Bara plötsligt så där alltså...

Nu är det bara två veckor kvar innan vi drar till Trondheim för starten av den årliga vandringsturnén. Är man en Stalker så är man. Det kostar att ligga på topp. För övrigt upphör människor aldrig att förvåna mig! Jag tror varje gång jag tappar hakorna att nu - nu är det klart. Men inte då. Så komplicerade personer det finns? Att en liten valp biter den hand som föder en kan jag förstå men när människor aldrig lär sig att tänka först och agera/prata sen är svårt att fatta. Hur många nitar kan man behöva gå på? Svårt att generalisera från en situation till en annan kanske? Men som sagt - snart vandring och sen börjar hockeyn igen och det andra kan man bara skita i...