Årets sista dag och vi får ännu en gång se solen stiga från sin nattvila bakom Korpberget. Strålarna värmer nog i våra själar men det är inte fy skam det heller. Sitter vid köksbordet i Nisshyttan och borde egentligen arbeta men bestämde mig för att göra ett preliminärt bokslut med året som snart är över. Planerna jag skrev om i januari blev det inte mycket av. Vi har saknat huset i Nisshyttan mer än vi trodde att vi skulle göra, men nu har det ”läkt” och vi kan vara där igen utan att irritera oss. Det viktigaste som hände oss under året var att Maja klättrade in i våra liv. 2011 blev ett händelserikt år och det kommer att vara en del saker som etsar sig fast i våra minnen. Några händelser kommer också att påverka våra i liv i framtiden, en del saker mycket och några saker bara lite grann. ”Sorg” är det som framstår tydligast just nu. Sorgen över att mista någon man tycker om, sorgen över att människor som en gång älskat varandra väljer att inte längre leva tillsammans. Man kan mista människor som fortfarande lever och den sorgen är inte alltid den lättaste. Samtidigt som man kan förundra sig över varför man inte avslutat en del relationer mycket tidigare? Relationer som gav mer sorg under den tid de pågick än efter att de avslutats. Men man ska ju som bekant inte gråta över spilld mjölk utan leva livet som man har nu. Spela med givna kort liksom. Kanske jag egentligen menar saknad? Vid närmare eftertanke är svaret nej, inte generellt. Man behöver inta sakna människor man sörjer. De måste ha gett något under tiden man hade tillsammans för att man ska sakna dem. Sörja kan man göra ändå. Vi kommer att sakna Åke A många gånger. Han var en person som alltid fanns till hands och det är så lätt att säga ”fråga Åke han vet”. Vi kommer också att sakna Jocke som vi har lärt oss att tycka så mycket om. Men vi kommer inte att lägga oss i vad som sker men måste vi välja sida så är det valet lätt, även om saknaden då blir tyngre.
Nu sitter jag här i alla fall, vid köksbordet och ser ut över byvägen. Vedspisen sprakar skönt och Maja ligger vid mina fötter. Sme’n är ute och pysslar med husbilen och drömmer om framtida resor. Jag har just talat med Lotta och Kurt i telefon och vi har önskat varandra ett Gott Nytt År. Fan tro’t men man kan ju alltid hoppas…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar