Ren och skär sanning finns det?

Likt en flock renar som korsar en väg - så är också sanningen. Utsträckt, har många nyanser och det beror på var man tittar vad man ser. På bilden är renen med reflexband och radiosändare inte alls svår att upptäcka och just den är det inte så svår att bli överens om hur den ser ut. Inte heller renen längst till höger, utan huvud ger några större problem men om vi ska prata om de som står inne i buskaget då blir det genast svårare. Liksom med sanningen beror det helt på vad just jag uppfattar, hur jag beskriver det och framförallt att jag vet vad jag ska titta efter. För håll med mig: inte såg du att det var fyra renar i skuggorna bakom björken? Likt sanningen är renar i skuggan svåra att upptäcka och beskriva. Och när det gäller sanningen kanske vi inte ens vill att den ska upptäckas, och det är därför vi gömmer oss i skuggan? Men solen går ner varje dag och plötsligt står vi där ensamma i mörkret och kylan och undrar vad sanningen egentligen är värd? Man behöver inte göra som flockledarrenen: sätta på sig reflexband och GPS. Nej det räcker om man gör som "kantrenen", visar var man står och att man har en del man inte visa för alla. Ärligt och öppet. Då närmar vi oss den gemensamma sanningen. Att alla har rätt att finnas och vill man ingå i flocken krävs det att man deltar också men man behöver inte utplåna sig själv. Så talar Alfahonan idag! Är det sanningen då?