Reste med bil till Ludvika och vidare till Örebro och så hem igen igår. Milsvida skogar i försommartid är bara för underbart. Till och med nyhuggen mark är vacker. En fridfull resa med bil utan jäkt, där man kan se sig omkring gör att man känner Dan Anderssons närvaro. Jag kan förstå var han fått sina ord och känslor från. Ja, nu målade han ju sina dikter mest med svart trycksvärta och det är ju bara motsatsen till den ljuvliga upplevelse vi hade igår. Känn på den här:
"TILL MIN SYSTER
Nu spelar vårens ljumma vind i myrens gula starr,
och sakta stiga sagorna kring ön i Berga fors.
Förlåt ett stänk av bitter fröjd, en visa till gitarr,
det starka oss till läkedom likt strandens unga pors.
En sång till dej, min syster, när all marken väntar vår!
Luossas ljunghed surrar yr av vind och vilda bin.
Där lärde vi oss tunga steg i våra yngsta år,
och ingen vet hur djupt vi drack vår barndoms beska vin.
Men härlig, härlig våren kom vart år i rosor klädd,
fast sorgens skymning sökte oss och blekte kindens färg.
En dag på knä för Konungen, en natt för skuggan rädd,
och sedan drack du salighet ur flod och fjäll och berg."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar