Var det högmodet som fällde mig?

Jag tror att senaste gången jag var däckad i influensa var 1972. Kan ha fel men det är det jag minns. Fnyste lite surt åt alla människor som var sjuka på jobbet innan jag tog bussen till Norrtälje. Hade sån "tur" att på platsen på andra sidan gången satt en familj med ett litet barn, 6-9 månader, som de var överens om att du skulle hålla honom vaken så han inte sov på bussen. När vi kom till Roslags-Näsby började mitt huvud dunka och jag skyllde på ungen. I Brottby, en kvart senare, frös jag så tänderna klapprade. Väl framme i Norrtälje åkte vi till djuraffären för att få klorna klippta på Maja. Då var den människan också sjuk. Åkte hem och tog en Alvedon och åkte sen till Rimbo, till fantastiska Ann som klippte alla klor på skrik-Maja på 5 minuter! Sen slog det till. Hemma igen stöp jag i säng skakande under 3 täcken och ett överkast och med en huvudvärk som kom den från helvetet. Tog mig upp på torsdag morgon och ställde in två möten via sms. Inte kul kan jag säga. Det ena var ett soc-möte som det kommer att bli omöjligt att få till igen och det andra var av betydligt trevligare art. Skulle ha ett möte i "de fyras gäng" och sen gå på Hamburger Börs på kvällen. Blev inget av med det. Mötet var beslutat redan i november och att det skulle äga rum just den historiska dagen det sköts salut för en kvinnlig tronföljare var väl osannolikt. Men som sagt. Jag tror det var mitt högmod som gjorde att jag ändå inte var i Stockholm när det sköts. Nu är det fredag morgon och jag mår lite bättre så på förmiddagen idag ska vi åka hem Sme'n, Maja och jag. Ska bli så skönt.