Och det hände sig vid fyra tiden

att Tomtemor och Tomtefar klädde sig i vanliga kläder, lämnade skogen och åkte först till handlarnas paradis, tutten, och sedan vidare på konsert. I paradiset köpte de lite mat och el-saker så att den lilla kojan de bor i snart ska stråla av ljus. Konserten besökte de av ren och skär nyfikenhet och de hade inga större förväntningar på kvällen utan var överens om att de kunde gå i pausen om det blev för tråkigt. Det höll ju på i över 2 timmar. Efter bara fem minuter satt de båda två som förstenade - detta var nåt utöver det vanliga. Mannen i Regnbågskaftanen trollband hela publiken, omkring 250 personer, med sin utstrålning, sitt prat och sina trollpackeliknande små skrockande skratt. Under kvällen pratade han, sjöng, sjöng, dansade, delade ut frukt och trollade. Han talade mycket om kärlek, mest om hur viktigt det är att leva här och nu och att älska och förlåta sig själv. En av hans berättelser handlade om hur forskarna upptäcker allt mindre och mindre beståndsdelar i Universum och nu har man äntligen upptäckt att den allra minsta delen är ...tom! Längst inne i oss alla är det helt tomt - mörkt och öde - och det är det som gör oss så unika. Tomheten gör att vi alla söker oss till andra för att ge och ta kärlek, det är tomheten som gör varje människa unik. Och det är bara bra att vi har den här tomheten för då måste vi lära oss att förlåta oss själva hela tiden, alla dumheter vi gör beror nog just på tomheten. Men vi måste också lära oss att älska och söka vår egen tomhet för det är den som gör livet så underbart när vi älskar andra människor. Så det är bara att sätta sig ner och vara lycklig över tomheten inombords för det är den som gör oss till människor. Han berättade många små historier och han fick oss till och med att sitta helt tysta med slutna ögon och bara andas innan han bad oss om att sträcka våra bägge händer rakt upp (som på hockey) och ta emot den boll av kosmiskt guldljus som han kastade till oss alla för att sedan stoppa in den genom hjässan och fortsätta att bara andas. Tror ni inte att både jag och Tomtefar gjorde just detta - NEJ, det var inte Emil på scenen. Det var ändå en otrolig upplevelse. Vem det var? Det var ...Tomas di Leva