men jag kanske är en lite Joakim? En del människor kostar helt enkelt för mycket för mig. Och då ska ni veta jag inte menar pengar. Jag öser ut pengar som en full sjöman på sin första landpermis på ett helt år. Det gör mig ingenting. Pengars värde ligger i det man kan använda dem till. Och vi kan ingenting ta med oss när vi går...Det som jag skulle vilja snåla med är tillit, vänskap och omtanke. Jag är så lättlurad och tror alla människor om gott. Nu menar jag inte er - mina vänner och kamrater - utan de andra. De som är falska, saknar ömsesidighet och har egen vinning som ledstjärna.
Ibland önskar jag att jag kunde ställa dem till svars framför judge Judy. En hejdundrande behaviorist. Tydlig, klar och med ett sjunde sinne för halvlögner. Det sjätte använder hon för att spåra upp dumhet! "Ja visst, fru domare. Jag sa att han kunde bo där-så länge. Och det är inget problem för det var ju HAN som ville flytta." "Stämmer det unge man? Att du själv sa upp avtalet? Vad gnäller du för då? Fallet avslutat". "Ja visst, det stämmer fru domare. Jag sa att hon måste ha koll på sina tonåringar själv så de inte råkar illa ut. Jag försökte ett tag eftersom jag vet att hon inte gillar internet men jag fick bara skäll. Hennes barn gör inte sånt, mina blommor är för fula och förresten är jag aldrig hemma. Jag tänkte att detta att jag ska passa på snart vuxna barn gör att vår vänskap ödeläggs så ja, jag sa att du kan passa dem själv." "Stämmer det? Att du ber någon annan ta ansvaret för dina tonåringar och sedan inte accepterar det? Bah! Dumma kvinna. Fallet avslutat."Så där skulle det kunna låta. Och jag skulle faktiskt gilla det tror jag. Kosta vad det kosta vill...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar