Den sista dagen

inte bara på veckan utan även på månaden september. Vart tog den här veckan vägen? Vi har då inte åkt bort den. Just den här veckan har vi bara åkt 102 mil och det är ju nästan ingenting. Oj - vi har ju fredagen kvar, och egentligen lördag också men med dagen idag kommer vi kanske upp i 114 mil. Inget att tjafsa om men många timmar blir det...

Och september? Var är den? Ja inte vet jag, jag tror att jag har råkat vända två blad på almanackan. Faast - jag har ju gjort klart en väldig massa utredningar - 17 stycken närmare bestämt. Och Sme'n har snickrat och målat på ett av husen. Så man märker i eftertid att september var här.

Och i morgon är det äntligen oktober och man kan tända ljus både på morgonen och på kvällen. Myysigt. Och vips så är det väl jul igen...

Nu är det farligt igen.

Hösten, liksom våren, är de tider på året när man verkligen får se sig för. Särskilt i gryning och skymning. När koltrastarna flyger lågt och vårdslöst. Man kan lätt bli offer för en lågt flygande fågel. Annars känner jag som Per Fosshaugs beskrivning : ett huvud som en torktumlare. Det snurrar runt runt av allt jag ska hålla i minnet. I morgon ett besök hos Gunsi för att låna hem Sir 1 en dryg vecka medan hon steker sin fortfarande förhållandevis, unga kropp på en solsemester. Sen på fredag är äntligen jag och KlippAnn på samma ställe så mitt hår kan få en trimning. Känner mig som en pudel just nu. Kanske en tur till Örebro på lördag med en cykel, en eller två utredningar att skrivas. Umgås lite med Moa och dem i Embjörs, loppis på söndag och på måndag - Katrineholm igen. Tisdag Garpenberg och så på onsdag Belgarbacken igen. Och så går nu livet. Dagarna rusar fram i en rad utan mellanrum. När ska vi hinna till Bollnäs? Och när ska vi hinna till kusin Majsan? Eller till Jenny och Jocke? Jag vill vara mer ledig men hinner inte. Dagens ilands-problem kanske...

Det lunkar på

Men en natt trodde jag att det hade smitit in ett currykryss under sängen. Det var stört omöjligt att sova och jag steg upp lika trött som när jag gick och lade mig. Om krysset hade krälat dit så hade det i alla fall krälat vidare nästa natt. Det kan vara riktigt tufft att ha två hem - eller en ynnest. Det är ändå skönare att sova i en egen säng än på hotell. Och den totala tystnaden och det fullständiga mörker som finns här är på sitt sätt underbart. Jag tror att det är många av oss som glömmer hur fantastiskt det är att titta på stjärnor. "The Milky Way" är ett passande namn på vintergatan där den slingrar sig fram som en rännil av utspilld mjölk. Man behöver ingen TV då. Men tillbaka till currykryssen. Mycket närmare Freud och hans gelikar kan man inte komma - pseudovetenskap. Man antar att något finns där just för att man inte kan se det eller mäta det...

Att leva på hoppet

Så hette Patrik Sjöbergs förra bok. Eller kanske han har skrivit fler böcker. Uppriktigt tala hoppas jag att han inte gjort det. Efter att ha tragglat mig igenom "Det du inte såg" sätter jag härmed upp den på listan över böcker nominerade till titeln "Världens tråkigaste bok". Den slår ut böcker som Halvbrodern av Lars Saabye Christensen men rubbar inte "Den femte sanningen" av Doris Lessing. När han nu hade hjälp att skriva boken den gode Sjöberg kunde de väl ha hjälpts åt att få lite sammanhang i den. De har staplat meningar på varandra till stycken och styckena till kapitel. Kapitlen är sen slumpvis blandade och hopbundna till en bok, Dessutom är själv innehållet tvivelaktigt. Vad vinner han på att framställa sig som en jäkla buffel som skiter i vem han lämnar ut? Han har en stark tro på sig själv som den viktigaste personen i universum. Och det är klart - ska man slåss på världstoppen måste man ha en stark tro på sig själv. Men håll med om att det hade varit kul om han hade kallat den sista (får man verkligen hoppas) boken "Jag levde på hoppet".

Hjulen på bussen dom går runt runt runt...

Lycklig den människa som får åka skolbuss på sin födelsedag. Tusen skrikande ungar i och omkring tonåren. Jippi! En buss där kylarsystemet var ur funktion och vi fick åka med värmen på ända från Stockholm - en bastubuss. Nästan som en bastuflotte. Dagens prövning...

...och där bakom stenen tittade ett troll fram.

Det visade sitt fula tryne i det att den tjocka tanten gick förbi med den lilla hunden. Hon kikade närmare och såg att de var sex stycken. Hunden märkte inte trollen och själv blev hon då inte det minsta rädd. Solen var ju på väg upp så trollen var säkert på väg hem efter nattens övningar. Hunden sniffade lite och då kände hon det också. Det luktade helt enkelt skit... Hon såg sig omkring och då hittade hon dem. Alla ord och haranger som de fula trollen hade vräkt ur sig låg i en hög och luktade illa. En riktigt stor hög var det. Vart och ett för sig såg orden inte så hemska ut men samlade så här var de lite läskiga. Undrar hur det kommer sig tänkte hon och tittade ner på hunden. Hunden som hade grävt sig igenom en massa långa uttryck som "du som alltid fuskar med skatten" och " du din fula jävla fetkossa" ner till de mindre uttalandena och lyckats få tag i ett "ska ha" som hunden bar med sig i munnen glatt viftande på svansen. Hunden var bara liten och glad och såg ut som en stolt trasselsudd. Den hörde inte det hesa, otäcka skrattet från de risiga snåren vid vägens kant. Skrattet som som kom från den gamla fula häxan avundsjuka. Den tjocka tanten log lite för sig själv men kände ändå en rysning gå genom kroppen. Häxor är verkligen inte att leka med. Och där och då bestämde hon sig för att hon aldrig skulle våga gå trollvägen igen. Inte för att trollen var så farliga men för att häxan hade fördunklat deras sinnen. Sagt och gjort. Den lilla tjocka tanten höll vad hon lovade och levde lycklig med sin gubbe och den lilla hunden i alla sina dagar. Snipp Snapp Snut - så var sagan slut!

Under ekars djupa grönska

sjöng Carli Tornerhave på sextiotalet. Och det är nog vackert men ingen plats man ska ställa upp sin husvagn. I alla fall inte under hösten, när ekollonen faller som kanonkulor ner på taket. Särskilt inte om man har en liten campinghund som är rädd för höga ljud. Ni ska inte tro att det är någon sorts regelbundenhet i fallen. Nej då, ibland faller ett, så inget på en lång stund och sedan kommer det så många att man tror att nu faller alla :) Men det är också fel för efter en stund kommer det ett till. Kontentan av det hela är att stackars Maja Campinghund för första gången har sovit i vår säng i natt. Hon har hoppat rakt upp i luften vid varje ollonfall (kul ord) och sedan lagt sig så nära våra ansikten som möjligt. Idag när jag åker till sjukhuset ska Sme'n och Maja flytta husvagnen till platsen bredvid. Rapporterar er utsände i världen

Ett gammaldags telegram - stop

Möjligheten att kommentera på denna blogg upphör - stop
Detta eftersom kommentarer som uppfattas fientliga lämnas anonyma - stop
Den som vill ha anonyma åsikter får skaffa sig en annan blogg - stop
Hoppas ingen tror att de har FÅTT den här bloggen - S T O P

Minns ni Vänner?

TV-programmet som var så vansinnigt roligt och handlade om sex vänner i New York? De hade verkligen tid att umgås med varandra. Man såg ytterst sällan några andra människor och nästan aldrig hade de sina familjer med. Ja, Monica och Ross då - de päronen var bara för mycket och lockade fram många glada leenden. Annars var serien intressant på det sättet att den visade oss vanliga dödliga att man kan välja sitt umgänge. När vi nu har så ont om tid alla och är så upptagna - varför ska vi inte välja att umgås med människor vi trivs med? Vi har så många människor vi har alldeles för lite tid att träffa och ibland måste man välja. Energitjuvar är aldrig bra. Och titta bara vad Wiki säger om en av familjens funktioner: "socialisation, familjen ger barnen den grundläggande uppfostran och lär dem samhällets normer, vad som är rätt och fel, sant och falskt osv." Vänner har väl samma funktion? Tänk bara på vad Joey fick lära sig mycket i serien. Av sina vänner och inte från familjen Tribiani :) Han fick lära sig både vad som var rätt och fel och vad som var sant och falskt.

Eufori är ett alldeles för starkt ord

men en spirande glädje och lycka kände jag allt igår kväll. Ett av programmen på TV var inspelat under våren och man visade vackra naturbilder. I ett annat program återvände tranorna. Tranorna som inte riktigt har hunnit flytta ännu. Jag sansade mig snabbt och insåg att jag måste skynda mig att njuta av hösten och vintern. Tänk när den första frosten kommer och det blir så där härligt kristallklart i luften. Och första snön. Som visserligen bjuder på halka men som gör världen ljus och vacker igen. Och mörkret i slutet av november - veckan innan adventsljusstakarna tänds. En sprakande brasa en kulen kväll. Ljuset som blir annorlunda redan första halvan av januari. Takdropp och talgoxar - sjutton också. Nu har jag för bråttom igen. Jag ska njuta av hösten nu.

Ynkryggar

Tänk om alla STORA sagoförfattare hade haft kritiker som den här: Anonym. Människor som inte törs stå för sina åsikter och som inte kan stava är väl inget att bry sig om, eller hur? I alla gamla sagor spricker de otäcka trollen om de dras fram i ljuset. Jag antar att det helt enkelt är ett troll som kommenterar. Och som det står i texten på wikipedia: "De har drifter som får dem att begå vad människorna anser vara brott". Inte lätt att vara en kvarleva från forntiden när den mänskliga evolutionen har fortskridit...

Sex är ett viktigt antal

Till exempel anses svenska språket bestå av sex stora dialektområden. Det kan vara en viktig kunskap att ha med sig. Sex är också antalet stationer mellan Tekniska Högskolan och Mariatorget på tunnelbanans tunna röda linje. Samma siffra är det antal som Lilla Maja rest över polcirkel. Antalet är också viktigt för om man har sex fingrar eller tår måste man vara försiktig - fem är definitivt vanligare.
Sex är även det antal månader som är kvar tills vi ska ha vår nästa semester - som ska bestå av sex veckor på resande fot i Italien :)

Liksom Krafla fördunklar himlen

kan känslor fördunkla omdömet. Det mullrar djup i underjorden och man kan se små rökpuffar redan innan de Isländska vulkanerna får sina utbrott. Man hoppas och tror att det ska gå över. Det gjorde det ju förra gången. När utbrottet väl ägt rum hindrar askan och röken all aktivitet. Folk kör helt enkelt vilse. Så även när sinnena fördunklas av andra anledningar och det är svårt att tänka klart och vara rationell. Allt ska man inte låta passera och ibland måste man stå upp för sina ideal och det man tror på. Jag tror på ärlighet och att man lyder lagar och regler. Jag tror också på ömsesidighet - om du kliar min rygg kliar jag din. Jag tror att man behöver möta sig själv i dörren många, många gånger. Men aldrig svika sina ideal. Fast, läsarantalet på bloggen har ökat dramatiskt :)

Och - jag tror INTE på Kenny Jönsson och hans rödhåriga syster...

Sagan om det otacksamma kräket.

Det var en gång en liten, liten pojke som hade en mamma och en pappa och en storasyster. Han hade många fler släktingar, bland annat en moster och en faster. Hur han gjorde när han umgicks med sin moster förtäljer inte denna saga men hur det var när han träffade sin faster ska ni nu få höra. Pojken var ett litet solsken och hans faster tyckte att han var snäll och trevlig. Han brukade hälsa på fastern och sina kusiner ibland men tiden gick och alla växte upp. När den lilla pojken var i tonåren behövde han plötsligt sommarjobb för han ville tjäna lite egna pengar. Eftersom han var ganska händig så sa hans faster "kom till mig du, jag kan alltid hitta på något du kan göra för att tjäna lite fickpengar". Och pojken hjälpte sin faster och fick bra betalt för han lekte mycket när han skulle ha arbetat. Åren gick och fastern fortsatte att hjälpa den lilla pojken, som nu hade växt och var nästan 2 meter lång. Han hade ibland en kamrat med sig och de båda kom och bodde hos fastern. Eftersom de hade fyllt 18 år hade de nu bil och fastern betalade ofta dieseln för att de skulle ha råd att komma på besök. De hjälpte till och var duktiga men de lekte också mycket. Fastern lät dem bo gratis, betalade mat och drycker samt gav dem en slant när de jobbade. Detta innebar att fastern också betalade dem när de åt mat ty de arbetade på timtid. Även toalettbesök betalades på detta vis. Den lilla pojken gjorde många affärer med sin faster. Han köpte bilar och husvagnar och tjänade hela tiden bra på allt. Under alla år var det inte speciellt många minuter han besökt sin faster utan att det kostade henne pengar. När fastern berättade sin historia erinrade hon sig plötsligt att han kanske hjälpt till att bära möbler några gånger utan att få något för det. Å andra sidan hade fastern flera gånger bjudit pojken på pizza på lokal. En gång fick han också en hel låda öl av sin faster. Plötsligt blev han bostadslös och fastern tömde i ett huj sin sommarstuga så pojken fick någonstans att bo. Fastern fick krångla mycket med alla saker som skulle flyttas och husvagn och husbil - ja allt blev besvärligt. Men varför gjorde fastern allt det här för den lilla pojken undrar ni väl? Ja säg det den som kan. För plötsligt en dag tackade den lilla pojken för allt genom att stjäla saker han hade till låns och säga att "jag trodde jag hade fått dom och jag lämnar INTE tillbaka dom". Vilken tur att han inte trodde att han fått mitt hus tänkte fastern då. Han fick ju låna det med. Fastern ställde sig frågan varför han tror att hon skulle ge honom 20 000 kronor? Han som till och tog betalt när han var på toaletten? Om fastern ville ge bort så mycket pengar skulle hon väl ha gett dom till sina egna barn? Alltså till pojkens kusiner. Sedan blev fastern riktigt rasande och vände sig till polisen som tack och lov hade internetanmälan. Och nu kan den lilla pojken bara fortsätta att utnyttja sin moster - för fastern har tagit sitt förnuft till fånga. Snipp snapp snut - så var sagan slut...