...och där bakom stenen tittade ett troll fram.

Det visade sitt fula tryne i det att den tjocka tanten gick förbi med den lilla hunden. Hon kikade närmare och såg att de var sex stycken. Hunden märkte inte trollen och själv blev hon då inte det minsta rädd. Solen var ju på väg upp så trollen var säkert på väg hem efter nattens övningar. Hunden sniffade lite och då kände hon det också. Det luktade helt enkelt skit... Hon såg sig omkring och då hittade hon dem. Alla ord och haranger som de fula trollen hade vräkt ur sig låg i en hög och luktade illa. En riktigt stor hög var det. Vart och ett för sig såg orden inte så hemska ut men samlade så här var de lite läskiga. Undrar hur det kommer sig tänkte hon och tittade ner på hunden. Hunden som hade grävt sig igenom en massa långa uttryck som "du som alltid fuskar med skatten" och " du din fula jävla fetkossa" ner till de mindre uttalandena och lyckats få tag i ett "ska ha" som hunden bar med sig i munnen glatt viftande på svansen. Hunden var bara liten och glad och såg ut som en stolt trasselsudd. Den hörde inte det hesa, otäcka skrattet från de risiga snåren vid vägens kant. Skrattet som som kom från den gamla fula häxan avundsjuka. Den tjocka tanten log lite för sig själv men kände ändå en rysning gå genom kroppen. Häxor är verkligen inte att leka med. Och där och då bestämde hon sig för att hon aldrig skulle våga gå trollvägen igen. Inte för att trollen var så farliga men för att häxan hade fördunklat deras sinnen. Sagt och gjort. Den lilla tjocka tanten höll vad hon lovade och levde lycklig med sin gubbe och den lilla hunden i alla sina dagar. Snipp Snapp Snut - så var sagan slut!