Nu är det farligt igen.

Hösten, liksom våren, är de tider på året när man verkligen får se sig för. Särskilt i gryning och skymning. När koltrastarna flyger lågt och vårdslöst. Man kan lätt bli offer för en lågt flygande fågel. Annars känner jag som Per Fosshaugs beskrivning : ett huvud som en torktumlare. Det snurrar runt runt av allt jag ska hålla i minnet. I morgon ett besök hos Gunsi för att låna hem Sir 1 en dryg vecka medan hon steker sin fortfarande förhållandevis, unga kropp på en solsemester. Sen på fredag är äntligen jag och KlippAnn på samma ställe så mitt hår kan få en trimning. Känner mig som en pudel just nu. Kanske en tur till Örebro på lördag med en cykel, en eller två utredningar att skrivas. Umgås lite med Moa och dem i Embjörs, loppis på söndag och på måndag - Katrineholm igen. Tisdag Garpenberg och så på onsdag Belgarbacken igen. Och så går nu livet. Dagarna rusar fram i en rad utan mellanrum. När ska vi hinna till Bollnäs? Och när ska vi hinna till kusin Majsan? Eller till Jenny och Jocke? Jag vill vara mer ledig men hinner inte. Dagens ilands-problem kanske...