En död klyscha men först :Mumintrollet

tittade under lugg, plutade med underläppen och frågade "Har du sett mina kalsonger?". Tomtemor tittade förväntansfullt upp och sa "nääee"... Mumin fortsatte "och mina strumpor". Då upptäckte Tomtemor badlakanet i hans hand och det förväntansfulla i hennes blick slocknade. "Dom ligger väl i garderoben eller trådkorgen". Han stampade sig uppför trappen med ficklampan i handen och kom tillbaka och sa "Nej det gör dom inte". Med ynklig stämma fortsatte han "jag klara mig inte en hel vecka för alla kläder är borta". Tomtemor rusade runt och konstaterade att han hade rätt. Och då kommer 10 000 kronors frågan: Vem faaan har stulit 30 par inslitna kalsonger från Man Underwear? VA??? Ge tillbaks dom genast - vi saknar dom. Strumporna med! Och morgonrocken som är skön och som Muminpappa just har upptäckt efter flera år - han är ju nästan aldrig hemma men nu gillar han att mysa omkring i den. VEM stjäl hans kläder? Ja jag vet då inte...
Och nu ska vi döda en klyscha. Nåt dansband sjunger "det är dagarna som går som är livet" FEL FEL FEL! Det är dagarna som KOMMER som är livet - dagarna som går VAR livet. Om man bara sitter och väntar på att tiden ska gå, då passerar livet i långsam takt, och man upptäcker att hela tiden kommer det ny tid! Va fan? Då hjälper det ju inte, eller hur? Man måste lära sig att vänta på tiden som kommer, det blir mycket kuligare så. Vänta på första snön, vänta på Allhelgonahelgen, domsöndagen, Advent, JUL- ja ni vet. Då får man hela tiden små kickar av att det man förväntar sig ska hända verkligen händer. Att sitta och vänta på att sommaren ska ta slut, dagarna ska gå, livet ska börja - det är TRÅÅÅÅKIGT. Nej för 17 - lär er att vänta på det som komma skall med realistiska förväntningar och jobba hårt som fan för att det ska bli som ni vill. Häng inte med läpparna nu utan ge järnet...