Eftersom vi åkte från hemma-hemma till borta-hemma redan på lördagen blev söndagen en bonusdag. Jag sa hela lördagen: "när jag kommer till jobbet i morgon" och så var jag ledig "i morgon". Underbart - städade lite på gården och umgicks med lilla Flisan som blivit så stor.
Den här dagen, som ju är "i morgon", är redan förstörd. Möttes av det tråkiga beskedet att en av mina vänner från hockeyn är död. En trevlig man i min egen ålder. Trist. Jag vet inte vad som hänt men när man läser mellan raderna ser man att han tröttnat på sina kroniska smärtor och valt att avsluta på egen hand. Om han läser vad jag skriver nu så KOM IHÅG ATT EN LEKSING GER ALDRIG UPP! Fan så arg jag blir. Det är aldrig aldrig aldrig en lösning, "den sista flykten". Usch. Jag saknar dig redan fast vi inte skulle ses förrän i augusti...Ha det gott kompis och hoppas att det finns många Leksingar där du är nu - hälsa grabbarna...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar