Fjärde och sista delen av sammanfattningen

Bocken i Gävle står ännu kvar men vi har traditionsenligt bränt vår egen bock. Ingen jul om inte bocken brinner... December har varit en lugn och skön månad och julen fridfull i kärt sällskap. Vi lever lite i ett vacuum - på flyttefot som vi är. Ingen idé att göra så mycket för vi ska snart börja packa. Men först ska vi fira nyår i Vikamanshyttan. Hoppas att det är början på en lång tradition :) Jag längtar verkligen hem nu och känner att det är dags att slå sig till ro. Der ska vi klara av, Smeden och jag. Men först ska vi önska alla ett riktigt Gott Nytt År och förklara sammanfattningen av 2010 fulländad. Ha det bäst alla.

En av de sista skälvande dagarna av 2010

äter vi yoghurt med hjortronsylt - bland det godaste som finns. Vi minns tillsammans värmen, bromsarna och myggorna när vi plockade bären och njuter än en gång av den upplevelsen. Ute är det + 4 grader och små lätta fjun faller då och då från himlen. Tänk - snart är det dags att plocka bär och klaga över värmen igen :) Nu ska vi åka till jobbet en stund och städa. Återkommer kanske senare idag - vem vet?

Snart är glada julen slut, slut, slut...

I Gävle brinner inte bocken varje år. För att säkerställa julens ankomst bränner vi en egen bock. Vackert eller hur? Traditioner är viktiga. Man ska vara finklädd under jullunchen också. Jag har lärt mig att inte försöka tvinga Smeden att bära slips. Ett år hade han den bak på ryggen. Dilledor som alltid brukar bära slips hade just i år fått de finaste kläder en människa kan få och bar sin nya blåa tröja. Vi andra var "normalvackra" utom lilla Flisan som bar en röd glitterklänning med bara axlar och tillhörande fjäderboa. Barnen fick sina paket och vi vuxna spelade julklappsspel i flera timmar. Striden kom att stå om en tomte som flyttade fram och tillbaka över bordet och till slut hamnade i just min famn. Genom att den gudomligt snälle Jocke skänkte mig tomten när slutsignalen gått.


Vi sov över julottan men hittade i stället Sören med tillnamnet "den korkade". Han har bott under snödrivan vid takfoten mellan kökstaket och taket på huset i flera dygn. Utan att ge sig till känna. Hur dum får man va? Just nu sover alla andra men strax kommer det att bli liv och rörelse när Ålänningarna ska packa ihop och fara hem. Lite tråkigt men så är ju livet. Smeden ska byta vattenpumpen - igen, och jag ska slöa och ladda om. Imorgon ska vi jobba, packa och städa på kontoret och senare i veckan bio i Säter med Moa och fotografen. Nyår firar vi i Vikmanshyttan, hos bästa Christer&Mia och deras familj och vänner. Vi måste ju träna oss på Vikmanshytteseder. Ja visst ja - vi har hyrt ut Nisshyttan.


Ja det var väl ungefär allt jag hade att säga idag. God fortsättning alla!

GOD JUL

önskar Smeden och jag er alla! Proppmätta och trötta med trevligt sällskap vilar vi ni ut genom att se Hälsoresan.

Dan före dan

och det är skitkallt. + 12 grader inomhus i morse och "bara" - 18 ute. Kan nån förklara varför det blir kallare inne när det blir varmare ute?

Sören kattfan har tappat bort sig och nu har vi haft två nätter med orolig sömn. Ett öra lyssnar hela tiden efter hans ylanden. Han har ju varit dålig och spytt länge, kanske det inte var hårbollar/mask utan någon sjukdom? Hans bror dog ju av någon konstig åkomma. Hoppas att vi får veta vad som hänt honom.

Smeden har talat varmt för gran i år så vi har letat fram den från vinden. Av nån anledning så har vi två plastgranar - undrar hur det har gått till? Belysningen är det si och så med och han pysslade länge med den igår men strax ska han kliva ur sängen så vi får åka till Norrtälje och köpa en ny slinga.

Den tredje delen

Författar jag här och nu – i snöröken och ackompanjerad av surret från en skruvdragare ute på trappen. Vi har ju köpt ett nytt hus och ska flytta dit så småningom. Hur kunde det bli så då? Vem vet – ska tänka på det sen men först summeringen av året som gått.

September var fortfarande en varm och skön månad och det pratades mycket om älgjakt. Jag jobbade som bara sjutton – åkte fram och tillbaka för att hinna vara med om så mycket som möjligt i bystugan och byalaget. Vi var till Norge igen – undrar om det var då vi var till Stavanger? Det var det nog :o) I oktober var det dags att ljuga i skogen vid ”Gröna kojan” – när älgjakten började. Sen bytte vi husbil och fick kärt främmande från Nordnorge. Som vi gladde oss – som små små barn på julafton. Tillsammans med Brith, Per-Kristian, Bängan, Susanna och Tea invigde vi den nya husbilen med en ljugarafton till i skogen. Sen reste vi till Italien! Och var lediga i två veckor till! Där lärde vi oss att koppla av så nu är det ingen ordning alls på oss. Vi vill bara vara lediga. I november köpte vi nytt hus i Vikmanshyttan och ser fram emot att få flytta dit. Goda vänner ska man vara rädd om – och deras tonåringar med :o) December har lunkat på i en stadig takt och snart är den mörkaste dagen ett minne blott. Mörker utomhus är inga problem, men själslig svärta tycker jag inte om! Vissa omständigheter gjorde att vi helt släppte tanken på att bosätta oss i Nisshyttan för resten av livet. Dels kostar det skjortan att bygga ut och dels klarar jag inte av att umgås med falska människor. På en sån liten plats blir det svårt att undvika de som ljuger och som ”bär färskt vetebröd i sin väska” eller hur det nu står i Bibeln. Och jag klarar inte att le och vara trevlig under en längre period om inte hjärtat är med. V-hyttan : Here we come!

Aktivitetsnivån

i familjen är nära nog på noll. Det mest upphetsande är att Sören spyr hårbollar och på så sätt leker med döden. En boll i min säng och det blir en enkel resa till Norrtälje - till veterinären.

Temperaturen däremot är inte på noll idag men förväntas nå dit i morgon. Vi har heller ingen sträng kyla, omkring -10 grader och det är ju inte så kallt när man ligger inne i sängen under täcket.

Det är inte klokt så lata vi är! Nu ska jag planera dagens aktiviteter - kanske en tur för att hämta posten? slit och släp :)

Dagens visdomsord

"Om man gör farliga saker måste man räkna med ett visst svinn". Sagt av Smeden apropå "jakten på världens största djävulsrocka. Så klokt sagt!

Först så går det upp

så går det ner så går det upp... Det är inte lätt att vara Leksing. Spö av Tingsryd - vad ska Handskmakar'n säga nu då?

Årssammanställning del 2 av 4

April blev historia och den sköna maj kom skuttande in i våra liv. I Byalaget demonstrerade vi inte men ”aktionsgruppen för nya aktiviteter – även kallad Baader Embjörs” sammanträdde och konstaterade att ”Här är vi bara för och inte emot” i motsats till alla som demonstrerar runt om vår jord. Göken kom smygande så sakteliga och jag var med I-B på auktion på Mors dag. Vi hade så kul att vi nästan inte fick plats i bilen på vägen hem J. Varmt var det också. I juni hände två häpnadsväckande saker. Smeden och jag köpte husbil och det kom inget regn på midsommarafton! Juli månad ägnades nästan helt åt festande och kubbspel vid Bystugan. Nåja – lite jobb hann vi allt med också. Konstigt förresten att det finns nästan lika många regler för kubbspel som det finns spelare? I slutet av månaden pulsade vi omkring på Lappmyren och plockade hjortron, Smeden och jag. Den som aldrig har gjort det måste pröva. Gärna +28 grader, en myriad myggor och några fler bromsar gör upplevelsen fulländad. I slutet av månaden mognade också blåbären och innan säsongen var över hade vi plockat över 100 liter, vilket märks i frysarna nu.

Vi tog också en provtur i husbilen och började augusti i Nordnorge – ovanligt va? Väl hemma fortsatte både kubbspelet och värmen – Smeden badade 3 gånger under sommaren. Premiär för det här årtusendet. Minns ni, hur vi njöt av värmen?

Nu har jag just gräddat 60 lussekatter och ska se till så att den hungrige Smeden får mat. Återkommer…

Första delen

av året som gick var kall! Precis som nu med mycket snö, precis som nu. I Byalaget hade vi en trevlig sammankomst med "restmiddag" i samband med årets första månadsmöte. Gemenskapen stod högt på dagordningen och alla verkade trivas - även om vi som vanligt var få. Grannarnas hus brann men det gick i stort sett bra och de bor kvar i samma hus efter renovering.
Någon krockade med en älg, vi fick en katt till och vårtecknen började smyga sig på oss. Den 21 februari var det dagsmeja så det susade om det trots att det var -16 grader och vi njöt av alla vårtecken. Den tredje mars konstaterade jag att det ljusnade redan klockan 4 och att det klockan 7 var fullt dagsljus. Underbart! I byn där vi har vårt lilla hus tittade tussilagon fram, men också en dygnstack vid vägens kant - så nära vägen att snöplogen "friserade" den under vintern. Vårtecken som vårtecken, eller hur? Vi gladdes också under årets första månader åt att grannens hundar var friska och krya! Ingen förstoppning och med god aptit framlevde de sina dagar. Det märktes på de extremt stora högar av hundskit som låg mitt i vägen och som man fick kryssa mellan när man var ute på promenad i solens sken. Ja, det var ju egentligen ingen skillnad på årstiden men det syntes bättre mot den vita snön och tro det eller ej - i år går de en annan väg med hundarna.

Hockeykvalet blev som vanligt en kvalfylld tid där vi slungades mellan hopp och förtvivlan. Vi deppade en stund och sedan höll jag mitt livs första vårtal på byalagets nu nerlagda blogg:
"Det har talats så mycket om "extrem" i år. Det har varit extremväder, extreminfluensa, extremvärk och extremnederbörd. Blir inte ordet "extrem" utarmat och betydelselöst när snart allt är extremt? Hade vi "extremtrevligt" under hösten när vi jobbade med julmarknaden? Eller var det lagom trivsamt? "Extrem" bygger upp såna förväntningar och krav. Det måste vara större, mer och ännu bättre hela tiden och usch så stressade vi blir då. Nej lagom är ett bättre ord. Det ska vara lagom kallt och lagom varmt men lite avvikelser åt nåt håll gör ingenting. Vi ska ha lagom kul och kanske till och med lite tråkigt. Vi ska träffas lagom ofta och umgås både ytligt och lite djupare ibland för det stärker gemenskapen. Och gemenskap är ett nyckelord i Byalagets stadgar. Så i kväll gott folk träffas vi vid brasan och skrämmer bort resterna av vintern innan vi hälsar den underbara VÅREN välkommen. Vi sjunger lite, dricker lite hostmedicin och äter korv som Gunnel och Lisbeth grillar. Och sen tittar vi på ett hejdundrande fyrverkeri innan vi går hem och sover och väntar in maj. Det är tradition det!"
Nu ska jag dricka kaffe och sedan till jobbet - får fortsätta senare...

Vilken lyx

Vaknade klockan 5 men gick och la mig igen. Smeden mumlade att "det är natt ända till tio över sex när det är så här mörkt ute". Så jag somnade om - flera gånger faktiskt. Det är så skönt att inte vara överhopad med saker som måste göras så jag kan till och med slappna av :) Sen vaknade Smeden och gick upp, gjorde eld i både spis och kamin samt fixade frukost. Jag behövde bara gå ur sängen, klä på mig få kaffe. Vilken känsla av att vara svensk "Hollywoodfru". Jag tror jag ska köpa några tofsar när vi åker till Uppsala. Jag diggar Maria Montazami och hoppas att det blir fler program med henne och hennes "kollegor" - då kan jag digga henne och förfasa mig över de andra. Nu önskar jag er alla en riktigt trevlig tredje advent och har förstått att det är dags att börja göra bokslut med 2010 - Vart tar tiden vägen?

Nu ska det bli av

Hemresan alltså. Vi sak bara sluta slöa och packa in i bilen först. Klämma in Freja i buren som hon hatar! Svänga förbi i V-hyttan och hämta en frysbox och fika lite? Sen en tur till ByggMax i Uppsala för att köpa lite mer råspont - tänk att det är omöjligt att köpa lagom mycket?- och sen HEM! Till sören med den skrikande katten i baksätet. Jag tror hon saknar honom. Sen sätter vi oss vid TVn och ser hockeymatchen innan vi går och lägger oss. Dagens schema i kompaktform. Nu packar vi - HEJ!

Idag flytt - i morgon åker vi hem igen

Vi har fått underkänt av Freja. Hon gillar verkligen inte vårt tilltag att släpa med henne till Nisshyttan. Där hon inte får gå ut! Det myllrar av katter här och hon har inget eget revir och skulle bara få spö av de andra. Det bor minst en katt under vår veranda. Men Freja sköter sig bra. Blev irriterad när jag nyss så ett reklaminslag om "Jinglecats" och så hatar hon verkligen att åka bil. Så hon får vara ensam hemma idag när vi åker till Västerås och Skinnskatteberg för att fungera som flyttmänniskor. I kväll hockeytv hos bästa Christer&Mia och sen som sagt: I morgon bär det av hemåt! Gud så skönt det ska bli att ha lite utrymme igen...

En obehaglig känsla.

Ni vet den där när man vet människan man pratar med ljuger, eller i alla fall förändrar sanningen lite. Och man inte kan sätta fingret på vad det är som inte stämmer. När människan i fråga ler och säger "att jag förstår ingenting" och man bara väntar på att näsan ska ta oerhörda dimensioner. Och så händer det inget mer än att man vet till 100% att människan ljuger och man kan inte göra något åt det. Visst ljuger vi alla nån gång. Men i lägen där man blir ombedd att tala om vad man egentligen tycker om saker och ting måste man väl ändå hålla sig till sanningen - även om det går att göra betydligt mer diplomatiskt än jag gör det. Jag pratar "rätt från levern" som man säger i Norge. Inte skulle jag säga "ååå, jag tycker att det är sååå trevligt" om jag inte menar det. I alla fall inte i sammanhang där min åsikt faktiskt spelar roll. Tänk om jag skulle ha sagt till Smeden "ååå det ska bli så trevligt att flytta till Vikmanshyttan" och inte menat det? Det skulle inte ha blivit så bra va? Men så har jag en av de kortaste näsor som finns i hela världen också :)

Ett meddelande:

Julgranen är plats och den lyser! Smeden bistod själva "resarna" igår men han frågade inte varför det dröjt så länge. Bra är väl det då - att granen lyser igen menar jag. Just nu sover han och Freja söker uppmärksamhet genom att ligga på lap-topen och spinna. Dagen rullar redan på i god fart!

Mycket ska man höra

innan öronen ramlar av...

Årets julgran finns inte?!

Det brukar stå en gran efter vägen i byn och lysa välkomnande i december. ?? Nu finns det ingen - undrar varför det då?? Om inte tallen varit så fördömt stor kunde vi ju ha satt lampor i den och dessutom ska den bort på torsdag! Som ni förstås märker är vi framme nu. + 6 grader inne när vi kom och dessa har nu mer än fördubblats :) Freja har sökt genom huset och blivit matad med lax - är hon inte bortskämd så säg? Vi har tagit bort sakerna som blockerade bystugan, ätit lunch och nu fräser pannan på spisen. Kaffe och sedan vila middag en stund tror jag. I morgon är det fullt upp igen så det gäller att ta till vara de fridfulla stunderna:)

Snart är det dags!

Tro det eller men det kommer bara att svischa till så är det den 9 april. Dagen när vi kombinerar inflyttningsfest i nya huset med födelsedagsfirande. Alla som vill komma är välkomna. Inga presenter mottages! Vi prioriterar människor som vi tycker och relationerna till dessa. Ge oss bara lite av din tid och just din närvaro. Berätta att du kommer genom att skicka en e-post, ringa oss eller på nå't annat sätt. Hjärtligt välkommen säger vi igen!

Julpynt!

Kan ni förstå hur skönt det är att julpynta i god tid? Att inte flänga fram och tillbaka och plötsligt på fjärde advent minnas Luciatåget? Som har fått sällskap av en Lussebrud från Erkers Marie - med handstöpta ljus i kronan. Alla änglar och Lussetågen är plats. Och kylskåpsmagneterna. Adventsbaket är avklarat och nästa vecka kommer den nya frysen som ska fyllas. Vi sänker aktivitetsnivån i mörkret och bara njuuuuter av att vara på samma plats. Här och nu är det som gäller :o)

Imorgon åker vi till stugan ett par dagar.

Om ni visste hur skönt det har varit att vara två hela veckor på samma ställe. Jag vet inte när det hände sist. Men nu är det alltså dags. Vi ska på banken och fixa några detaljer angående husköpet - 576 000 detaljer närmare bestämt. Och sen ska vi hjälpa bästa Gunsan att flytta, ha ett avslutningsmöte på familjehemsutbildningen för den här terminen. Och så är det månadsmöte på tisdag kväll. Inte att förglömma. Och ja visst ja - på torsdag faller tallen för motorsågen också. Sedan oktober 2007 har den varit ett irritationsmoment, tallbarr över hela gården, kåda som droppar på bilarna och sen står den ju mitt på gården också. Om vi inte hade varit så mesigt snälla hade den fallit för länge sedan, innan vi byggde ut huset fanns det bättre plats att peta omkull den. Men nej då! Då var det bybor som bad/krävde att tallen skulle få leva och vi - mesproppar - tyckte att vi skulle ta hänsyn till detta. Undrar varför? Det är ju vår tall och förändring är nästan aldrig av ondo. Man ska inte cementera gamla föreställningar och idéer, eller hur? Tallen kommer att göra sig bättre i vedspisen. Och så säger jag som Birger Sjöberg...

Inne strålar ljusen i fönstren

och på bordet, vid sidan av kaffepannan, flämtar några levande ljus. Smeden trevar sig fram mot kaffet och behöver en stunds starttid innan han går ut och plogar fram oss. Men det hjälper egentligen inte för resten av vägen är som vanligt inte plogad. Vi har nog 50-60 centimeter nu och det är vackert men irriterade. På mitt schema för dagen står det "baka". Det blir nog bullar och ett par sorters kakor. Om ni visste hur skönt det är att inte vara fullastad med arbete. Det börjar om i januari igen men till dess ska vi njuta.
Idag är det match i Malmö. och den ska vi se i soffan, framför kaminen och äta risgrynsgröt och dricka lite glögg. En helt enkelt underbar lördag i december. Men först Melodikrysset!

2011 ska det så klart vara!

Inte ens vi kan spola tiden tillbaka och det är i januari nästa år som det "nya" huset blir vårt. Ja, eller bankens då :)

Vi håller för övrigt på att gå i ide. Aktivitetsnivån sänks för var dag som går och det är skönt med den här kylan. Att kunna vara seg. Seg som gammal olja som står kallt. Ju lägre temperatur dess mindre rörelse. Inte ens idéerna kommer lika fort längre. Idag kommer det att bli lite försiktigt arbete för min del - från 9.00 tills jag är klar. Smeden lägger lite klickgolv på loftet och funderar över fortsättningen där uppe. Också förrådsutrymmen behöver vara trevliga. Imorgon kör han mig till Kungsängen för att arbeta och sedan kör vi norrut - mot den iskalla stugan. Lördagen ägnas åt en flytt - från Västerås till Skinnskatteberg. För en gångs skull är det inte vi :) Jag är övertygad om att det finns en strid flod av flyttsameblod i mina ådror. Och en modern flyttsame kan mycket väl åka husbil, eller hur? Det här kommer att bli bra ska ni se...

Husköp

Nu är det helt klart. Kontraktet är påskrivet, handpenningen är betald och den 31 januari 2010 blir vi ägare till ett hus på Malmvägen i Vikmanshyttan. Då har vi tre hus. Det som blir svårt med att lämna det här är tystnaden och lugnet. Skogen som står tät runt gården är vår vän. Man kan inte få allt. Tiden räcker helt enkelt inte till. Det här är ett underbart hus! Stor altan runt hela huset, ett hektar tomt, 70 kvadratmeter stort garage (stall?) och en massa idéer om vad man kan göra. Vi har till exempel en bastuugn för att bygga en bastu runt! Det kommer att bli med sorg i hjärtat vi lämnar det här och vi kommer bara att sälja det till någon som verkligen vill bo här. Egentligen vore det bättre att sälja Nisshyttan men det kommer aldrig att gå ihop om vi gör det. Och då har vi fortfarande avståndet mellan husen. Nu vill ha ett hus med minimalt underhåll och inget byggande - när byggsuget slår till då kan vi åka till Nisshyttan :) Vi vill arbeta, åka husbil på våra lediga dagar och för övrigt bara umgås med trevliga människor. Spela spel eller kort till exempel. Vi har äntligen fått Smeden att delta i våra löjliga spel och det är så trevligt. Det måste vi upprätthålla. Men vi kommer att sakna mörkret och tystnaden här.