Allvaret närmar sig...

Kan ni vara så snälla och hämta Kajsa nu! Jag längtar så efter henne och jag har så tråkigt. Det är så mycket jag måste lära henne och jag är rädd att jag glömmer nåt. Men en sak ska hon ha klart för sig - det är MINA människor - MIN plats i mitten av sängen och MINA leksaker på golvet. Kom Kajsa -Koooooom DÅ!

Snörvel, host, host...

Ja det kan jag då bara säga att inte är det kul att vara sjuk! Varför finns det folk som frivilligt sjukskriver sig tro? Bortsett från att jag faktiskt ÄR sjuk och bara orkar en timme i taget så rubbas hela min tideräkning...Det är lite som ett råttfällespel, man rubbar på en tid och SMACK - så låser sig allt. Som ett plockepinn rasar hela strukturen när man petar på en tid. Suck. Jag kommer aldrig att få till det här igen...Nu lägger jag mig!

Var det högmodet som fällde mig?

Jag tror att senaste gången jag var däckad i influensa var 1972. Kan ha fel men det är det jag minns. Fnyste lite surt åt alla människor som var sjuka på jobbet innan jag tog bussen till Norrtälje. Hade sån "tur" att på platsen på andra sidan gången satt en familj med ett litet barn, 6-9 månader, som de var överens om att du skulle hålla honom vaken så han inte sov på bussen. När vi kom till Roslags-Näsby började mitt huvud dunka och jag skyllde på ungen. I Brottby, en kvart senare, frös jag så tänderna klapprade. Väl framme i Norrtälje åkte vi till djuraffären för att få klorna klippta på Maja. Då var den människan också sjuk. Åkte hem och tog en Alvedon och åkte sen till Rimbo, till fantastiska Ann som klippte alla klor på skrik-Maja på 5 minuter! Sen slog det till. Hemma igen stöp jag i säng skakande under 3 täcken och ett överkast och med en huvudvärk som kom den från helvetet. Tog mig upp på torsdag morgon och ställde in två möten via sms. Inte kul kan jag säga. Det ena var ett soc-möte som det kommer att bli omöjligt att få till igen och det andra var av betydligt trevligare art. Skulle ha ett möte i "de fyras gäng" och sen gå på Hamburger Börs på kvällen. Blev inget av med det. Mötet var beslutat redan i november och att det skulle äga rum just den historiska dagen det sköts salut för en kvinnlig tronföljare var väl osannolikt. Men som sagt. Jag tror det var mitt högmod som gjorde att jag ändå inte var i Stockholm när det sköts. Nu är det fredag morgon och jag mår lite bättre så på förmiddagen idag ska vi åka hem Sme'n, Maja och jag. Ska bli så skönt.

Förra året i slutet av mars.

Då återvände vi från några dagars resa i norra Tyskland där vi fann självaste våren och en stork. Omräknat i detta års tideräkning borde det vara drygt 6 veckor kvar till våren drabbar Tyskland och bara dagar efter kommer den till oss. Fan tro't när man tittar ut på snöflingorna som faller så tätt att inte en endaste liten fågel kan komma mellan dem. Men det är skönt att våren väntar för då kan jag bli klar med allt himla pappersarbete. Har idag bara 4 rapporter att skriva och om jag skyndar mig hinner jag en till idag. Sen kommer det 2 nya på fredag och så larvar det på på det sättet. Aldrig blir det +/- 0. Utom i mars då :-)
Våren är den tid på året då storken visar sig och det just i år föds ett litet Belgarbarn på Belgarbacken. Mamma är svensk och pappa från Kanada - Ergo: Belgarbarn! Våren är också den tid när den årliga Stikovandringen går av stapeln. I år betyder det att vi får åka till Trondheim i april. Yeah! Me like. Så det är bara att jobba på nu medan det fortfarande är vinter....

Pricken över livet?

"Lögn, förbannad dikt och statistik" är ett citat från mannen till vänster. Finns det grader av lögn? Finns det olika nivåer av helvete? Kan man i så fall leva med en "enkel" lögn. Kan man se sig i spegeln och varje dag veta att man grundlurat människor som tror på en? Kapslar man inte bara in ett självförakt så djupt att man aldrig kan läka det? Jag säger som Lisa Ekdahl - "Vem vet inte jag?" och jag gläds åt att vara gammal, erfaren och bäst i hela världen :-)