Imorgon åker vi till stugan ett par dagar.

Om ni visste hur skönt det har varit att vara två hela veckor på samma ställe. Jag vet inte när det hände sist. Men nu är det alltså dags. Vi ska på banken och fixa några detaljer angående husköpet - 576 000 detaljer närmare bestämt. Och sen ska vi hjälpa bästa Gunsan att flytta, ha ett avslutningsmöte på familjehemsutbildningen för den här terminen. Och så är det månadsmöte på tisdag kväll. Inte att förglömma. Och ja visst ja - på torsdag faller tallen för motorsågen också. Sedan oktober 2007 har den varit ett irritationsmoment, tallbarr över hela gården, kåda som droppar på bilarna och sen står den ju mitt på gården också. Om vi inte hade varit så mesigt snälla hade den fallit för länge sedan, innan vi byggde ut huset fanns det bättre plats att peta omkull den. Men nej då! Då var det bybor som bad/krävde att tallen skulle få leva och vi - mesproppar - tyckte att vi skulle ta hänsyn till detta. Undrar varför? Det är ju vår tall och förändring är nästan aldrig av ondo. Man ska inte cementera gamla föreställningar och idéer, eller hur? Tallen kommer att göra sig bättre i vedspisen. Och så säger jag som Birger Sjöberg...