Sagan om det otacksamma kräket.

Det var en gång en liten, liten pojke som hade en mamma och en pappa och en storasyster. Han hade många fler släktingar, bland annat en moster och en faster. Hur han gjorde när han umgicks med sin moster förtäljer inte denna saga men hur det var när han träffade sin faster ska ni nu få höra. Pojken var ett litet solsken och hans faster tyckte att han var snäll och trevlig. Han brukade hälsa på fastern och sina kusiner ibland men tiden gick och alla växte upp. När den lilla pojken var i tonåren behövde han plötsligt sommarjobb för han ville tjäna lite egna pengar. Eftersom han var ganska händig så sa hans faster "kom till mig du, jag kan alltid hitta på något du kan göra för att tjäna lite fickpengar". Och pojken hjälpte sin faster och fick bra betalt för han lekte mycket när han skulle ha arbetat. Åren gick och fastern fortsatte att hjälpa den lilla pojken, som nu hade växt och var nästan 2 meter lång. Han hade ibland en kamrat med sig och de båda kom och bodde hos fastern. Eftersom de hade fyllt 18 år hade de nu bil och fastern betalade ofta dieseln för att de skulle ha råd att komma på besök. De hjälpte till och var duktiga men de lekte också mycket. Fastern lät dem bo gratis, betalade mat och drycker samt gav dem en slant när de jobbade. Detta innebar att fastern också betalade dem när de åt mat ty de arbetade på timtid. Även toalettbesök betalades på detta vis. Den lilla pojken gjorde många affärer med sin faster. Han köpte bilar och husvagnar och tjänade hela tiden bra på allt. Under alla år var det inte speciellt många minuter han besökt sin faster utan att det kostade henne pengar. När fastern berättade sin historia erinrade hon sig plötsligt att han kanske hjälpt till att bära möbler några gånger utan att få något för det. Å andra sidan hade fastern flera gånger bjudit pojken på pizza på lokal. En gång fick han också en hel låda öl av sin faster. Plötsligt blev han bostadslös och fastern tömde i ett huj sin sommarstuga så pojken fick någonstans att bo. Fastern fick krångla mycket med alla saker som skulle flyttas och husvagn och husbil - ja allt blev besvärligt. Men varför gjorde fastern allt det här för den lilla pojken undrar ni väl? Ja säg det den som kan. För plötsligt en dag tackade den lilla pojken för allt genom att stjäla saker han hade till låns och säga att "jag trodde jag hade fått dom och jag lämnar INTE tillbaka dom". Vilken tur att han inte trodde att han fått mitt hus tänkte fastern då. Han fick ju låna det med. Fastern ställde sig frågan varför han tror att hon skulle ge honom 20 000 kronor? Han som till och tog betalt när han var på toaletten? Om fastern ville ge bort så mycket pengar skulle hon väl ha gett dom till sina egna barn? Alltså till pojkens kusiner. Sedan blev fastern riktigt rasande och vände sig till polisen som tack och lov hade internetanmälan. Och nu kan den lilla pojken bara fortsätta att utnyttja sin moster - för fastern har tagit sitt förnuft till fånga. Snipp snapp snut - så var sagan slut...