”Kören som sprängdes” eller ”En nästan sann historia”

Det var en gång för länge länge sedan en liten kör. Kören var bara resterna av en större kör som hade blivit upplöst när körledaren och en av den lilla byns präster inledde ett förhållande med varandra. Usch och FY! Moralens väktare vädrade morgonluft, sparkade körledaren och pastorn in i nästa församling. Vad de då inte tänkte på var att många av de som sjöng gillade sin ”chef” och plötsligt fanns det bara spillror av en kör kvar i bygden. Den nya kören bestod visserligen bara ett tiotal kvinnor, de flesta äldre damer men med hög moral och den nye körledaren var en man med olika funktionshinder men med en fantastisk röst, otrolig musikalitet och en multihandikappad hustru. En trevlig kvinna men oförmögen att prata riktigt och att sitta upp så hon hade nån sorts rullstol som hon halvlåg i. Tanterna var överförtjusta och dränkte paret med omsorg och hembakta bullar och kakor. Nu hade ju frun svårt att svälja också så körledaren fick proppa i sig för dem båda: ”men ta en kaka till, jag har bakat hela dagen…”. Och sakta blev han tjockare och tjockare. Den musikaliska kvalitén var nog inte högsta men i kören fanns det ändå två ledande sopraner: en mycket ung flicka som inte vågade sjunga offentligt och en medelålders kvinna i 150 kilosklassen som läspade. Till jul sjöng hon ”det schtrååålar en schjärna …”! men med en fantastisk röst.

Nåväl, själva sprängningen av den kören ja. Plötsligt kom det två nya medlemmar, en medelålders kvinna med en 16-årig dotter, till kören som levde i en sorts terrorbalans. De nya medlemmarna visste inte om att det fanns så djupa konflikter under ytan utan klev glatt in och började sjunga. Nästan omedelbart kändes den förtätade stämningen – det var så spänt att det nästan gick att gräva en gång i luften. De nya trodde att de också fick tycka och tänka om vad de skulle sjunga och när. Vad de inte visste var att balansen plötsligt rubbades. Ingen sa nå’t men det blev mer och mer diskussioner om allt: vem som sjunger vad, vad som sjungs och vem som ska baka till nästa gång och vad som ska bakas. ALLT diskuterades. Kören susade efter ett tag iväg på ett läger under en helg för att lösa allt. Bussresan var trevlig och väl framme i Hälsingland väntade en god middag, en bönestund och körövning. Och då brakade det loss! Körledaren ville att alla sjunga samma stämma, en sopranstämma med ganska höga toner. Två av altarna, med nästan basdjupa stämmor, sa att då får ni andra sjunga för vi kan inte ta så höga toner och då låter det inte klokt. Då brast det för flera av ”bullmaffian” som kastade anklagelser av det mest personliga slag på de två ”icke-sångerskorna”. Det sista var ”och förresten är din man inte särskilt trevlig heller”. Då reste sig den ”nya” 16 åringen upp i församlingen och sa vad hon tyckte om ”falska djävla kärringar som bara ljuger och bråkar”! Då ni! Då bröt det loss ett gråtkalas av förkristliga mått. Det snörvlades och det ylades i varje vrå. Körledarens fru nästan dog av tårar och slem eftersom hon inte kunde hosta och snyta sig riktigt, körledaren själv hade blicken fördunklad av en tårdimma och ”bullhäxorna” kastade nya anklagelser om mordförsök omkring sig. Det var då som de två nya lånade en telefon, ringde hem och krävde att bli hämtade – i Hälsingland mitt i natten. Detta skedde och Snipp Snapp Snut – så var kören slut! Är historien sann eller inte? Vem vet?

Ja så ska det låta!

Jag tycker att det är riktigt det TV4 gör. Bojkottar AIK. Det är visserligen fotbollslaget och av en annan anledning än jag kan tänka mig men jag tycker ändå att det är rätt. Jag tycker också att de kan få spela inför tomma läktare tills de har gjort nå't åt sina klackar! Personligen tror att jag att de tycker att det är lite häftigt med klackarna och därför inte inte vill göra nåt åt dem. Men det är bara som jag tror förstås - vad tror DU?

Vi har våra i luften - var har ni era?

Säsongen är obönhörligen slut. Tröjorna och halsduken är tvättade och klara för att åka båt! Ollas ska inte spela i nåt annat lag än LIF och jag antar att allt känns ganska bra. Har varit till grannarna på kaffe, tårta och en liten wirre. Så har vi det här på landet. Snart är det Valborg och brasan tänds klockan 20. Jag kommer att bära ansvar för att alla får sig en whiskey och/eller en liten Baileys vid brasan. Så har vi det här på landet. Nu sitter jag och väntar på att tända grillen för vi får trevligt besök. Så har vi det här på landet. Ni har det säkert bra ni som bor i städer också. Men här på landet - där har vi det ooootroligt bra! "...//...här finns det passion...//..."

Inte utsliten

Oavsett hur trötta och slitna vi är efter vintern är den här inte utsliten i alla fall. Vi parkerade den på Leksand Strand i oktober och hämtade den igår. Vi har nog sovit tre nätter i den till en total kostnad av 6600 kronor. Plus vad vagnen kostar... Vad kostar det egentligen att bo på hotell? Måste vara mycket billigare. Tur att Dilledor med familj tog sig tid att "sportlova" några dagar vilket sänkte dygnskostnaden.
Som sagt igår hämtade vi den och passade på att göra ett besök i Ejendals för att luncha med ett par Superstars. Tack för det grabbar - vi är lite abstinenta redan. Husvagnen ska få åka till Karlstad på Stikovandringsturné men sen har den nog gjort sitt. Hur sjutton ska vi hinna använda den? Nej bort med alla måsten och välkommen "vi vill". Stresshantering på det allra enklaste sättet
Nu ska vi gå ut i solen. Städa lite på gården och ta en promenad i solen eller kanske en cykeltur. Nej - promenad. Baken protesterar vid bara tanken...Hej!

Vitsipporna blommar i Viken!

Vilket betyder att fästinghelvetet är här! Sören har nu portförbud i vårt sovrum och lilla Freja har vi inte sett röken av sedan häromnatten. Och lika bra är ju det alltså. Eftersom dagens korta promenad till sjön avslöjade att bara blåsipporna utan även vitsipporna står i full blom. Det är lättare att njuta av prakten hemma-hemma där det finns färre fästingar. Men det är en underbar kakafoni av fågelsång här tidigt varje morgon och Koltrasten håller ut till sent varje kväll.
Nu ska vi ge oss iväg upp för trappen och se om vi hittar lilla Freja...

Om han bara hade kommit ihåg hur man gör!

Blev väckt halv fyra av att någon vill ha ett nummer på sovrumsgolvet. Vi hade hört gnällandet länge men trodde att det var Sören som saknat vårt sällskap. Lilla Freja hade smitit ut trodde vi men så var det inte. Hon visade tydligt Sören vad hon ville och han var helt inställd på att hjälpa till. Nu är ju han kastrerad som om han nån gång har haft en aning om om HUR man gör så har han nu glömt bort det. Han bet henne i bägge frambenen liksom på ryggen men hon den otacksamma kattan var ändå inte nöjd. Hon vrålade som bara attan tills jag tröttnade och stängde ut dem bägge två från sovrummet. Och idag har jag upptäckt att bägge mina veterinärer , både den hemma-hemma och den borta-hemma inte sysslar med sterilisering av honkatter längre. Hur gör man dårå? Pluggar? Jag bara undrar hur vi ska kunna släppa ut henne till andra hankatter än stackars Sören...

Snön och febern

släpper inte sitt grepp. Fläckvis är det ganska mycket kvar här i skogen men vi har sett både Tussilago och Krokusar. Den nya katten, Freja klampar omkring och "pratar" - hon ska helt klart steriliseras och det fort! I morse sov hon hoprullad i handfatet men är generellt en social och trevlig katt. Bra för Sören att få konkurrens och någon att umgås med, om nu katter gör sån't.

Febern har jag för länge sedan tröttnat på. Är fullständigt orkeslös och fattar inte hur jag någonsin ska komma ikapp med mitt arbete? Det får väl lösa sig på nåt vis. Hockeyn är ju över så där finns det timmar att hämta - nästan en halvtid faktiskt när jag tänker efter. Märks det att jag har tråkigt? Jag vill att säsongen ska börja NU - eller att vi ska ÅKA BÅT ...

Jag letar fortfarande!

Och saknar den fast det är vår! Du som stal den för mig: ge tillbaks den NU. Jag behöver den verkligen. Nu har jag varit sjuk i över en vecka och behovet blir större för varje dag som går. Jag sitter bara här och hostar, sover emellanåt, slötittar på TV och surfar. I går hade jag visserligen så mycket röst att jag kunde ringa några samtal men herregud! Å så går nu dagarna. Jag slöar till helt enkelt. Och nu när vi har kommit till andra halvan av april behöver du den väl inte längre? Så snälla du, vem du än är - ge tillbaka min försvunna januari...

Ett surt jubileum

I dag är det ett helt år sedan detta hände. Lika surt idag som då! Inte glömt och inte förlåtet - även om jag kan förstå varför han valde så fel. Man sviker inte laget i sitt hjärta. Det är att bryta mot oskrivna regler. Eller det kanske ändå inte var laget i hans hjärta - han kanske blåste oss hela tiden? Spelar ingen roll: förstå - JA, Glömma -NEJ, Förlåta - ALDRIG!

Och nu går Jocke efter en underbar säsong. Honom kan vi bara önska lycka till och tacka för den tid som var. Och Jocke kommer att ha en egen liten pinne i mitt hjärta och han är välkommen tillbaka.

Jag har fått en fråga och det här ni

kommer att bli mitt längsta inlägg någonsin. Frågan var "hur kan man bli en så hängiven supporter? Finns det nå'n förklaring". Och nu har jag tänkt länge på den frågan, känt efter i mitt blå-vita blod och här kommer ett svar:

1- 1- Den moderna människan har funnits som art i ungefär 130 000 år. Människan har i alla tider varit ett flockdjur, vilket bland annat innebär att en grupp gärna stöter bort personer som inte passar in. De tidigaste människorna behövde varandra för att få mat, värme, trygghet och kärlek. Kort sagt för att överleva. Forskare från olika discipliner är ense om en sak: Människans benägenhet att samlas i flockar har varit avgörande för uppkomsten av tidig konstnärlig verksamhet, uppkomsten av kultur och uppfinningar. En annan följd av människans sociala behov är naturligtvis uppkomsten av språket.

2- Ja det var då det. Men varför samlas vi i ”flockar” idag? Några hänger efter idoler, andra smyger på fotosafari och tittar förtjust på varandras bilder efteråt. Ytterligare andra dyrkar sina fotbolls- och ishockeylag och så finns det Leksingar! Skiljer vi oss kvalitativt från andra supportrar? Svaret är både ja och nej. Listigt va? Svaret är helt enkelt att det beror på vem vi jämför med. Generellt sett är Leksandsupportrar ”bättre” än andra. Vi har helt enkelt i ”svansen”. Om räknar bort ”idioterna” i de andra klackarna så är det nog ingen större skillnad. De andras supportrar är också vanliga människor som helt enkelt älskar sitt lag.

3- Men hur kan man bli så hängiven då? Enligt behaviorismen är det miljön som bestämmer en individs beteende. Detta är i princip riktigt men ändå lite för enkel förklaring. Miljön påverkar en individs beteende och beteendet kan också påverka ens miljö. Man kan inte sätta en Leksing i Moraklacken och tro att det blir en Moring av honom/henne. (Tvärtom skulle kanske fungera J). Människan är ingen viljelös maskin utan har förmågan att planera, tänka och förutse resultaten av sina handlingar. Hon kan i sitt inre forma symboliska representationer såväl av olika beteenden som av tänkbara konsekvenser. Det är därför klackarna häcklar domarna till exempel. En individs personlighet kan beskrivas som interaktionen mellan tre saker: Miljö, beteende och individens psykologiska processer. De psykologiska processerna består av vår förmåga att hålla bilder i minnet samt språket.

4- Hur förklarar det här hur man kan vara så hängiven då? Ett känt experiment är följande: En kvinnlig student som slog en docka med en liten hammare medan hon ropade skällsord filmades. Filmen visades upp för ett antal förskolebarn, som upprepade det som de hade sett på film. Efter ett antal liknande experiment, drogs slutsatser om de olika steg som var involverade i modellinlärningsprocessen.

Uppmärksamhet – Om du skall kunna lära dig någonting måste du vara uppmärksam. Allt sådant som stör uppmärksamheten, bland annat trötthet, sjukdom, nervositet m.m. leder till att du kommer att lära dig mindre. Modellen som används är också av betydelse. En modell som drar uppmärksamheten till sig är bättre, allt från fysiska markörer till status och prestige. Matchtröjor, halsdukar, sånger, gemenskap, att VD står i entrén och river biljetter mm.

Kvarhållande i minnet – förmågan att minnas det du har uppmärksammat, är också av betydelse för modellinlärningen. Människor brukar hålla det som de har sett i minnet via inre bilder och Motorisk reproduktion – Förmågan att översätta det som du kommer ihåg i faktiskt beteende. Du måste alltså kunna reproducera beteendet. Vår förmåga att imitera ett beteende förbättras också med erfarenhet. Vår förmåga förbättras även när vi bara föreställer oss att vi gör någonting.

Motivation – är också viktig. Du måste ha en god anledning till att reproducera ett beteende. Ju tidigare man börjar med en sak och får positiv förstärkning dess större är motivationen att fortsätta. Ibland gör det inget att den utlovade förstärkningen – Elitserien - uteblir. Då inträder något som kallas vikarierande förstärkning. I vårt fall glädjen och gemenskapen. Vi kommer att stå kvar nästa år, sjunga, jubla och deppa ibland.

5- Styrning

Med styrning menas förmågan att kontrollera gruppens beteende. Detta gör på många sätt. Till exempel genom Självobservation – Vi (läs Emil) tittar på oss själva, vårt beteende och håller ögonen på det. Bedömning – Vi jämför det vi ser med en norm eller standard eller någon annan. Leksands IF som förening har antagligen ett högre krav på sina supportrar än till exempel Hammarby, Gnaget och Djurgår’n. Det var genialt att förstå vikten av Emils insats på Norra Stå och anställa honom i föreningen. (Själv)Respons – Om du (det vill säga LIF) gör bra ifrån dig i jämförelse med dina standarder, kommer du att ge dig själv beröm, annars straffar du dig själv. Beröm och straff kan vara att göra/inte göra något eller känslor av stolthet eller skam. Självuppfattningen är betydelsefull här, det som kallas för självförtroende. Om man under åren och uppväxten har fått en hel del beröm och har man presterat väl, kommer man att få en positiv självuppfattning. Och det är något vi Leksingar har med oss. Inte med modersmjölken utan ända från tiden före Gustav Vasa. (Som jag förresten aldrig tror kom till Mora utan stannade i Leksand men det är en helt annan historia). Och det är vårt självförtroende och vår gemenskap liksom ”Stolthet - Respekt – Tradition” som gör att andra supportar både älskar och hatar oss. Vi skriker aldrig att vi hatar nå’t annat lag bara att ”vi älskar Leksand”. Och det är nog där hemligheten ligger – om man bara älskar inte hatar blir nog känslorna så mycket starkare med tiden…

Nästa år tar vi dom igen! I alla fall deras klackar – GO SUPERSTARS – vi blir med igen Smeden och jag!

För Lotvonens Befrielse

I söndags efter matchen väntade jag i 20 minuter vid fel spelaringång för att få en matchtröja till Oskar som fyller 16 år. I 20 minuter vankade jag fram och tillbaka bland Almtunaspelare och ambulanser. Som sällskap hade jag Janne Huokko och två barn. De väntade också på någon eller något. Fram och tillbaka gick vi och jag blev surare och surare för att den jävla tröjan inte kom så jag kunde Huokkos autograf på den. Sen åkte Janne och grabbarna och jag hittade så småningom Oskars tröja i andra ändan av hallen. I Gagnef slog det mig hur otroligt korkad jag är: Jag hade ju en egen matchtröja på mig!!! Den kunde han fått skriva på. Vilken dumskalle jag är. Jag skyller på att jag var så arg att jag inte kunde tänka klart.

Janne, som slutade spela pga sina knän, är en av mina favoriter. Eric Johansson är en annan. Upptäckte idag att hans kontrakt har gått ut men hoppas att han får ett nytt! Nån som däremot har kontrakt är Kimmo Lotvonen. Han har sämre knän än Janne H. för han kan inte böja dom alls. Om han inte försvinner till nästa säsong hoppas jag att någon tar på sig ansvaret att varje match knyta ihop hans skosnören. Med de stela knän han har kommer han inte att lyckas att knyta upp dom. Nej fram för "Lotvonens Befrielse"- lös kontraktet NU!!!

Ett komplicerat system av säsonger.

Knappt har hockeysäsongen avslutats innan vandringssäsongen inleds. Och parallellt med dem båda går "äta ute säsongen" som inleds med våfflor i mars och avslutas med korv i oktober nån gång. Sen kommer sommarsäsongen när alla människor bara vill vara lediga och strax efter semester- och fiskesäsongen. I slutet av augusti klämmer sig en ny säsong in "Åka Båt säsongen" som nog har kommit för att stanna. Och sen kommer den säsongen vi alla väntar på igen: Hockeysäsongen! ska det verkligen vara så svårt att få fram ett spelprogram nån gång? Vi har ju ändå säsongsbiljetter? Och plötsligt kommer den att vara där igen - kvalserien! Men det är några som borde ta sig en "tillnyktringssäsong" innan allt händer - nå sorts "silly season"...
Söta snälla hockeyguden låt Jocke stanna kvar...

Att bli utsatt för övergrepp

är alltid hemskt. Barn som blir utsatta är så hjälplösa och det är man ofta som vuxen också. När man står vid sidan av och hör "barn" anklaga sina föräldrar för både det ena och det andra blir i alla fall jag chockad många gånger. Ja - jag vet att man inte alltid är med men människor som man känt hela livet kan inte ha levt såna dubbelliv. Jag är också i den sitsen att jag anklagas för diverse övergrepp "vägrat att låta mig polisanmäla när jag blev våldtagen", "tvingat mig att göra flera aborter innan jag blev 13 år " med mera med mera. På nåt vis kan jag ändå förstå den som berättar historien - från början kanske syftet var ett annat men med tiden blir den berättade sagan "sann". Då spelar det ingen roll att det finns en massa människor som har en annan bild av verkligheten. Den som säger sig ha blivit utsatt för övergreppet har ändå tolkningsföreträde: "de ljuger för de törs inte säga hur det är" är en vanlig förklaring. Det som är det mest skrämmande är att det nästan alltid finns någon på "offrets" sida som hjälper till att blåsa upp i stället för att lugna ner. Alla dessa konstiga terapier till exempel. Man kan gå i åratal för att så småningom "ledas ut på de mörkaste vatten där sanningen ligger dold". Usch och fy! Jag menar inte att man ska tillåta övergrepp utan bara tänka efter ibland - och kanske "offret" ska ha lite eget ansvar för sitt liv. Eller? Ja inte vet jag...

Jag tycker inte att det är rättvist...

och det är väl bara en vanlig förkylning men håll med om att det ser häftigare ut så här! Jag avskyr verkligen att vara sjuk - rastlösheten kryper i hela kroppen med sån intensitet att den även kryper ut ur kroppen. Jag orkar bara vara uppe en timme i taget. Och i morgon är det först årsmöte i StikoStalkers och sen Gäjm i EA. Jag får bedöva huvudet med bärs kanske. Har hört att mycket vätska ska vara bra. Nu - mot säääängen....

Det är ju inte Lotvonens fel!

Grabben är ju tvärtom smart som lyckas få 100 000 varje månad för det han presterar. Lotvonen är bara att gratulera! Men de andra...Typ Strömberg och vad han nu heter i efternamn Patrik K som är sportchef. Vem betalar deras lön egentligen? Är det AIK? Varför bänkar man inte den store, trötte och långsamme finnen nån gång? Och det är egentligen synd om Kimmo. Jag menar förr i tiden var han en hyllad spelare och så sent som i höstas sjöng Superstars hans lov i en sång från norra stå. Men vad händer nu? Jo vi kommer att minnas att han spelade så jävla dåligt speciellt i slutet av säsongen. Det är vad vi kommer att minnas av Lotvonen. För det kan ju inte vara möjligt att han ska vara kvar ett år till...!!!!??? Hemska tanke.

"Faller fritt som i en dröm"

I gårdagens feberyra kändes det som fritt fall vid 5-1 målet. I bråkdelen av ett ögonblick var jag besviken men det gick över fort. Jag såg mina medlemsbevis framför mina slutna ögon "Lifstidsmedlem" och Superstars "Leksing tills jag dör" och kände ändå frid. Redan i september anade jag det här och otaliga är de gånger jag har sagt att "vi har inget elitserielag" och "det är bättre att ligga på toppen i Allsvenskan än att få spö alla matcher i elitserien". Fast, ES ger ju 25 miljoner med automatik. Mitt hjärta har klappat för Leksand sedan säsongen 1967/1968 och det kommer man inte att kunna ändra på. Ju äldre jag blir dess mer tid får jag att åka på matcher och det är ju synd. Jag borde ha åkt då när det fanns ett lag som inte bara spelade för pengar och möjligheten att göra sig ett namn i NHL. Ni vet, Bröderna Abrahamsson, Danne Söderström, Mats Åhlberg, Lars-Erik Sjöberg - listan kan göras lång. Har vi idag nån mer spelare än Ollas som spelar för Leksand? Jag undrar det. Idag är jag inte ens besviken över gårdagens resultat. Vi ska harva kvar minst ett år till - leta hjärtan och inte orangea kuvert till Lotvonen, Rhodin och gänget. Jag kommer att gå på söndagens match med huvudet höjt och sjunga med Superstars "här finns det passion" samtidigt som jag kommer att be till hocleyguden att vi kommer att få många junisar i laget i höst. Den som åker båt får se...

Tid att resa

Vis av förra årets stickor i baken är kvasten nu polerad. Sören kattfan är sprejad med neonfärg och jag har knutit ett huckle hårt under alla mina hakor. Längst fram på kvasten har jag i år spänt fast en riktig expressomaskin. Man vill väl vara modern :) Skärtorsdagens flygtur är planerad in i minsta detalj som ni ser. Måste se till att komma hem lite tidigt bara för i morgon ska vi ut på en annan flygtur. Åker med LIF till Ängelholm för att äta pyttipanna och se matchen mot Rögle. Eftersom magsjuka har härjat i laget hoppas jag att det nu är Lotvonens och Jean Lucs tur (eller otur) att vara däckade. Det är för några spelsugna juniorer på banan! Lotvonen spelade som en "Stiga-hockeyspelsgubbe" i tisdags - ryckigt, stelt och långsamt. Han låg ofta utsträckt som en björnfäll på planen. J L G P alias Stor-Per var inne på alla 4 baklängesmålen tror jag och spelade håglöst. Mata grabbarna med dynamit eller släpp in juniorer - mitt tips till coachen!