Jag jobbar för pengar

vill du ha tillgivenhet rekommenderar jag att du köper dig en hundvalp! Engagerad men närig är jag. Visst gör jag saker gratis - för skojs skull, men inte "arbete". Men jag beundrar människor som arbetar ideellt hela livet, som är nöjda med det lilla. Som inte får för sig en dag att "Tromsö - där har jag aldrig bott" och säger jag tack till erbjudanden om arbete. Bra betalt arbete men ändå...Människor vars hela värld snurrar runt deras egen axel, inte egoistiska men begränsade. Jag är avundsjuk på dem, oftare ju äldre jag blir. Så kommer jag på allt bra jag upplevt och alla fantastiska människor jag mött och ler för mig själv en stund innan jag blir lite nedstämd över alla brutna relationer. Och då i mina gråa tankar finns också minnen av alla skitstövlar jag tvingats umgås med och mitt humör blir åter soligt. Jag blir mer tolerant då! Tar inte åt mig så mycket av vardagens förtretligheter utan tänker: ja, ja de gör väl så gott de kan. Kanske jag helt enkelt är för burdus (ha ha det vet vi väl att jag är) och skrämmer fram det allra sämsta i människor som känner sig hotade i sin lilla trygga värld. Det är ingen mening att gråta över spilld mjölk för vad gör det om hundra år! Och jag kommer inte att köpa nån valp och jag jobbar fortfarande för pengar. Så det så!