Ja det är väl ungefär vad jag har att säga idag. Plötsligt är veckan slut och det kommer en ny. Det som skulle hända sen och snart blir fort nyss och förut. Man stressar för att hinna, för att bli klar med något och vips så har man nåt nytt som ska göras. En ledig söndag till exempel går fort om den ägnas åt att, på arbetets vägnar åka till Västerås på nån Hälsomässa. Mässan var lika dålig som deras hockey! Och det kostade 20 spänn att parkera som vanligt - snikna Västeråsare. Att man sen hittar en skrikande, utelåst Sören när man kommer gör inte att man blir gladare. Å andra sidan vill jag väl inte ha en katt som inte överlever utomhus ett dygn. Men han blir så kärvänlig av att vara ensam. Han trampade runt runt i våran säng och jamade och skrek tills Smeden slutligen förbarmade sig över honom och vilade middag. De snarkade så det hördes ut till Tvn. Och Smeden lärde Sören att om han bara tjatar tillräckligt länge får han som vill! Men det gör inte så mycket, katter är ju lite korkade generellt, eller? Å så var det smedens händer. Efter 4 veckor med bara kontorsarbete är det alldeles deformerade. Rena, utan småsår och inget skit under naglarna. Tur han en blånagel på lillfingret så man känner igen honom fortfarande.
Den här veckan ska vi möta gnagarna hemma - och då jävlar! Nu är det nog, vi ska spöa dom så det svider. Så klart ska vi åka på den matchen. Jag har ett möte som är klart kl 13.30 och sen bär det iväg. Övernattar i husvagnen och halverar dygnskostnaden på den (vi har bara sovit en natt i den sedan vi ställde den på campingen), åker tillbaka på torsdagen för jag har en kurs på kvällen, till Avesta på fredag fm vidare till Leksand på hockey, tillbaka till Säter för att sova, gäster på lördag och vips är det söndag igen och vi åker tillbaka till Norrtälje. Och det som väntade på har nyss hänt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar