Den tredje delen

Författar jag här och nu – i snöröken och ackompanjerad av surret från en skruvdragare ute på trappen. Vi har ju köpt ett nytt hus och ska flytta dit så småningom. Hur kunde det bli så då? Vem vet – ska tänka på det sen men först summeringen av året som gått.

September var fortfarande en varm och skön månad och det pratades mycket om älgjakt. Jag jobbade som bara sjutton – åkte fram och tillbaka för att hinna vara med om så mycket som möjligt i bystugan och byalaget. Vi var till Norge igen – undrar om det var då vi var till Stavanger? Det var det nog :o) I oktober var det dags att ljuga i skogen vid ”Gröna kojan” – när älgjakten började. Sen bytte vi husbil och fick kärt främmande från Nordnorge. Som vi gladde oss – som små små barn på julafton. Tillsammans med Brith, Per-Kristian, Bängan, Susanna och Tea invigde vi den nya husbilen med en ljugarafton till i skogen. Sen reste vi till Italien! Och var lediga i två veckor till! Där lärde vi oss att koppla av så nu är det ingen ordning alls på oss. Vi vill bara vara lediga. I november köpte vi nytt hus i Vikmanshyttan och ser fram emot att få flytta dit. Goda vänner ska man vara rädd om – och deras tonåringar med :o) December har lunkat på i en stadig takt och snart är den mörkaste dagen ett minne blott. Mörker utomhus är inga problem, men själslig svärta tycker jag inte om! Vissa omständigheter gjorde att vi helt släppte tanken på att bosätta oss i Nisshyttan för resten av livet. Dels kostar det skjortan att bygga ut och dels klarar jag inte av att umgås med falska människor. På en sån liten plats blir det svårt att undvika de som ljuger och som ”bär färskt vetebröd i sin väska” eller hur det nu står i Bibeln. Och jag klarar inte att le och vara trevlig under en längre period om inte hjärtat är med. V-hyttan : Here we come!