Men vad ÄR det för fel på alla människor?

Slöläser på nätet medan jag väntar på att junior ska behaga komma in från gäststugan. Titta här bara i Expressen. Va? Vill dö för att hon har tråååååkigt. Men kyss mig där bak! Det är bra att ha tråkigt sa redan Alfons Åbergs farmor - annars uppskattar man inte att ha roligt. För tänk om det vore julafton varje dag? Hur kommer det sig att så många människor i ett av världens bästa länder inte ens har tid att vänta på döden? Ska dom nån annanstans eller? Om man bara tar sig tid att känna efter, navelskåda lite, och vara här och nu - så är livet oftast inte så illa. Och när det faktiskt är det kan man välja att drömma sig tillbaka och kanske drömma om en annan framtid så känns det bättre. Inte ge upp och smita! En känd filosof, Jon Kabat Zinn, sa på en förläsning ( i Boston där jag hade förmånen att vara) att " nästa gång du duschar - känn efter om du är där då". Jag ruskade på mig och tyckte att det där var i alla fall ovanligt knäppt sagt och glömde vad han sa. Senare, tillbaka hemma i Sverige, mindes jag plötsligt en dag hans ord när jag stod i duschen och försökte komma ihåg om jag haft i balsam i håret eller bara shampoo. Inte var jag med mig själv i duschen inte. Jag hade gått igenom hela gårdagen, planerat dagens arbete samt middagen och var redan framme i slutet av nästa vecka i mina tankar. Så visst hade han rätt den gode mannen. Jag är fortfarande väldigt sällan med mig själv i duschen men försöker att tänka på "här-och-nu" speciellt när det händer nåt skit. Som efter kvalseriematcher där vi fått spö! Att andas djupt, se sig omkring på alla andra supportrar (och på Emil) och känna att vi har i alla fall Sveriges och kanske världens bästa supportrar brukar ta bort den värsta besvikelsen och få mig att må lite bättre. Om den där stackars tanten i artikeln fick hjälp att leva, vara här och nu och att dela sina minnen med någon, är jag övertygad om att hon lika gärna skulle leva tills hon dör och inte ha så bråttom. Vem behöver ha bråttom att dö när man är 93?