söndag 9 augusti 2009

Sagan om Mästersmeden och Stikologen.

För länge, länge sedan – faktiskt så länge sedan att man i det lilla landet Sverige inte ens en gång hade TV-sändningar – föddes det i det vackra landskapet Dalarna ett litet gossebarn och fyra år senare föddes en liten flicka. Senare i livet blev han Mästersmed i Stikoland och hon blev #3 i Stikostalkers, fan-cluben till ”solen i deras solsystem”: Stikoman i egen hög person.

Nåväl – barnen växte upp helt ovetande om varandra trots att de bodde i byar nära varandra och en kort period gick i samma skola. Deras vägar korsade inte förrän Mästersmeden fått körkort och kunde vara till nytta. De gifte sig på varsitt håll – han med Pomperipossa och hon med Homer Simson – och fick barn som gick i samma klass. De blev goda vänner och fortsatte vara vänner även efter att de skilt sig från sina hälfter. #3 levde ett något vildare liv än Mästersmeden och efter ett par år gifte hon om sig med Rainman och fick ytterligare ett barn. Han däremot levde ett stillsamt liv med korta förhållanden och hårt arbete. #3 skilde sig igen och flyttade långt bort, oroväckande nära Tokholm, och började arbeta där. Mästersmeden jobbade på lite olika platser runt om världen men hela tiden var de bästa vänner och hade i perioder mycket kontakt med varandra. Hon skilde sig igen och vännerna var överens om att bästa sättet att leva sitt liv på var att vara ensamstående och inte dela bostad med någon annan än sina barn. Rörande överens faktiskt.

Så kom den där dagen, i januari 1991, när de båda träffades på en plats där den lille otäckingen Amor var närvarande. (Nu måste jag berätta sanningen och dementera de tidigare historierna om honom. Han beskrivs som en fridsam liten kerub som flyger omkring och skjuter små försynta pilar på folk. Så är det inte alls! Han har en stor jävla slägga bakom ryggen och drämmer till med den så man blir groggy och hjärnskadad!) Nåväl, plötsligt skulle de alla tre genom en dörr samtidigt och då såg Amor sin chans. Han smackade till med släggan och så! Trots att de då hade känt varandra i över 20 år var det kört! Och nu, snart 19 år senare är det lika kört. Men de är fortfarande eniga om att det bästa för människor är bo ensamma – det gäller bara inte dem: Snipp snapp snut – sagan är utan slut…


Inga kommentarer: