänner - det är ändå slumpen som styr...

En dag

helt utan verksamhet. Vi har gått med jyckarna på stranden, ätit lunch och druckit ett gott rödvin till, sovit middag länge. Diskat. Vilat. Åkt till affären och handlat. Hittade en ost av Brie-typ med bara 17% fett. God! Ätit middag och druckit rödvin. Slit och släp - nu måste vi gå med jyckarna igen...

Till Eva

Det liv är icke längst som längst varat
Den levat längst, som fyllde livet bäst.
Den är ej rikast, vilken mest har sparat
Nej, den är rikast som har givit mest.
(N Jakobsson)

Å vad jag saknar dig redan. Du har ju alltid bara varit ett telefonsamtal bort. Har du mobilen med dig dig himlen? Ring mig då...

Keiko är död!

sedan 2003 tror jag. Men vår egen lilla Willy lever och mår bra.


Hon äter som en häst och blir tjockare och tjockare :0)  Själv har jag nu tappat 35 kilo sedan januari. Tur att jag har en snäll bror som har plockat upp de flesta av dem. Han har tagit hjälp av sin son och jag är dem evigt tacksam för det. Ni vet den gamla devisen: "Jag är fet och du är dum. Jag kan banta vad kan du?" den är helt underbar!

Livet kilar på i stilla mak. Sonja är på G. Vi åker till Åland ett par dagar och sen ett möte med de BÄSTA på torsdag. Åh så länge sedan det var nu. Auktion i bystugan nästa lördag och sedan skiter vi nog i Mari Boine och sticker söderut. Om man nu ska åka söderut ska det väl vara på hösten?

Och ja just ja. Någon som vill köpa ett helt fantastiskt hus utanför Norrtälje? Vi ska ägna oss åt fritid nu :0)

Ja ha ja!

En del människor har trevliga små bröder. Andra kräks över sina. Själv sjunger jag "Bröder" med förtjusning.  Tur att jag bara har en bror för jag skulle inte orka med fler.

Jag har vuxit upp med den föreställningen att jag kommer från en hederlig familj. Där lag och rätt gäller utan att man är fanatisk. Tycks vara en typisk vanföreställning. Man ska sno åt sig så mycket man kan på andras bekostnad. Och den svenska avundsjukan håller fanan högt!Den gamla fula häxan visar sitt tryne både här och där. Verkar det som att jag bryr mig? Det är helt fel. Siste man som lämnar skeppet tar med sig flaggan - och det kommer inte att bli jag. Jag har förmodligen aldrig varit ombord utan bara surfat lite lätt vid sidan av. Och det är rätt så skönt. Jag lägger hellre min energi på att "Rädda Willy". Jag tror att jag kan umgås med normala människor på normala människors vis - fyllon och skurkar har jag svårt för privat men älskar dem på jobbet. Konstigt va? Jag kan visa förståelse för någon som slår ihjäl sin fru med stekpannan men inte för någon som stjäl svetsar från nära vänner? Jag gillar inte "smash-and-grab" mentaliteten när den kommer för nära mig.Och uppriktigt - från djupet av mitt hjärta:

Livet kan vara som att spela bingo.

BINGO är ett lustigt spel. Massor av människor samlas, sitter helt fokuserade, sida vid sida oftast utan att säga ett ord till varandra. "Bertil 6 - nummer sex" utroparens entoniga stämma ekar i den annars knäpptysta lokalen. Om någon dristar sig att säga nåt så hörs det snabbt ett Hyssjh från församlingen. Åthutningen följs av svarta ögonkast så att man verkligen ska förstå att det man gjorde var oförlåtligt. Men när det blir paus med kaffe då skrattas och pratas det glatt och det är då man kan förstå att bingo även är en social företeelse. Den första bingo-upplevelse jag minns är från Vikmanshyttans folkets hus. Jag hade fått följa med grannarna och det är nästan 50 år sedan. Jag hade den oerhörda turen att få en full bricka och var jublande lycklig. vinsten just då var en svart skinnsoffa. Soffan var i mina barnögon redan placerad i mitt rum och jag var oerhört stolt över mitt spel. Det här var på den tiden när man fick lägga plastpluttar på rätt nummer på sin bricka och det var ganska pyssligt. Plötsligt hördes ytterligare ett BINGO - ropas ut i lokalen. Mitt hjärta klappade till men jag var fortfarande övertygad om att soffan var min trots att lottning skulle ske. När jag nu tänker tillbaka var detta ett hårresande beslut. En fick en soffa och den andre 1/2 kilo kaffe. Och så klart fick jag kaffet! I många år lade detta sordin på mitt bingospelande. Jag har dock haft många glad bingostunder efter detta. Och visst är det lite som livet - en del saker gör att man blir himla besviken men man återvänder ändå...

Om det hade varit november nu.

Då hade det inte gått frusna tranor i snön. De är smarta djur och flyttar i god tid innan vintern kommer.

Då hade jag glatt mig åt den snö som faller oavbrutet. Det blir så underbart ljust och vackert när det snöar i november.

Då hade vi också haft vinterdäck på bilen liksom många andra.
Då hade det jag suttit här vid köksbordet med tända ljus och tycket att det var mysigt.

Då hade också förhoppningen om ES funnits kvar. Trots att jag tycker att vi inte har där att göra.

Då hade också Vandringsturnén varit en välbevarad hemlighet och jag hade inte kunnat berätta att vi ska åka till Trondheim för kick-off.

Men nu - nu är det april! Och de stackars tranorna kommer att svälta och frysa ihjäl i detta ogästvänliga land. Och jag är inte det minsta glad över snön som faller. Vinterdäcken är ett minne blott sedan i mars. Att tända ljus verkar fånigt i april när det ljusnar före klockan 5 och jag sov ända till 05.20 idag. Drömmen om Elitserien sprack som en ballong och det är fler än vi som inte har där att göra. Välkomna till verkligheten DIF! Och nu, i april bär det av till Trondheim med husbilen i morgon. Och på husbilen har vi vinterdäcken kvar!
Vi ska ta lång tid på oss. Stanna ofta med hundarna, läsa böcker och ha det mysigt. Årets första rejäla husbilstur närmar sig med stormsteg och det ska bli underbart. Härmed bannlyser jag vintern och ber den dra sin väg igen.

Bara plötsligt så där alltså...

Nu är det bara två veckor kvar innan vi drar till Trondheim för starten av den årliga vandringsturnén. Är man en Stalker så är man. Det kostar att ligga på topp. För övrigt upphör människor aldrig att förvåna mig! Jag tror varje gång jag tappar hakorna att nu - nu är det klart. Men inte då. Så komplicerade personer det finns? Att en liten valp biter den hand som föder en kan jag förstå men när människor aldrig lär sig att tänka först och agera/prata sen är svårt att fatta. Hur många nitar kan man behöva gå på? Svårt att generalisera från en situation till en annan kanske? Men som sagt - snart vandring och sen börjar hockeyn igen och det andra kan man bara skita i...

Det är lite för tidigt

att knyta ihop säsongens hockeysäck eftersom det återstår en match. Vi kan nog pressa i den också och det är bara att konstatera att vi inte har i Elitserien att göra. Det känns inte lika surt i år som de år vi vunnit serien och ändå inte gått upp. Jag tycker att systemet är idiotiskt när inte den som vinner AS automatiskt går upp och den som förlorar ES går ner. Jag tror inte att vi hade gått upp i alla fall i år men det hade känts mer rättvist. Men nu får vi Djurgår'n med oss i stället. Fjantarnas fjantförening med den styrelsen. Visserligen har de en hög åskådarsiffra, faktiskt både borta och hemma, men att bara sälja biljetter till medlemmar är så fjantigt att jag borde sluta prata om det. FJANTAR!

Våra grabbar med Bergenström och Hanses i spetsen ska ha ett stort tack. Hoppas vi får se er nästa år igen - och junisarna. Gallerligan har framtiden framför sig till skillnad från många köpta lakejer som till exempel PP - han har framtiden bakom sig. Låt hockeydrömmen leva och kan det inte vara april 2013 snart...

Skyldig!

Det är lika bra att jag erkänner på en gång. Jag är skyldig. Det var jag. Jag som lovade att inte få kvalseriefeber, som sa att jag skulle skita i hur det gick på hockeyn i år. Nu sitter vi där som små Shih Tzuer och väntar på belöning. Dom har förtjänat det - inte vi. Jag som ljög till exempel. Men jag står fast vid att vi inte har nåt i Elitserien att göra, men vem har det då? Pengar löser många problem och då kan men köpa "riktiga" spelare som fortfarande ska göra sina bästa matcher. Man slipper köpa föredettingar där bäst-före datum har gått ut, de som redan har nått toppen och är på väg nedåt. Som är slitna och sköra och blir bänkade av läkare om och om igen. Ja, jag är skyldig till att önska att vi vinner. Intervjun med Bergenström efter matchen är för underbar. Han gråter en skvätt och hittar inte ord (ett tag trodde jag att det var Conny Strömberg som blev intervjuad). En riktigt hjälte Jensa - och Erik Hanses ska man bara inte tala om.

Vi har som sagt inget i ES att göra och det har nu för tiden inte Djurgården heller! Minns att det var vi som sänkte Djurgår'n! Sha la la la... Hoppas att det tänker spela alla sina hemmamatcher med bara medlemmar på läktaren. Hovet kommer att eka ödsligt ganska snart. Varmt välkomna till Allsvenskan ska ni vara DIF. Men lämna era ap-supportrar på fotbollsplanen innan ni reser ut i landet. Tänk att era spelare måste ha polisbevakning på träningar mot egna supportrar. Stackars er. Vi, VI ÄLSKAR LEKSAND. Och nu är det bara två matcher kvar...

Kvalserietankar...

Snart kommer horden. Som gräshoppor från Egypten ska de dra fram över vårt fortfarande vintertrötta land. De ska skövla våra arenor och de bokar hela restauranger. De slår sönder och förstör allt som kommer i deras väg. Ibland dödar de också någon motståndarsupporter av bara farten liksom. Iförda blanka hårda stövlar med renrakade huvuden ska de fara som en landsplåga fram genom vårt Sverige. Deras spruckna målbrottsstämmor ska skandera ”Hata – hata - hata”. Det spelar ingen roll om det är Djurgår’n, Bajen eller Gnaget – upplägget är det samma. Undrar om de ens har roligt? Handen på hjärtat – Vem skulle ta med sig ett litet barn på en match mellan AIK och DIF? Inte jag i alla fall. Jag har fortfarande ett starkt minne av att inte få lämna Hovet med matchtröja – fast Gnagarna vann! Polisen sa stopp och inte fick jag gå med bar överkropp heller. Malmö är ju heller ingen höjdare om man tänker efter. Som en modern Hitler har jag funnit den slutliga lösningen. Vi samlas vid Skånes gräns mot Sverige och med förenade krafter spettar vi loss eländet och puffar över dem till Danmark. Så kan de sitta på Ströget och gnälla över ”horor”. Percy och Linus Klasen skulle bli pittoreska små inslag i statsbilden. När det gäller Stökholmslagen står jag fast vid mitt tidigare förslag: Bygg en bur runt stan, låt dem spela mot varandra, vi låter dem tro att de är bäst, supportrarna spöar upp varandra, river pubar i stan och bär sig illa åt där. Resten av Sverige har en egen hockeyserie där vi trivs och möjligen kastar några glåpord till varandra i stridens hetta. De kan få kalla sin serie ”Elitserien” – för det är verkligen eliten av mentala kalhyggen det handlar om. Vi kan kalla vår serie för Allsvenskan – och vi låter alla få vara med och titta. ”Spetta loss Skåne och bygg en Ap-bur runt Stockholm”! För vi är Bröder - och ingen annan är som oss...

Den är här nu!

Mars - vårmånaden! Den månad när inte bara de unga småfåglarna kvittrar för att fånga en honas intresse utan också den äldre generationen vaknar till liv. Månaden när Tofsvipan och Storspoven återvänder från sina vinterkvarter. Storspovens "sång" förgyller kvällarna och Tofsvipan briljerar med sin flygkonst. Tranorna kommer att dansa kring Hornborgarsjön, takdroppet kommer att upphöra för snön försvinner och i alla diken och skogsbackar kommer Tussilago och Blåsippor att lysa färgglatt - de svenskaste av alla blommor. Ljuset kommer att återvända och vi kommer att ställa om klockorna och få längre kvällar. Kvalserien kommer och går med allt vad det innebär. I mars är det ännu för tidigt att sitta ute på kvällarna men någon dag kan man säkert sitta ute och fika i solens sken mot en vägg. Känn på ordet: Mars! Vilken tur vi har att den kommer så regelbundet varje vår. Och just i år kommer Kajsa också! Njut av Mars. Snart är April här...

Allvaret närmar sig...

Kan ni vara så snälla och hämta Kajsa nu! Jag längtar så efter henne och jag har så tråkigt. Det är så mycket jag måste lära henne och jag är rädd att jag glömmer nåt. Men en sak ska hon ha klart för sig - det är MINA människor - MIN plats i mitten av sängen och MINA leksaker på golvet. Kom Kajsa -Koooooom DÅ!

Snörvel, host, host...

Ja det kan jag då bara säga att inte är det kul att vara sjuk! Varför finns det folk som frivilligt sjukskriver sig tro? Bortsett från att jag faktiskt ÄR sjuk och bara orkar en timme i taget så rubbas hela min tideräkning...Det är lite som ett råttfällespel, man rubbar på en tid och SMACK - så låser sig allt. Som ett plockepinn rasar hela strukturen när man petar på en tid. Suck. Jag kommer aldrig att få till det här igen...Nu lägger jag mig!

Var det högmodet som fällde mig?

Jag tror att senaste gången jag var däckad i influensa var 1972. Kan ha fel men det är det jag minns. Fnyste lite surt åt alla människor som var sjuka på jobbet innan jag tog bussen till Norrtälje. Hade sån "tur" att på platsen på andra sidan gången satt en familj med ett litet barn, 6-9 månader, som de var överens om att du skulle hålla honom vaken så han inte sov på bussen. När vi kom till Roslags-Näsby började mitt huvud dunka och jag skyllde på ungen. I Brottby, en kvart senare, frös jag så tänderna klapprade. Väl framme i Norrtälje åkte vi till djuraffären för att få klorna klippta på Maja. Då var den människan också sjuk. Åkte hem och tog en Alvedon och åkte sen till Rimbo, till fantastiska Ann som klippte alla klor på skrik-Maja på 5 minuter! Sen slog det till. Hemma igen stöp jag i säng skakande under 3 täcken och ett överkast och med en huvudvärk som kom den från helvetet. Tog mig upp på torsdag morgon och ställde in två möten via sms. Inte kul kan jag säga. Det ena var ett soc-möte som det kommer att bli omöjligt att få till igen och det andra var av betydligt trevligare art. Skulle ha ett möte i "de fyras gäng" och sen gå på Hamburger Börs på kvällen. Blev inget av med det. Mötet var beslutat redan i november och att det skulle äga rum just den historiska dagen det sköts salut för en kvinnlig tronföljare var väl osannolikt. Men som sagt. Jag tror det var mitt högmod som gjorde att jag ändå inte var i Stockholm när det sköts. Nu är det fredag morgon och jag mår lite bättre så på förmiddagen idag ska vi åka hem Sme'n, Maja och jag. Ska bli så skönt.

Förra året i slutet av mars.

Då återvände vi från några dagars resa i norra Tyskland där vi fann självaste våren och en stork. Omräknat i detta års tideräkning borde det vara drygt 6 veckor kvar till våren drabbar Tyskland och bara dagar efter kommer den till oss. Fan tro't när man tittar ut på snöflingorna som faller så tätt att inte en endaste liten fågel kan komma mellan dem. Men det är skönt att våren väntar för då kan jag bli klar med allt himla pappersarbete. Har idag bara 4 rapporter att skriva och om jag skyndar mig hinner jag en till idag. Sen kommer det 2 nya på fredag och så larvar det på på det sättet. Aldrig blir det +/- 0. Utom i mars då :-)
Våren är den tid på året då storken visar sig och det just i år föds ett litet Belgarbarn på Belgarbacken. Mamma är svensk och pappa från Kanada - Ergo: Belgarbarn! Våren är också den tid när den årliga Stikovandringen går av stapeln. I år betyder det att vi får åka till Trondheim i april. Yeah! Me like. Så det är bara att jobba på nu medan det fortfarande är vinter....

Pricken över livet?

"Lögn, förbannad dikt och statistik" är ett citat från mannen till vänster. Finns det grader av lögn? Finns det olika nivåer av helvete? Kan man i så fall leva med en "enkel" lögn. Kan man se sig i spegeln och varje dag veta att man grundlurat människor som tror på en? Kapslar man inte bara in ett självförakt så djupt att man aldrig kan läka det? Jag säger som Lisa Ekdahl - "Vem vet inte jag?" och jag gläds åt att vara gammal, erfaren och bäst i hela världen :-)

Majas nya syskon

Hela gänget








Kajsa! Du är så välkommen...

Igen

sitter jag här innan solen gått upp för dagen. Ja inte där bilden är tagen utan hemma. Det är så skönt att vara hemma så ni kan inte tro. Strax är vi uppe på 6 boenden om man räknar med både husvagnen och husbilen och det börjar bli drygt nu. Men snart... Vi tror att arbetet i Sörmland närmar sig slutet men under veckan antyddes det att det inte är så. Huff. Jag hade tänkt att bara koncentrera mig på att jobba 2-3 varje vecka i Stockholm och kanske några skolor i "närmiljön" dvs inom en radie på sisådär 20 mil. Det är ju en baggis :) Ja, och så klart ska jag ha kvar "De bästa" i Norrtälje/Edsbro. Det är lagom för oss att hålla på med. Det ringde en dam igår och vill komma och titta på huset i skogen för att kanske köpa det. Och vi har det inte ens till salu än.

Som en liten, tjock korv

är hon lilla Kajsa. Idag är hon 20 dagar gammal och bilden är tagen för ett par dagar sedan. Bara 5 veckor kvar innan vi får hämta henne. Vi hoppas verkligen att det växer ut ben innan dess :-)

Flyttbestyren är i full fart. Igår var jag och impulsköpte en ny säng till lägenheten. Ingen vits att ha en dyr lägenhet om man ändå inte får sova bra, eller hur? Annars är det svårt att bestämma vad som ska med på flyttlasset. Det lilla soffbordet kanske? Servisen med orange kant för 4 personer? En grön stol? Vilka bestick? Lampor? Gardiner? Alla dessa beslut som ska fattas hela tiden.

För övrigt går livet i arbetets tecken. Har HUR mycket som helst att göra och skulle behöva en kalender till att boka i - dubbelt så många dagar. Helger och kvällar ägnas åt att skriva, skriva och skriva. Men snart ska jag vara ledig några dagar igen - när Kajsa kommer :-)

En liten lya på söder...

Vem kunde någonsin tro att jag skulle köpa en liten lägenhet på söder? För nästan 2 miljoner kronor? Låter det klokt det? Ja kanske? Nu kan jag arbeta längre dagar och slipper åka med SLs blinda busschaufför på morgonen. Vi kan gå och se Stiko och Louise Hoffsten, gå på bio och framför allt kan vi åka hem när vi vill :)

Vi inreder den enbart för övernattning men det är redan påbjudet en inflyttningsfest :) Vi får ta emot gästerna en i taget då men varmt välkomna ska ni vara :)

Belgarbacken väntar.

Och riktigt så ivrig som Maja är jag inte. Som jag redan har berättat gör ledighet att jag blir slö. Kan tänka mig att sova till åtta alla dagar och sedan ta en låååång frukost innan Maja ska ha sin promenad. Men jag antar att det skulle bli tråkigt i längden och då hade jag ju inget att längta efter heller. Så det är bara att dra på sig hjälmen och susa in i vardagsdimman igen...

Årets andra

kalla morgon men också årets andra blogginlägg. Julen är i stort sett utstädad. Har bara julkorten på kylskåpet kvar och adventsstakarna i vardagsrummet. De kanske också får möta kartongen i källaren idag, vem vet. Så ska glöggmuggarna packas bort men de får nog stå så länge det är kallt i alla fall - eller tills de öppnade glöggflaskorna är slut.

Gårdagens fisketur fick ersätta den på nyårsaftonsmorgonen. Den som inte blev av eftersom det inte fanns någon is. Nu var den 15 cm och det räcker bra. En liten gädda blev hela resultatet innan vi fick gå hem igen kl 10 för att Maja frös så oerhört. Hela lilla hunden skakade i nästan en hel timme. Trots att hon satt innanför min jacka med ett fårskinn utanpå. Stackars liten så hon frös. Hon sov hela eftermiddagen som kompensation. Nu sover hon också. Med Sme'n. Och så går nu dagarna, en efter en ramlar de iväg och snart är halva januari slut. Jag förstår inte hur det här går till? Och det enda vi kan göra är att åka med tiden och njuta av de dagar som går. (Lite varmare kan det få vara -11 känns mycket för ovana kroppar). Spänn fast bältena för dundrar 2012 iväg...

Tjugohundratolv

är här nu. Märker ni nån skillnad? Jag har lagt märke till att jag, i alla fall igår, är lika korkad som vanligt. Hade köpte en bit Roquefortost till Sme'n och tror ni att jag kunde låta bli att smaka den? Icke. Så nu sitter jag här med magknip igen. Att jag aldrig lär mig! Jag vet ju att jag inte tål den.

Annars börjar det nya året bra. Omkring 5 grader kallt, men ingen sol idag och vi kan sitta inne och ha det lugnt och skönt. Visst är det väl så att man ska se nyårskonsert från Wien idag? Och backhoppning från Garmisch? Men jag tror att vi struntar i det och tar Maja till skogs. Hon gillar det skarpt - att få snoka runt i en skog.

God Fortsättning på er alla. Vi hörs och ses snart igen.