Undrar om det hjälper med plåster?

Ja inte vilket plåster som helst då utan Compeed. Som är bra mot vanliga skavsår. Hjälper det även mot själsliga skavsår? När samma sak nöter om och om igen, som en ny sko på en lång vandring. Ett maraton skulle man aldrig klara utan kliva av direkt men en lång vandring där man har tid på sig och kan vila ibland kan man klara med rejäla skavsår. Compeed är ju bra då men om man inte sätter på nå’t brukar huden efter ett tag bli grov, raspig och hård så den tål det mesta. Händer det samma sak med våra slitna insidor? Blir de efter ett tag så hårda och okänsliga att vi tål det mesta utan att det märks? Jag bara undrar. Skrubbsår är bättre, både i själen och på utsidan. Dom svider som sjutton och gör ont men läker snabbt. ”Skalet” blir lite tunnare och känsligare ett tag men snart är allt bra igen. Skavsår däremot dom kan nöta och göra ont länge. Man biter ihop, vilar ett tag och sen fortsätter man. Egentligen undrar jag varför man utsätter sig för detta? Ibland är det ju för att man ska någonstans, ibland för att man har trevligt sällskap som man inte vill tappa bort. Men när man är framme, eller inte har lust att gå längre, eller när det trevliga sällskapet försvunnit. Varför nöter man på då? Varför kastar man inte den jävla skon? Svara på det den som kan…