Svikna löften svider surt

Särskilt när man sviker det man högtidligt lovat sig själv. Efter att "supersvikaren" flyttade till Gävle för att öppna båsdörren i ES i stället, lovade jag mig själv att inte låta mig imponeras av - och ta till mitt hjärta - inköpta lakejer. Alltså är det med glädje jag stämmer in i Superstars sång om "Martin Jahnols, Martin Jahnols". Mas och lovande kille. I onsdags i Västerås rycktes jag en kort stund med i hyllningarna till Jocke Eriksson också men avslutade det "förhållandet" snabbt genom ett avmätt "Tack Jocke för 3 poäng". Nu är det sex poäng vi har att tacka honom för och jag vrålade "Jocke Jocke Jocke Eriksson" för full hals. Som om "Svikaren" aldrig funnits. Och förklarar för mig själv på ett vuxet vis att det är stor skillnad mellan målvakt och målvakt. Jocke har , såvitt jag vet, aldrig sagt att hans hjärta bor i LIF och att hans målsättning är att stanna tills LIF tar ett SM-guld eller i alla fall går upp i ES. Som svikaren gjorde. "Han sålde sin kärlek för pengar - trots att det fanns annan att få. När Eddie nu gångjärnen gängar - får Jocke i LIF målet stå". *Jocke - du är min ögonsten*. Man har väl rätt att ändra sig va? Eddie Läck, hmm vem är det? Jag har hör namnet nån gång, men nej. Jag har ingen aning om vem han är...Jocke, Jocke, Jocke Eriksson.