En liten ordlista

”noll-åtta” – dryga människor med kort riktnummer, gäller även dom utan telefon

”pucko” – nån som plötsligt går nåt dumt, alternativt en chokladdryck

”barn” – egentligen ett fornnodiskt ord för ”liten djävul”

”ungdom” – logiskt betyder det ”något större djävul”

”jävel-unge” – något av ovanstående som regelbundet beter sig illa, ofta på grund av vuxna

”skammens kommun” – Norrtälje! Som är den kommun i landet som får flest klagomål

”nitti-nia” – människor som inte är riktigt hundra, se f.ö ”noll-åtta”

”extra sandning” – innebär att 08-99 orna i vår vägförening har bestämt att sandning är onödig och alltså är all sandning extra

”en kyrkans man” – vår ”granne” längst in efter vägen, en inskränkt människa rädd för förändringar, ljuger gärna och vänder kappan efter vinden, se också ”pucko, nitti-nia och skammens kommun”

”dumpidäja” – ramlat bort, fallit av exempel: Förståndet på vår andra ”granne” längst in efter vägen har nog ”dumpidäja” – om han nu haft nå’t

”voodo” – ett skönt sätt att hämnas på, alla borde ha en liten docka att sticka nålar i ibland

”amöba” - litet äckel, gäller allt ovanstående

Som ett snabbtåg

rusar maj månad genom mitt liv. Vart tog månaden vägen? Jag skyller helt enkelt på vädret! Det inbjuder mer till att kura skymning än att vara ute och njuta. Ibland tittar jag upp från mitt arbete och ser hur fantastisk världen är men lika snabbt glömmer jag det igen. Det har också varit en månad när jag låtit mig irriteras av skitsaker som jag inte kan påverka men som påverkar min/vår framtid. Vägh¤#"&%tet till exempel. Mäklaren räknade minus 100 000 på vår fastighet för 4 år sedan för att vägen i så dåligt skick. Och nu har vi ingen sophämtning igen! Sååå - lugn och fin - det är så grönt och skönt ute. Nu jobbet! Hej

Det lilla huset

spetsade sina öron och lyssnade spänt... Och det blev såååå lyckligt! Det kommer att användas igen och människorna tycker om det. Hurra!

Öppenhet är viktigt!

men det får då finnas gränser! Detta är en nybyggt toalett på en rastplats och lite mer privat vill jag nog ha det!

Njuter av våren men är ändå arg som fan. Arg på min gode vän som just borde ha återhämtat sig från sin 50-års fest (eller kanske inte riktig än förresten det är ju lördag idag) men som valde att avsluta sitt liv. ARG! Trots att, eller kanske tack vare att jag arbetat en period på "Senter for förebygging av selvmord i Nordnorge på Universitetet i Tromsö, är jag arg. Jag vet hur många människor som påverkas och hur många som är förtvivlade och känner skuld och jag är arg! Det löste inga problem, det var en flykt som skapade en massa ny problem, eller hur?! "Livet är en sexuellt överförd åkomma som utan undantag leder till döden" säger min gode vän Gunnar. Så rätt han har. Det är synd att inte alla har tid att vänta! Och självklart är jag ledsen och sörjer också. Sörjer och saknar små underfundiga kommentarer och vet att vårt planerade möte i augusti inte blir av. Det är tomt och han fattas oss! Fan så arg jag blir...*gråter*

En tidig, ljummen majmorgon

Och vi är hemma-hemma och njuter av gökens galande. Tandlöst leende står min favoritbil på gården och blixtrar med kromen som kompensation. Den mötte ett rådjur igår. På riks-sjuttian utanför Bilprovningen i Hedemora dök det upp på förmiddagen. Vi körde söderut och polisen hade fartkoll på vår vänstra sida – DÅ kom det från höger, genom trädgårdarna och hoppade rakt ut framför oss. Vilken jävla smäll det blev. Den lilla äckliga fästingspridaren studsade mot grillen och fortsatte sedan i samma riktning som vi – vilt sprattlande. Som sagt – på andra sidan vägen fanns polisen och en av dem rusade över vägen, tog tag i bakbenen på djuret, drog det ner i diket, drog fram sin pistol och levererade ett skott i huvudet. DET var en jävla smäll det. På mindre än fem minuter var allt över och skadan var anmäld till försäkringsbolaget :) Ska ni nå’n gång köra på ett rådjur rekommenderar jag det här sättet. Smidigt och bra och inga skador – förutom på bilen. Det som inte syns på bilden är att lamporna på ”hitra sia” är spräckta och att huven fått sig en knäck. Minst 10 dagar på verkstad. Men som Karlsson skulle ha sagt ”det är väl en världslig sak”.

Moderna mensskydd förbryllar mig

Eftersom jag, pris ske Gud inte längre har någon livmoder, har jag ingen erfarenhet av alla dessa moderna mensskydd. I går var det en ny revolutionerande tampong på tvn, vriden med papper eller nåt på så kvinnor slipper hänga som vampyrer i taklamporna. Det är jag inte fattar är var man får den blåa vätskan från? Följer den med i kartongen? Och ska den hällas över före eller efetr man använder den? Men det kanske står i bruksanvisningen. Och för ett tag sedan var det ett trosskydd där det följde med små bilar - var de gröna kanske? Jag måste säga att dagens fertila kvinnor har det förspänt. Annat var det på min tid - det var Inte bättre förr.

Ta tvätten till exempel. När jag var barn fanns det väldigt lite reklam. Men Unilever gjorde reklam för Surf genom att visa upp två kvinnor som hängde sina lakan - en med vita lakan och en med något gråare dito. Det var alltså drygt 40 år sedan och tvättmedlen har bara blivit bättre och bättre sedan dess. När jag ser dagens tvättmedelsreklam -"nu 50 % procent renare tvätt"- förstår jag att som ung stoppade ren dynga i tvättmaskinen och trodde att kläderna blev rena. För att inte prata om vi i min generation måste ha använt oss av färdigkissade blöjor till våra barn! Reklam - nej tack! Även om den del av den är rolig...

Och PMS har jag i alla fall. Sur och grinig som bara den känner jag mig som ett stort bankkonto som man försöker att logga in på i stunder av nöd och när man vill ha lite guldkant på tillvaron. Och i år kommer jag bara att ha ett Nätverksmedlemsskap - inte sponsra LIF eller Superstars, jag kommer inte att hålla gratis öl, ej heller kommer jag att köpa 200 cd-skivor - möjligen två. Och alla pengar som blir över - närmare 80 000 pix - ska vårt företag lägga på löneförhöjning till mig och smeden som jobbar hela jävla tiden! Nog om detta - nu är jag snäll igen. Och jag bjuder väl på en öl då, och köper ett par skivor - bra så?

Men var är han?!

Ska det vara så jäkla svårt att passa tiden? Va? Är det sagt att du ska komma den åttonde maj så kan du väl bara packa dit hit, eller hur? Ja inte vet jag vad göken håller på med. Kanske alla gökar har drabbats av exekutiva funktionsnedsättningar och har svårt med tidsuppfattningen. Det är klart att stress påverkar även fåglar och vi kanske får en massa A-fåglar i framtiden. ADHD - gökar är bara ett exempel och det finns ju redan AS-gamar :) med avsaknad av empati och en fixering vid döden.

Nu strålar solen från en klarblå himmel, jag har redan arbetat ett par timmar och har så klart oturen att få åka till Stökholm idag. Men i morrn, då ni - då får jag åka till Myggland - Tärnsjö och jobba. Sen får vi äntligen åka hem-hem och ska stanna kvar flera dagar. Kristi Himmelfärdsdag ska ägnas åt mettävling och på söndag ska vi borsta Kungen - alltid är det nåt. Hej nu rusar jag till jobbet...

Skolverket

säger att Norrtälje kommun har bättre resultat i år. Niondeklassare har bättre resultat. Trots detta säger fler elever att de har dålig självkänsla. TROR FAN DET!!! När man kan få godkänt i alla ämnen utom matte och inte kan skilja på höger och vänster, när man undrande tittar på en plansch över världen och säger "men uppriktigt - ska det inte vara nåt på baksidan också?", när man inte förstår vanliga svenska ord och som sagt inte kan räkna. När svårigheterna är stora att man i nian inte kan spela Yatzy för man inte kan räkna prickar och inte fattar hur man spelar. TROR FAN att man får dålig självkänsla då! Ungarna är väl inte helt korkade heller utan man kanske helt enkelt ser att man inte kan det som förväntas och blir förvirrad över att få godkänt. Nej fy för den lede så man bär sig åt i kommunens skolor. Måtte de för alltid brinna i helvetet de lärare som gör så här. Personligen tror jag man gör det för förbättra sitt eget resultat - att få ett "kvitto" på hur bra lärare man är och hur bra just min arbetsplats är. Att man skickar ungar ut i världen utan grundläggande kunskap om just den samma, in i ett gymnasium som alla vet att de inte kommer att klara av borde vara straffbart. Det borde finnas ett system som utvärderar insatsen på första gymnasieterminen jämfört med resultatet från nian. Och där grundskolan hamnar på Skolverkets svarta lista om det är för stora skillnader i resultat/prestation vid jämförelsen. Då ni - då skulle man bara se ett tjockt svart streck där kommunens skolor skull vara!

Jag är inte mycket för förbud

men det borde vara förbjudet att jobba hela maj. När blåsippor och vitsippor blommar för fullt och man bara går och väntar på att få höra att göken anlänt. Det gör inte så mycket att det är kallt och blåser nordliga vindar ute för det värmer ändå i hjärtat att man vet att nu har våren ingen återvändo och snart är det sommar. Jag åkte buss hem från Stökholm igår kväll - ett hemskt ställe att vara på - och det är en otroligt vacker resa så här års. Och strax börjar slånbären att blomma och snåren kommer att ligga som små strandade moln eller som stora bomullstussar på åkrar och i skogsbryn. Ja det borde helt enkelt vara förbjudet att jobba hela månaden. Man borde göra som Stiko Per och Michel - ut och gå!

Sagan om det lilla huset

Det var en gång ett litet hus som byggdes av en massa människor och det var ett lyckligt litet hus för det var så många människor som tyckte om det. Huset stod där mitt i skogen och bara njöt och människorna som tyckte mycket om det besökte det ofta. Men tiden gick och människorna kom allt mer sällan till det lilla huset. De tyckte fortfarande om det och skötte det bra och varje gång det var dags för lite underhåll gick det rysningar genom det lilla huset. ”Kanske de kommer tillbaka oftare nu” tänkte det. Men huset blev lika besviket varje gång. Efter en sisådär 10-15 kom människorna bara 10 tisdagar om året, och vid ett par festkvällar varje år. En av kvällarna lämnade de kvar en massa surströmmingsdoft men huset brydde sig inte för det var ett lyckligt hus. Ibland kom det främmande människor och betalade för att använda huset och huset sträckte stolt på sig och kände sig uppskattat.

Med tiden blev dock huset mer och mer sorgset och önskade att någon skulle glömma kvar antidepressiv medicin men det var det ingen som gjorde. Huset blev mer och mer nedstämt. Men så plötsligt! Efter ytterligare några år började människorna att komma tillbaka. De kom i horder för att sitta vid borden, äta och dricka kaffe samt tala om flydda tider. Huset lyssnade och sparade berättelserna i sitt hjärta. Människorna skrattade och pratade och trivdes bra. De trivdes så bra att de kom på att de kunde träffas oftare i huset. Den sommaren hade människorna Loppisar och tipspromenader och det kom ännu fler människor till huset.

På hösten - efter den lyckliga sommaren – fortsatte människorna att komma tillbaka. De skrattade och hade trevligt mest varje helg. Och till jul – då pyntades det lilla huset med nya gardiner och en fin julgran. Sedan hade människorna en julmarknad i huset och ute på gården. Ja, det var till och med en julkonsert med musik och sång och det lilla huset var SÅ lyckligt! Under jul- och nyårshelgen var huset alldeles ensamt men det gjorde inget för människorna hade lovat att komma tillbaka under Trettonhelgen vilket de också gjorde. Men sen! Katastrofen kom närmare.

Från januari var det roliga slut för huset och det fick åter stå där ensamt, utom en tisdag i månaden förstås. Och årsmötet kom och gick. Huset hörde att man diskuterade om man skulle använda det mer och det sträckte på sig och försökte se inbjudande ut. Några människor ville ha en massa aktiviteter och några tyckte det räckte som det har varit. Huset darrade i spänd förväntan.

Efter brasan sista april samlades en handfull människor i huset för att dricka kaffe och hoppet levde kvar i huset. Människorna som ville ha mycket aktiviteter samlades och talade samman. De föreslog att husets dörrar skulle öppnas och att den som vill kan komma dit och de var villiga att ansvara för att inget hemskt hände med huset. Några människor sa att de minsann har andra hus att vara i också och andra saker att göra. Att använda det lilla huset så mycket är nog inte bra. Och några människor var mäktigare än andra människor och det lilla huset riskerar nu att bli lika ensamt som det var förut. Vem vet? Om 10 år kanske det växer mossa på taket och om 15 kanske det sitter ett hänglås på dörren för människorna som ville använda det lilla huset kan ha hittat ett annat hus att umgås i. Snipp snapp snut – så var sagan slut!

Och nu sitter vi här - i år igen!

Vi sitter som fåntrattar och följer en liten figur på en karta på internet. Skickar uppmuntrande sms, åker omkring i Sverige på spelningar och väntar övriga kvällar på direktsändningen från den plats grabbarna har valt för kvällen. Varje morgon rusar vi upp och slår på datorn för att kolla gårdagens video-blogg och skratta åt dåliga skämt, njuat av musiken och känna oss riktigt delaktiga. Så är det att vara Stiko Stalkers! Vi har det bra vi! Som bonus får vi ofta höra den eminente Peter Faxvall (som av och till rimmar uselt) sjunga och spela. Maj månad är en underbar tid...