Första delen

av året som gick var kall! Precis som nu med mycket snö, precis som nu. I Byalaget hade vi en trevlig sammankomst med "restmiddag" i samband med årets första månadsmöte. Gemenskapen stod högt på dagordningen och alla verkade trivas - även om vi som vanligt var få. Grannarnas hus brann men det gick i stort sett bra och de bor kvar i samma hus efter renovering.
Någon krockade med en älg, vi fick en katt till och vårtecknen började smyga sig på oss. Den 21 februari var det dagsmeja så det susade om det trots att det var -16 grader och vi njöt av alla vårtecken. Den tredje mars konstaterade jag att det ljusnade redan klockan 4 och att det klockan 7 var fullt dagsljus. Underbart! I byn där vi har vårt lilla hus tittade tussilagon fram, men också en dygnstack vid vägens kant - så nära vägen att snöplogen "friserade" den under vintern. Vårtecken som vårtecken, eller hur? Vi gladdes också under årets första månader åt att grannens hundar var friska och krya! Ingen förstoppning och med god aptit framlevde de sina dagar. Det märktes på de extremt stora högar av hundskit som låg mitt i vägen och som man fick kryssa mellan när man var ute på promenad i solens sken. Ja, det var ju egentligen ingen skillnad på årstiden men det syntes bättre mot den vita snön och tro det eller ej - i år går de en annan väg med hundarna.

Hockeykvalet blev som vanligt en kvalfylld tid där vi slungades mellan hopp och förtvivlan. Vi deppade en stund och sedan höll jag mitt livs första vårtal på byalagets nu nerlagda blogg:
"Det har talats så mycket om "extrem" i år. Det har varit extremväder, extreminfluensa, extremvärk och extremnederbörd. Blir inte ordet "extrem" utarmat och betydelselöst när snart allt är extremt? Hade vi "extremtrevligt" under hösten när vi jobbade med julmarknaden? Eller var det lagom trivsamt? "Extrem" bygger upp såna förväntningar och krav. Det måste vara större, mer och ännu bättre hela tiden och usch så stressade vi blir då. Nej lagom är ett bättre ord. Det ska vara lagom kallt och lagom varmt men lite avvikelser åt nåt håll gör ingenting. Vi ska ha lagom kul och kanske till och med lite tråkigt. Vi ska träffas lagom ofta och umgås både ytligt och lite djupare ibland för det stärker gemenskapen. Och gemenskap är ett nyckelord i Byalagets stadgar. Så i kväll gott folk träffas vi vid brasan och skrämmer bort resterna av vintern innan vi hälsar den underbara VÅREN välkommen. Vi sjunger lite, dricker lite hostmedicin och äter korv som Gunnel och Lisbeth grillar. Och sen tittar vi på ett hejdundrande fyrverkeri innan vi går hem och sover och väntar in maj. Det är tradition det!"
Nu ska jag dricka kaffe och sedan till jobbet - får fortsätta senare...