Samma hysteriska känsla som nyårsafton?

Om bara en liten stund drar herrarnas stafett igång. Förväntningarna är uppskruvade i hela landet och både tidningar och TV tjatar på. Och vi sitter som förstenade i soffan och glor - med fyrkantiga ögon. I morgon är det hockey - både OS och på riktigt - Örebro borta. Vi lämnar soffan för att åka till Borås och heja som galningar på lördag. Shoppar lite också :) så klart. Och sen närmar allvaret sig... Ni kan aldrig tro vad vi har gjort! Vi är på semester när kvalserien börjar-" dumma hund, dumma hund" sa Fähunden när han pinkade på elstängslet. Så känns det! Som att pinka på ett elstängsel. Fast Fähunden, ja. En helt otroligt rolig serie. Läs den. Humor mår man bra av.
Och nu tätnar spänningen, Gunde har just skrikit i ett gammalt inslag och Per Elofssons röst hackar så nu kör vi. Håll tummarna för att A-barnet Northug ska få klappa igen truten...

Strålande solsken

Om det inte vore för att vi bara har + 10,2 grader inne på kontoret, vattnet är fruset både här och hemma samt att avloppet är fruset här på kontoret skulle livet vara underbart. Solen strålar från en klarblå himmel och nu går vi helt enkelt hem...

Mysmorgon

Sitta i soffan ned en kopp kaffe och höra hur det sprakar i spisen är mysigt. Att tänka på de stackars rikingar som sitter insnöade i Djursholm är däremot inte mysigt. Smeden som snusar i sängen med Sören är mysigt. Stackars kissnödiga överklasshundar med korsade ben, insnöande bakom meterhöga drivor är inte mysigt. Hoppas att Danderyds kommun har ett fungerande djurskydd när gatukontoret går på lösa boliner.
Silver och guld är bra - både medaljerna och när Stiko sjunger "Silver och guld". Sport är mysigt när andra utövar det. Hoppas att det är hög mysfaktor på LIF i kvalserien och att de dåliga och superdåliga matcher vi sett på slutet är de som vanligen kommer under kvalet. Det vore mysigt!

Varför heter det alltid "kaos"?

Det är snökaos och trafikkaos nästan varje dag. Och ofta samtidigt. Vi åker mycket bil Smeden och jag, mellan 8 och 10000 mil varje år och ser en del konstigheter i trafiken. Människor som kör 30 när det kommer en snöflinga och så ytterligheten de som aldrig släpper gasen och kör så fort de bara hinner. Bägge versionerna av bilförare är katastrofer på sitt vis - mycket mer än väder och vind.
Nej, kaos är vi dåliga på i Sverige. Tacka vet jag våra grannar rätt västerut - de är suveräna. Efter att under dryga 5 års tid ha flugit fram och tillbaka mellan "hemlandet" och grannlandet vet jag att på ingen annan plats än Gardermoen kan de få till ett riktigt kaos. Ett kaos som påverkar flygtrafiken i hela Europa eftersom alla avgångar är beroende av att andra flyg är i tid. Blir det stopp nånstans rasar hela systemet, som dominobrickorna i Clas Ohlsson reklamen. På Garderemoen räcker det med en snöflinga eller två för att det ska slå stopp. Det kan ocskå vara så att personalen är sura över nåt beslut och sjukskriver sig. Eller går ut i strejk. Risken för detta är högre ju finare väder det är ute. Norrmän är luttrade men vi andra som passerar genom denna helvetets förgård blir vansinniga och kaoset är ett faktum. Jag har "flytt" från platsen både via tåg till Elverum-buss vidare-och hämtats med bil vid gränsen och buss direkt till Sverige. Nej, kaos det är vi dåliga på i Svitjod.
Och vad ska man säga om Anja? Superkvinna eller? Kan man le i mjugg åt Helena Jonsson som NU har fattat att OS är stort och att det inte bara är att hämta en medalj? Och vad säger man om LIF? Man bara suckar och ber om att det ska komma motivation från en högre makt...

Löste problemet efter att Anja åkt.

Kokade en tallrik havregrynsgröt som mättar bra och sen vickade jag snabbt på huvudet ett par gånger och då blev det dags att vinglande uppsöka sängen. Behövdes ingen virre där. Såg början på skidskyttet och skulle gärna ha varit vaken och se Ole Einar hela vägen men orkade inte. Nu fick han "bara" silver - oj oj tänk om det var mit fel (ha ha ha). Nu går smeden omkring nysduschad och sur - som en hämnd för att jag är allergisk mot ägg eller nåt? Ja inte vet jag. Gubbar borde ha en egen surdag där de kunde sitta tillsammans i flock och sura. För inte tjurar väl kvinnor? Näe, kunde just tro det....

Inte svälter vi väl precis...

Men lite hungriga är vi allt. Chansade på att vi skulle ha nåt ätbart här och visst: potatis, knäckebröd och en fantastiskt god lingonchutney. Så det blev att knapra Leksandsbröd med makrill och dricka vatten. Får väl peta in en liten virre efteråt för att döva värsta hungern :) Hittade i alla fall min plånbok - tom men ändå efterlängtad.
Ser just "den norske piken" Tora Berger vinna guld på skidskyttet. Skönt att det är rättvist, eller?
Smeden knaprar små kex med mjukost och nu ska jag göra en till inventering i skåpen, frysen är full i blåbär så den är inte mycket att leta i men man vet aldrig...

många mil - långa dagar

Puh! Kom hem vid halv elva igår kväll. Hade då varit på kontoret en stund, åkte till Gnesta på ett möte som varade i nästan 4 timmar, tillbaka till Hufvudstaden och en två timmar lång anställningsintervju, vidare till restaurangen Grill på Drottningatan. Där förstod vi varför det kallas "Stökholm" - ett surr utan dess like. Avnjöt en mycket god middag med en ny tilltänkt samarbetspartner och sedan vände vi nosen hemåt. "Köööör mot skogen". HAr sovit som en gris och nu är det bara att börja om! Jiii Haa

Löpskt löpande kristaller, tjocka Sören och livet går vidare.

Varje gång jag vrider häftigt på huvudet snurrar världen. Billig fylla? Nej - bara obehagligt. Det går an på dagen när jag har koll men varje gång jag sovande, hastigt vrider mig sängen följs det av ett ljudligt "åååååå". Med lidande stämma uttrycker jag mitt illabefinnande och väcker Sören. Sören som då tar ett skutt från sin varma plats intryckt mellan oss i sängen. Han spritter rakt upp för att landa på sina hårda små tassar rakt mellan revbenen på mig innan han rusar vidare ut i rummet. VARJE gång! Det känns som om han väger minst 20 kilo. Och trots att han är en gammal katt är han lekfull som en kattunge. Jag tror att det beror på den stränga vintern som gör att han inte kan/vill vara ute och göra sig av med sin överskottsenergi. Han strimlar nämligen mina skosnören i häftiga strider flera gånger per dygn. Från sin plats i soffan bevakar han skorna och plöstligt kastar han sig över dem och ger dem en omgång. Undrar om man kan garva kattskinn och göra skosnören? Då blir han "Skosören" :) Nej, vi hoppas på våren och att han kan springa ute igen.
Tiden lufsar på och "nästa vecka" är just nu. "Nästa månad" är redan "förra månden" och snart är det jul igen. Det är bara att gilla läget. Det läget jag inte gillar är att Smeden och jag har bokat in en veckas semester redan. Ja, just semestern gillar jag men jag har lyckats boka så vi är bortresta under tre kvalseriematcher!!! HUR dum får man bli? Smeden säger att de spelar utan oss och jag får hoppas att han har rätt, annars får de vänta: NORGE snart kommer vi!
Ps. Man borde väl tycka nåt om Charlotte Kalla också men det gör hon så bra själv. Ds.

Dekadent och arrogant

Så tycker "Jämtleksing" om det faktum att LIF redan har släppt kvalseriebiljetterna. Och visst har han väl rätt till viss del. Fredagens match får en att inse att vi helt klart kan tappa alla de 24 poäng som återstår att spela om. Men hur sannolikt är det ändå? Däremot är Malmö bara 9 poäng bakom oss och det finns i nuläget inget som säger att vi skulle klara av att hålla undan för dem. Och play-off har vi ju misslyckats med förut, eller hur? Själv har jag redan kvalbiljetter - de ingick i årskorten :) DET är uppkäftigt det - innan säsongen ens börjat skickar man ut kvalseriebiljetter. Men nu måste man väl ändå säga att nedräkningen börjar? Med Oskarshamn borta på onsdag och sedan hoppas att vi ses i kvalet - i en ishall nära dig....Jag är redo - är dom?

Va? Visst påminner det om utvandrarna?

Minns ni Utvandrarna? Filmen och musikalen "Kristina från Duvemåla". Samma fast olika. Hur drängen Arvid och lillebror Robert irrade omkring i USA. Hans öra som tjöt hela tiden och hur "Guldet blev till sand". Det är samma fast olika nu också. Rapporterna från OS visar att guldet på tjejernas skidskytte blev just ingenting. Mitt öra tjuter inte men jag har nån konstig "doft-tinnitus" som gör att det hela tiden luktar gamla blommor eller nåt och jag känner ingen smak eller "riktig" doft. Mysko. Sen har jag ju min gamla vän från bilden: Kristallsjukan som slår till igen. Det vete sjutton hur det går till men det är läskigt när hela världen snurrar okontrollerat bara man vrider på huvudet. Men...det brukar ge sig ganska snabbt och vi får väl hoppas att de andra gulden som vi ska "hämta" lyckas bättre så inte stackars Sverige blir sittande med grusade förhoppningar om ett par veckor...

Det brinner så det dånar i skorstenen

och här sitter jag och väntar på kaffet. En ensam katt går hopkrupen över vägen och det har redan ljusnat ute. Det är underbart när ljuset återvänder, även om det var -20,5 grader igår när vi körde hem från Leksand. Vi var i Ejendals och tittade på något, vad vet jag inte riktigt men i korta stunder påminde det om hockey. Så typiskt att vi inte kunde åka på onsdagen och se en fantastisk match. Nej vi åkte för att se en match som kan jämföras med att dricka champagne som stått öppnad länge: Bubblorna och glädjen är borta och eftersmaken är sur - länge! Min anti-favorit, Rhodin simmade som en groda över isen vid ett flertal tillfällen, PP hade inte ett lyckat skott och vad Oliver Ekman-Larsson håller på med vete gudarna. Kanske inte ens dom. Förra årets stjärnskott påminner om kall havregrynsgröt - om man måste så äter man men det gör ingen människa glad. Det säger lite om prestationen i laget när vår målis var den som klart bäst, bägge lagen inräknade, och vi fick spö med 1-3! Jocke är kung i målet. Måtte han stanna. Kvällens behållning var annars trevligt Vikmanshyttesällskap på resan och gänget som satt i logen bakom oss. Ni ska bara veta att i Malung är det nog lugnt och fridfullt hela dagen idag. Det konsumerades en hel del jästa, brända och destillerade drycker där bak. I takt med att nivån i flaskorna sjönk stegrades ljudet som kom ur grabbarna. Hela hallen fick veta att de "kooommerrr från Maaaaaaalllllluuuuuuung" och de spelade nån annan sport som jag glömt, kanske basket. Med tanke på hur lite folk som bor i Malung så rekommenderar jag den som vill ha en lugn lördag att åka dit - urbefolkningen är nog inte så bråkiga idag.
och nu ska Smeden gå upp och jag ska berätta det för honom,

Charlie Brown

heter en liten sorglig figur i Snobben. Han misslyckas med det mesta och har lite "domedagsaningar". Hela tiden. Det sista påminner om vår egen "Charlie Brown" i byalaget. Han har gett upphov till ett uttryck "Ulf-syndromet". Syndromet har nu spritt sig från byalaget till vårt kontor. På hatthyllan och/eller skohyllan ligger det alltid kvarglömda saker. Det är själva syndromet "om man inte var tvungen att sätta på sig skorna skulle man ha glasögonen med sig i stället för att ha dem på hatthyllan". Det smittas. Nu är det Gäjm tajm snart...

Små flämtande lågor

från de sista adventsljusen lyser upp köket idag. Det har blivit lite varmare ute vilket gör att kylan på nåt konstigt sätt kryper in genom väggarna och jag huttrar. Det har mulnat på så vi ser inte silhuetten av skogen runt oss, vilket vi gör om det är klart. Det är helt enkelt en vanlig dag i början av februari. Vi vet ännu inte vad den här dagen har med sig i bagaget men vi kan gissa lite i alla fall.

Morgondagens hockey blir det inget av med - jobbet kallar - men jag hoppas på en ledig fredagskväll och lördag lika så. Då ska vi gå och se Sundsvall få sig en daladans i stället. I morr'n är det ju gnagarna som ska valsa runt. Jag har märkt att jag bara irriterar mig på dem, och tror att klacksvansen är problemet. Alltså gör jag tvärtemot vad jag själv rekommenderar: undviker. Men vissa saker ska man helt enkelt inte exponeras för i onödan. Jag försöker att acceptera och vara mindful - men vad hjälper det när ungj*klarna slår sönder, slåss och förstör allt i sin väg? Det blir inte bättre för att jag också ser på eländet, och förresten - vad är ju en bal på slottet? *Å LIF nu sjunger norra stå...// ...vi är brööööder och ingen annan är som oss*

Tidsautomaten spottar ut en ny vecka, Sören älskar människor och Smeden har rena händer

Ja det är väl ungefär vad jag har att säga idag. Plötsligt är veckan slut och det kommer en ny. Det som skulle hända sen och snart blir fort nyss och förut. Man stressar för att hinna, för att bli klar med något och vips så har man nåt nytt som ska göras. En ledig söndag till exempel går fort om den ägnas åt att, på arbetets vägnar åka till Västerås på nån Hälsomässa. Mässan var lika dålig som deras hockey! Och det kostade 20 spänn att parkera som vanligt - snikna Västeråsare. Att man sen hittar en skrikande, utelåst Sören när man kommer gör inte att man blir gladare. Å andra sidan vill jag väl inte ha en katt som inte överlever utomhus ett dygn. Men han blir så kärvänlig av att vara ensam. Han trampade runt runt i våran säng och jamade och skrek tills Smeden slutligen förbarmade sig över honom och vilade middag. De snarkade så det hördes ut till Tvn. Och Smeden lärde Sören att om han bara tjatar tillräckligt länge får han som vill! Men det gör inte så mycket, katter är ju lite korkade generellt, eller? Å så var det smedens händer. Efter 4 veckor med bara kontorsarbete är det alldeles deformerade. Rena, utan småsår och inget skit under naglarna. Tur han en blånagel på lillfingret så man känner igen honom fortfarande.

Den här veckan ska vi möta gnagarna hemma - och då jävlar! Nu är det nog, vi ska spöa dom så det svider. Så klart ska vi åka på den matchen. Jag har ett möte som är klart kl 13.30 och sen bär det iväg. Övernattar i husvagnen och halverar dygnskostnaden på den (vi har bara sovit en natt i den sedan vi ställde den på campingen), åker tillbaka på torsdagen för jag har en kurs på kvällen, till Avesta på fredag fm vidare till Leksand på hockey, tillbaka till Säter för att sova, gäster på lördag och vips är det söndag igen och vi åker tillbaka till Norrtälje. Och det som väntade på har nyss hänt...

Undrar om jag har Tröndergener?

Eller bara lite generella norska gener i min kropp? Tycker Stavanger och Vestlandet är underbart, diggar verkligen Nordland och Lofoten, njuter av Åge Aleksandersen och får ståpäls av Bjarne och DDE. Nu fick Team Bjarne spö i finalen av "Det store korslaget" på Norges tv2 igår kväll och det sörjer jag lite. Spelar mina CD skivor med förtjusning och delar gärna musiken med er - texten är nästan obegriplig för den som inte kan dialekten men njut ändå...
Jag glömde Hardanger och Vidda...och..........................................................

Vi sover med Bibeln vid huvudgärden.

Ja, inte vilken Bibel som helst utan Clas Ohlsson katalogen. Så när jag lite slött mumlar att Maria har en så bra stegräknare som hon har i fickan eller så blir Smeden klarvaken, sträcker ut armen, tänder sänglampan och bläddrar snabbt igenom registret innan han säger 495 kronor...Jag får sån lust att brista ut i ett Halleluja!

För övrigt ägnas denna dag åt att suga på den här karamellen. Lika skönt varje gång. På tåget igår fick jag ett sms (från Dilledor) där det bara stod: Fan vad fult hår han har. Och då ska man fatta att 1 -han ser på TV och 2-Janne Simons är i bild. Och på onsdag är det dags igen. Då kommer man nog att önska att några hade lika ful frisyr som nyss nämde Janne. Antagligen kommer det att vimla av "renhåriga" personer, det vill säga rakade skallar och det är väl en sak. Problemet är att de rakade skallarna ofta sitter på mentala kalhyggen också och då är det inte så kul. Men som sagt, idag njuter vi - både av segern och av goda vänners sällskap innan vi morogn tar en tur till IKEA! Sen kan vi börja orora oss för onsdagen.

"Just to ignore you is a waiste of my time!"

skev en av Linköpings hockeytjejer på sin FB. Face-Book , samma ställe där det finns en grupp som heter "vi som hatar AIK och älskar Leksand". Titta på rubriken och tänk efter... Låt dom finnas, låt dom sköta sig själva och låt klacksvansen falla bort!

Ikväll ska vi spöa Mora!

Skygga Sören

svartsjukt slumrar, sover? Snarkar. Snusar, spinner, slappar. Spritter! Startar, springer, sticks!!! Smyger - somnar, skönt. Smeden svälter - surar. Sällan söndag - sjutton! Stikologen straffas, stackar'n!

sjunger lite *det är inte lätt att va' ödmjuk*

sjöng Mats Rådberg och Rankarna för länge sedan. (jag som är urgammal minns när de hette "Rank Strangers") De har så rätt - ödmjukhet är en konst. På fredag möter vi "lille-bror" från norra änden av Siljan - som är våran sjö - och på onsdag invaderas Leksand av gnagare... *för den som är felfri som jag* Moringarna har jag lite till övers för, det är snart ett dött hockeylag - ekonomin kommer att knäcka dem - liksom "Gnaget" som har en vidrig klacksvans. Men vi, vi i Superstars vi är inte såna. Vi älskar vårt Leksand och sjunger i vått och torrt. Nu laddar vi för slutspurten i Allsvenskan och förhoppningsvis blir det en läskig kvalserie i år igen...*vårat mål är klart - vi ska gå tillbaks - stå i vägen om ni vill - men vi SKA GÅ TILLBAKS*

Smeden lever på stor fot och Sören leker kil...

Ska strax berätta vad det handlar om men först ska jag rikta ett varmt tack till Stiko Per Larsson för att jag vaknar på så gott humör. TACK Per. Det är underbart att vakna till Törneros - varför har jag inte kommit på det tidigare, det är ju ändå min favvis?Jag snoozar och ligger nästan kvar i sängen tills du sjunger igen - men orkar inte ligga utan kliver upp med en leende mun. Fiffigt sätt att vakna på :-)
Överskriften har att göra med våra kvällsvanor i den här familjen. Sören han har ju inte riktigt alla indiander i kanoten och Smeden har strl 46 på fötterna (ibland 47). Själv har jag oooootroligt varma fötter och lider av att vara tvungen att ha rejäla skor som går upp på vristen (läs vandringskängor) hela dagarna. Som en bastu blir det. Nåväl, det innebär att när vi går och lägger oss kokar mina fötter och Smedens är som två stora isberg. Det är därför en stor njutning för oss bägge två att slingra ihop våra fötter - mina för att få svalka och hans för att få värme. Det är underbart skönt. Då dyker problemet upp. Korkade Sören som dagtid kryper undan för alla människor, oss inkluderade, får en attack av umgängesbehov. Varje kväll. Han hoppar med alla sina 10 kilo rakt upp på oss, går fram och tillbaka över oss och spinner som sjutton. Rör vi det minsta på oss rusar han iväg för att göra om proceduren lite senare. Ligger vi still, med undantag för att klia honom bakom öronen, börjar hans arbete som kil. Han skruvar och pressar sig ner mellan oss tills vi flyttar lite på oss - då blir han nöjd. Och jag får ha fötterna utanför täcket och Smeden smyger på sig yllestrumpor. Så är det att ha en bortskämd katt...