torsdag 9 december 2010

En obehaglig känsla.


Ni vet den där när man vet människan man pratar med ljuger, eller i alla fall förändrar sanningen lite. Och man inte kan sätta fingret på vad det är som inte stämmer. När människan i fråga ler och säger "att jag förstår ingenting" och man bara väntar på att näsan ska ta oerhörda dimensioner. Och så händer det inget mer än att man vet till 100% att människan ljuger och man kan inte göra något åt det. Visst ljuger vi alla nån gång. Men i lägen där man blir ombedd att tala om vad man egentligen tycker om saker och ting måste man väl ändå hålla sig till sanningen - även om det går att göra betydligt mer diplomatiskt än jag gör det. Jag pratar "rätt från levern" som man säger i Norge. Inte skulle jag säga "ååå, jag tycker att det är sååå trevligt" om jag inte menar det. I alla fall inte i sammanhang där min åsikt faktiskt spelar roll. Tänk om jag skulle ha sagt till Smeden "ååå det ska bli så trevligt att flytta till Vikmanshyttan" och inte menat det? Det skulle inte ha blivit så bra va? Men så har jag en av de kortaste näsor som finns i hela världen också :)

Inga kommentarer: