Hon som var andra halvan av ”Bobbysocks” och vann MGP med ”La de swinge” tillsammans med Elisabeth Andreassen. Såg bara 4-5 minuter och hörde henne berätta om en tid i livet som inte varit så bra. Hon hade en teori som hon kallade ”de fem eSsen”. De finns i Sorg, sykdom, stress, sinne, styrke. De tre första är självklara och ”sinne” på norska betyder ilska på svenska så den blev också kristallklar. ”Styrke” är den tron vi har att vi kan klara allt själva, att livets regler inte gäller för oss som för andra – för vi är ju starka och osårbara. Köpte hennes teori rakt av och har inatt lagt till ord sex och sju på egen hand. Skam och Stolthet. Inte heller så svårt att förstå, eller hur? Mycket utbrändhet ligger i de här orden, visst då?
På LIFs hemsida står det om Jamie Johnson, en ny forward som kommer på artistkontrakt i oktober. Just nu är han i ”Koff-laget” men kommer ursprungligen från Kanada. Har spelat i Oshawa nånting – ligger det nära Ottawa tro? Jag kommer att sjunga och heja i höst men mitt hjärta får han inte så billigt. Artistkontrakt! Det är ju nästan som smash-and-grab. En annan Jamie, den nakna kocken, har fått jobba på i många år innan jag smälte som de stora klickarna smör han använder. Nu gillar jag honom – på riktigt. Respekterar rent av. Och det spelar ingen som helst roll hur mycket Koff-Jamie säger att han trivs, att han älska Leksand och känner sig som hemma här. Ingen roll alls – jag minns ”svikaren” och vad han sa. Jag hade hellre sett David Åslin eller Johan Skinnars ta platsen. Men det är jag det! Som sagt – jag hejar väl då men hjärtat har jag kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar