Ja ja.

Gott Nytt År alla

Nu är det slut snart...

Årets sista dag och vi får ännu en gång se solen stiga från sin nattvila bakom Korpberget. Strålarna värmer nog i våra själar men det är inte fy skam det heller. Sitter vid köksbordet i Nisshyttan och borde egentligen arbeta men bestämde mig för att göra ett preliminärt bokslut med året som snart är över. Planerna jag skrev om i januari blev det inte mycket av. Vi har saknat huset i Nisshyttan mer än vi trodde att vi skulle göra, men nu har det ”läkt” och vi kan vara där igen utan att irritera oss. Det viktigaste som hände oss under året var att Maja klättrade in i våra liv.

2011 blev ett händelserikt år och det kommer att vara en del saker som etsar sig fast i våra minnen. Några händelser kommer också att påverka våra i liv i framtiden, en del saker mycket och några saker bara lite grann. ”Sorg” är det som framstår tydligast just nu. Sorgen över att mista någon man tycker om, sorgen över att människor som en gång älskat varandra väljer att inte längre leva tillsammans. Man kan mista människor som fortfarande lever och den sorgen är inte alltid den lättaste. Samtidigt som man kan förundra sig över varför man inte avslutat en del relationer mycket tidigare? Relationer som gav mer sorg under den tid de pågick än efter att de avslutats. Men man ska ju som bekant inte gråta över spilld mjölk utan leva livet som man har nu. Spela med givna kort liksom. Kanske jag egentligen menar saknad? Vid närmare eftertanke är svaret nej, inte generellt. Man behöver inta sakna människor man sörjer. De måste ha gett något under tiden man hade tillsammans för att man ska sakna dem. Sörja kan man göra ändå. Vi kommer att sakna Åke A många gånger. Han var en person som alltid fanns till hands och det är så lätt att säga ”fråga Åke han vet”. Vi kommer också att sakna Jocke som vi har lärt oss att tycka så mycket om. Men vi kommer inte att lägga oss i vad som sker men måste vi välja sida så är det valet lätt, även om saknaden då blir tyngre.

Nu sitter jag här i alla fall, vid köksbordet och ser ut över byvägen. Vedspisen sprakar skönt och Maja ligger vid mina fötter. Sme’n är ute och pysslar med husbilen och drömmer om framtida resor. Jag har just talat med Lotta och Kurt i telefon och vi har önskat varandra ett Gott Nytt År. Fan tro’t men man kan ju alltid hoppas…

I morgon - jobbet

En tids ledighet, rastlösa fingrar, bilåkning och tv-tittande. En del av resultatet syns på bilden. Att det ska vara så svårt att vara helt i lugn och ro. Att sticka är en bra avkoppling. Behöver man koppla bort omvärlden ökar man bara svårighetsgraden på mönstret - fler färger, flätor och spets höjer koncentrationen. Som att formatera hårddisken på en gammal pc. Nu har jag "deletat" min hjärna för den här gången och är redo att börja om. Bussen går 6.17 i morgon...

En bild...

Ledighet

gör något konstigt med en. Igår till exempel sov jag till klockan 8.58! Sen gjorde vi inte så mycket "vettigt" på hela dagen - turistade lite och köpte härrrligt ullgarn 8-10 kilo tror jag att det blir. Ska bli nya alster till nästa års julmarknad. Det gäller att man har framförhållning :c)

Känner mig för övrigt vederkvickt efter att ha vilat sedan i fredags och kan nu resa hem för att fira jul. Håll med om att det är trevligt att umgås med folk man tycker om?! Det är ingen mening att plåga vare sig sig själv eller andra. Orkar och vill man inte umgås är det underbart att slippa. Trist att J&J inte kommer i år men det är helt naturligt att de stannar hos farmor och farfar med barnen. Traditionell uppesittarkväll med Bingolotto på fredag, julafton med "gänget" hos M&M, bio på juldagen och annandagen hos grannarna i Nybyn. Kan det bli bättre?

Ja förstås - vi hade ju tänkt att resa till Steigen till nyår men ställde in den resan. Vi har ju en alldeles egen camping där. Det hade varit det ultimata - fler goda vänner att umgås med. Nu får vi hitta på något annat. Och i år ska vi ha vårt dyra, tjocka Leni toapapper utan att någon kommenterar detta :)

Vad hände?

Med hösten? Har den glömt bort oss? Det borde ha varit regnigt, mörkt och hemskt länge nu. Men vad hände? Snön kom helt utan förvarning - varken SJ, bilisterna eller Maja var förberedda! Maja skuttade glatt i cirka en minut och sen var hon för tung. Hon har underkänt snö som fenomen och låter hälsa att hon gillar midnattssol bättre :)

Idag, torsdag den 15 december, ska jag göra mitt sista "arbetsryck" för i år. Jag ska åka till Bea och fika med "de bästa". Inte sååå jobbigt alltså. Imorgon ska jag och Sme'n närvara vid en begravning på eftermiddagen och sedan vänder vi nosen västerut. Vi reser bort till det lilla landet i väster - där finns det vänner och där får vi vara gäster... Övernattar i Karlstad - på hotell som omväxling - på vägen till Rogaland. Bara tanken på resan har gjort att jag nu lider av kristallsjuka :)

Det här kan vara mitt sista inlägg före jul och till och med det sista i år. Vem vet vad som händer? Därför passar jag på att redan nu önska alla en riktigt God jul och ett riktigt Gott nytt år. Hoppas att ni alla får de bästa helgerna någonsin och att ni får umgås med människor ni tycker om - det ska vi göra :)

Antibakteriell, fettlösande och dryg

är Zalo, den norska varianten av Yes handdiskmedel. Huruvida Tommy Salo är det samma kan jag inte uttala mig om. De måste få arbetsro nu! Hur många gånger har inte vi luttrade Leksingar hört detta? Vi ska bygga långsiktigt och ha arbetsro. Hur gör man det genom att sparka tränare med ett kvar på sitt kontrakt? Jag trodde att själva ordet "långsiktigt" betydde att man ska hålla på länge? Smart av Åman och grabbarna att teckna långa kontrakt och drygt av Salo & co att sparka dem. Tycker jag alltså. Att man sen dessutom gnäller över hur dyrt det blir att betala för tränare som inte längre jobbar visar väl egentligen bara tjockskalligheten består och att Salo inte är fettlösande på det sättet i alla fall.
Vanliga bakterier är heller inte farliga, det är när man försöker att utrota dem och misslyckas som det går galet. De som överlever blir starkare. Därför tror jag egentligen inte att vanliga diskmedel ska vara antibakteriella - de bygger bara starka, resistenta bakteriestammar. Och kanske är det så det är i LIF också? Alla konstiga turer fram och tillbaka i föreningen kanske gör att det bara är verkligt resistenta supportrar som består? Storkäftade och med stora blåslagna leksandshjärtan kommer vi att finnas där, om än något tilltufsade. För visst är det som i den gamla fängelsevitsen. "Vad gör det att det finns så många dåliga element när det ändå är så mycket skit i ledningen?":

Nu blir det jul igen!

Gävlebocken har brunnit! Efter många trista år så stod den i lågor i natt. Vi kan alltså fira jul i år utan att alla måste stå ute och frysa medan vi bränner vår egen bock. Bilden är från förra årets bränning och Sme'n hade hittat en bra lösning med blåslampan. Men som sagt - nu är gjort!

( Och min fot är mycket bättre. Slänger nog kryckorna i morgon :)

Jaha ja

November kom och gick och december kom i stället. Helt obemärkt. Ja nästan. Något har hänt med min fotled och nu går jag på kryckor. Har visserligen inget med tidens gång att göra - möjligen om det är tidens tand som gnager. Inflammation eller gikt? Fick i alla fall kortisontabletter av den snälle farbror doktorn eftersom jag är allergisk mot allt - antiinflammatorisk medicin typ diklofenak, smärtstillande typ ibuprofen och hela tralala-gruppen: Tradolan och Tramadol och vad de nu heter allt. Skit. Men jag ska inte gnälla. Får ju ännu bättre service hemma nu - kanske :)