Ett laglöst gäng och visst är väl luften fri?

Ja jag vet att ett gäng är fler än två och att grabbarna på bilden egentligen inte är några skurkar. Och ja jag vet att jag inte ska gnälla och tjata om samma sak när vi i alla fall vinner och fast jag vet tänker jag göra det. Vi har inget lag! En jävla massa spelare som "råkar" vara på isen samtidigt. Jag trodde att det hade vänt när vi var i Södertälje och upplevde bra hockey men igår var vi tillbaka på ruta ett igen. Till råga på allt läste jag just på "leksandsbloggen" eller vad den nu heter att det är "Superstars" fel när det inte går bra hemma. De sjunger för svåra sånger! Men far och flyg du, vem du nu än är. Utan Superstars hade det inte funnits så stor publik "som kan sjunga med i enklare ramsor". Superstars har räddat humöret på många under många dåliga matcher - både hemma och borta.

Och det är skönt att veta att luften är fri. Vi som har bokat in osss på en flygresa till Rögle på långfredagen ser fram emot att handla tax-free på planet. För så måste det väl bli om nu luften är fri?

En Leksing, Bergensare och en polygrip.

Vad är det för likhet dem emellan? Jo den stora käften som kan öppnas nästan hur mycket som helst! Jag vet egentligen inte hur det ska till att få igen truten på nå'n av oss :=)

I natt sov vi i Torsby, Björnidet eller vad hotellet heter. Åt god mat och knäckte en bärs. Tänkte ta en ouzo efter maten men det fanns inte. Fullständiga rättigheter stod det på dörren. Det betyder bara att de har RÄTT att sälja alkohol - inte att de gör det. Det fanns inte heller whiskey eller Pernod eller nåt annat gott. "Man dricker inte sån't i Torsby" sa gubben på hotellet. Här dricker man vodka och Red Bull, eller hemkört! En kille dricker konjak och Cola så det finns. (Ööörkk) Nå'n tjej dricker gin & tonic sa han. Det tar vi, sa vi enstämmigt! Då försvann han och var borta länge innan han kom tillbaka med två glas. Undrar om det var hembränt i dem? Nu har jag magknip och är hyperaktiv inför dagens match. Eftersom jag semester (ha ha ha ha) ska vi nog sticka in på "billigboden" (systemet) i Leksand och köpa nåt lugnande innan vi plockar upp Stiko Per. Jag tror jag svimmar...

"Det er for gamle folk" sa Ellen

när jag höll på att skratta ihjäl mig åt skyltarna på motorvägsAVfarterna: "Feil kjöreretning. SNU!" står det på dom. Detta efter att ett antal pensionärer varje år kör åt fel håll på de norska motorvägarna. Kanske vi ska skaffa sådana till hockeyn också? Vi har ju några riktigt gamla gubbar i laget. "Du spelar åt fel håll. Vänd!" eller nåt. Det behöver ske nåt med laget i alla fall. Jag känner mig så tjatig när jag säger att Sveriges bästa klack saknar ett BRA lag...

Gräv där du står.

Kanske inte om du står på Preikestolen, högt över Lysefjord, men annars. Var nöjd med tillvaron just där du är, det är det man har att spela med. Ingen behöver vara nöjd för alltid och man kan alltid försöka att förbättra sin situation, men just här och nu - om du vill ha ett potatisland så gräv där du står. Se till att trivas.
På väg norrut från Kristiansand igår kände jag verkligen att en liten bit av mig faktiskt alltid kommer att finnas kvar här, på Nord-Jären i Rogaland. Vi har några otroligt goda vänner här, liksom på andra platser runt om i Norge, och vi ses tyvärr allt för lite. Då är det ännu viktigare att gilla läget, passa på att umgås när man ses, sakna varandra och ogilla avståndet däremellan och trivas här och nu. Filosofiskt? Jag går ju inte precis omkring och grubblar hela tiden utan jag "blöder och svär" som alla andra. Ibland stannar jag ändå upp och bara är nöjd med det jag just nu har - och sedan hastar jag vidare. Mot kvalet som börjar idag till exempel. Och här sitter vi! I ett fantastiskt hus utanför Stavanger med ett besök på fotbollspuben inne "i byen" inplanerat på eftermiddagen. Va fan?! Hur kunde vi planera så dåligt! Vi tar helt enkelt med oss lap-topen och loggar in på S24 eftersom det finns trådlöst internet på puben. Vi tar med oss den Isländska delen av Leksands IF och så gräver vi där vi är... "Å LIF då sjunger också vi". MOT SEGER.

Små pussel för barn

innehåller ofta 6 bitar och det är lätt att skönja resultatet. Vårt pussel, kvalserien, innehåller också den 6 pusselbitar men det är inte lika lätt att se hur det ser ut när det är klart! Det vet vi av erfarenhet - det som tycks bara vara att peta in rätt bit på rätt plats är inte så enkelt när inte bitarna passar i de givna hålen. I morgon brakar det loss och jag hoppas innerligt att vi fyller upp 3-poängsluckan i tabellen.

Nu lämnar vi ett flott hotell i Kristiansand upplyst av solen genom diset. Ser ut att bli en fin dag...

Bååååååååååring

Jag har så tråååååååååååkigt. Sitter bara och blir transporterad från en plats till en annan och det är trååååååkigt...Men i kväll blir det hockey i väntan på kvalserien

Matematik

1- Leksand vann serien i år igen men vad hjälper det?’

2- Antalet lag som får spela i Elitserien efter kvalseriens slut. Blir det vi?

3- Måste vara den absolut sämsta placeringen i kvalserien, eller?

4- Flyktsagor, Buddy Longway, Kap Farväl och i år kommer ”vad då?”

5- Stycken böcklingar, beställda med hela handen, var Joddes stående beställning hos korvkarlsson på Åsgatan i Hedemora sent på fredag och lördagskvällar i början på sjuttiotalet. Behöver jag säga att han hade chaufför?

6- Är en trevlig sysselsättning tillsammans med någon man har varma känslor för. Ibland får jag intrycket av att det är den nya Friskis&Svettis aktiviteten. Allt för många människor använder sina underliv som leksaker och mår i slutändan skit av detta. Vad är det för fel på att först ha en relation och sen sex? Jag är väl gammal…

Som ett tåg på Flåmbanen

lunkar mars månad på i samma spår som sina föregångare. Ibland går det tyngre och ibland är det medlut men farten är egentligen hela tiden den samma. Människor försvinner från tåget och några kommer nya. En ständig puls av förändring och förnyelse. Några kommer tillbaka efter en stund men några kliver av för alltid när resan nått sitt slut. I stort sett sköter både tåget och mars sig bra. Lunkar på utan att man behöver störas av några skenskarvar, dagarna smälter samman och mitten är passerad. Och JA, så klart ska jag på hemmapremiären i kvalserien. Vi ska passa på att sälja lite Stiko-prylar i foajen. Vi hoppas nog på nätverksresan till Södertäljes grötkastrull - det får bli en semestertripp helt enkelt. Men jag åker inte Hovet - har inget visum och min ryska är ringrostig...Nu sjunger Stiko så vackert i sovrummet och Smeden sträcker slött på sig. Han gör som Törenros och trycker på snooze. Själv har jag fått i mig en kopp kaffe och ska strax packa inför semestern. Det blev ju lite lättare när den inte så lång eller hur? Om ni ser konduktören komma så säg att jag kliver på vid nästa station igen - jag tror den heter tisdag!

Nej! Det går inte att missa...

Jag trodde jag skulle klara det, jag trodde jag var stark men inte sjutton heller. Hur ska man kunna missa det här. Ja ja, vad är nu en bal på slottet..? Och det går i alla fall inte att köra den vägen vi vill utan att riskera livet i snöskred. Och jag måste skriva fyra utredningar. Och vi kan ju köra redan på måndag morgon och komma till Ejendals på tisdag kväll. Och förresten, Norge finns ju kvar sen också. Det har ju funnits i flera tusen år och Hardanger i maj är ljuuuvligt. Men vänta nu..? Maj? Då ska ju den här fyren ut och vandra med Smeden. Hå hå ja ja. Och i augusti är det kryssning...När ska vi ha semester då? Kan man få ett tips från nån?

T. T. T

Känner ni igen känslan på bilden? Den stora, svarta trassliga klumpen av känslor som ligger i magen -och som har direkt kontakt med huvudet. Eller om det är tvärtom? Tankarna som snurrar ger upphov till trasslet. Det är läskigt hur fort det går om man inte ser upp - en liten "knorr" i magen kan snart bli till en inbillad katastrof -"det här klarar jag aldrig - de kommer att fatta att jag är en bluff - varför är andra så mycket duktigare" och så vidare och så vidare. Min klump just nu består av en massa lösa trådar som måste samlas ihop och nystas. Och det är där rubriken kommer in Ting Tar Tid! Att lära sig att ignorera klumpen är allra svårast men en del saker måste man bara vänta med. Ofta löser de sig själv då. Eller blir mindre svåra. Att till exempel ligga och grubbla över saker på nätterna gör att de blir oöverstigligt stora. Nej, ta tag i bekymren på morgonen och gör en plan. Beta av dem ett efter ett bara. Som kvalserien. Herregud om vi skulle ha försökt att lösa det bekymret i maj förra året! Då tog jag nästan "hockeysemester" fram till augusti. Sen har jag väntat och prickat av olika milstolpar i min väntan: Premiären mot Gurkorna, skitmatchen på Hovet, Houkkos skada :( Mora matchen, jul uppehållet och snart är det dags. Hockeyklumpen i magen börjar röra sig - som en stor mask rullar den runt och det är inget jag kan göra nåt åt. Men så ta mig sjutton att jag låter en mask styra mina tankar - jag väntar tills det är över (eller nästan i alla fall) och tar varje match för sig. Att vänta på rätt tidpunkt är det svåraste...

Nattens sömntåg

anlände till Fansättra station före 10 igår kväll och vi hoppade raskt ombord, Smeden, Sören och jag. Vid ett tillfälligt stopp runt halv fyra i morse lurades jag att gå på toaletten och blev sen akterseglad. Trots att jag snabbt kastade mig ner under Smedens täcke och kröp tätt intill för att få åka med hade min biljett hunnit bli ogiltig! Jag lyckades klamra mig fast till nästa stopp men nu sitter jag här i köket sedan länge. Har plockat ur och i diskmaskinen efter gårdagskvällens familjemiddag och stirrar förfärad ut på snön som vräker ner. Ett par centimeter på en kvart, det bådar inte gott inför dagens bilresa. Annars njuter jag av att ljuset är tillbaka. Redan klockan 4 har det ljusnat lite och klockan 5 .30 är det helt ljust. Bara det slutar att vara så halt kan man ta en morgonpromenad. Lyssna till fåglarna och kanske se ett sömnigt rådjur smyga sig hemåt innan dagen tagit över helt. Men det är då det. Nu ska jag dricka mitt kaffe i lugn och ro, kanske Betapeta lite och sedan avsluta med att krypa ner och värma mina iskalla fötter mot Smedens stora varma fötter innan jag klär på mig och kokar havregrynsgröt. Jag väntar och väntar och väntar - men nu är i alla fall spelschemat klart...

"jag vet inte riktigt vad du vill ha sagt"

var en kommentar jag fick på gårdagens inlägg. Det vet faktiskt inte jag heller :) Så då måste jag väl tänka efter då...

• Hmmmmmmm - det enklaste svaret är: Leksing Tills Jag Dör och jag bara surrar runt lite i inlägget med tomma ord.
  

• Eller? Säger jag att alla människor är på nåt sätt lika (och att kullor och masar är mer lika än andra) och att man måste acceptera likheter och olikheter?
  

• Eller? Säger jag att det vi alla är olika? Att det finns genetiska skillnader som gör oss helt skilda från varandra?
  
• Kanske jag säger att kärlek och hat inte behöver gå hand i hand? Man kan älska sitt land - hembygd-hockeylag-vad ni vill utan att hata någon annan.
  
• Jag tror jag säger att det finns olika stora cirklar i människors liv (i alla fall i mitt), som när man kastar en sten i vattnet och det blir ringar. I mitten finns dom och det som är allra viktigast och sen blir det fler och fler saker i varje ring. Grovt sett är det så att nära min mitt finns viktiga människor, Dalarna och sedan utåt Sverige och världen. Vi har provat att bo utomlands och jag vet att fast det är frivilligt så är hemlängtan stark. Jag är stolt över att vara kulla och lider av att min Säterdräkt har krympt. Jag har alltid burit den med huvudet högt. Jag tycker också att det är vackert med en traditionell Indisk klädsel, eller Thailänsk, Somalisk och så vidare och jag förstår deras känsla av "hemma" när de bär sina kläder. Jag tycker förresten att Moradräkten är vacker också!!! Men Leksand matchtröjor slår det mesta.
• Framför allt säger jag att kärlek till det egna laget, landet, staden/byn, hembygden föder varma känslor som om de är äkta är oförenliga med hat. Man behöver inte tycka om alla (det räcker att acceptera att de finns) och framför allt så ska man inte hata. Det är fel väg...
• *jag älskar Leksand* - snart börjar det....
  

Lokalpatriotism, Rasisim, Nationalism eller bara hjärta?

Namn som Ollas, Jahnols och Hanses värmer. Liksom Olars Ulla, Stiko Per, Busk Margit och Siljansnäs Anders. Hjärtat blir varmt och det känns som hemma. På samma sätt som pulsen sjunker när man kör med bilen söderifrån in mot Brovallen och ser blånande berg långt borta - hemma! Eller att köra ner från Söderåsen mot Rättvik - hemma! För att inte tala om att komma till Leksand och se stjärnorna blinka och leda oss rätt till Ejendals Arena - hemma! Är det att vara lokalpatriot? Nja, inte riktigt va? En lokapatriot engagerar sig för och gynnar eller hyllar sin hembygd. Nationalism och rasism går hand i hand och är mer politiska ställningstaganden som jag bestämt tar avstånd från. Vad återstår då? Hjärta! Som känns lite futtigt i sammanhanget. Kanske det finns gener speciellt för masar och kullor som gör att våra hjärtan bankar i samma takt? ett fåtal har röda hjärtan och de borde gråta idag men vi andra, med blå-vita hjärtan vi gläder oss och ser fram mot kvalserien med förväntan och värms av vackert klingande namn! Som när Stiko Per sjunger Bröder och ögonen tåras även på en gammal surkulla....

Eldsjälar

eller bromsklossar? Eller som Nalle Puh säger "Jag tack, både och". När man verkligen brinner för något, eller har brunnit?, är det lätt att man också blir en effektiv bromskloss. Utan att mena det och utan att kanske ens förstå det själv. I en handbok för arbetsplatskonflikter står följande "Man kan ju t.ex. formellt sett ge efter för någon annans vilja, men på indirekta sätt fortsätta kampen för de egna ståndpunkterna och för att sätta käppar i hjulet för den andre. Här finns många möjligheter, t.ex. att skapa en så obehaglig känslomässig stämning att situationen blir outhärdlig för den andre eller att ge den andre förtäckta nålstick genom syrliga kommentarer eller utfrysning. Denna konfliktstil kallas passiv aggressivitet. " Detta sätt att möta omgivningen på är svårt för andra att hantera. Man har liksom inget att "ta på", mest en känsla av att det man gör hela tiden blir fel. En sorts dubbla budskap där man tror att det man gör är riktigt men i själva verket visar folk tänderna bakom ryggen på en. Svårt! Själv föredrar jag raka besked - där kropp och mun säger samma sak. Ja eller nej spelar ingen roll bara det är tydligt och klart. Tänk så många konflikter vi skulle slippa om det var så och så många människor som inte skulle bli utbrända om livet var så enkelt. Säg JA eller NEJ och står för det sen. Lite navelskådning runt om i stugorna vore inte så dumt, eller hur?

Vacuum

Två veckors tråkig väntan...Det är ju inte så att man kan slappna av precis. Vi har vart här förut och det gör att man är extra spänd och liksom bara sitter av tiden. Som Roman Vopat. Han väntade mycket han. I båset så klart och i omklädningsrummet när han fått matchstraff. All vår väntan den är svår! Om det vore maj ändå så det var över och man ställa in sig till nästa säsong. Var den nu blir? Och vilka motståndare får vi? Och hur ska laget se ut? Jag säger som Caroline af Ugglas: "Snälla, snälla" och riktar min ord till Jocke E. Och som Molly Sandén: "Stanna kvar". Visst är livet som en schlager?

Inte en afghan i stan - men här i skogen smyger de

Som turbanprydda talibaner står de höga granstubbarna på Kungen och vaktar vintern mot solens förödande strålar. Strax bortom raden av väktare ligger årets majbrasa slumrande under ett tjockt, värmande snötäcke. Småfåglarna kvittrar hejdlöst och jag är övertygad om att det inte hjälper med vaktande "talibaner" - vintern kommer att få lämna plats för våren. Snart ska majbrasan ligga där och torka i solen och den ska fyllas på med nytt trädgårdsavfall när alla bybor snyggar upp efter vintern härjningar. Det kommer att finnas hur mycket arbete som helst - även när man ledig så det gäller att passa på att njuta nu. Och kanske stötta "talibanerna" i sitt arbete med att hålla våren borta ett tag? Kort sagt - vi ska leva här och nu (som vanligt).

Stackars Fotografen och Moa krockade med en älg igår kväll. Inte en skråma på någon av dem men bilen är rejält smälld. Så trist men ändå skönt, det finns ju folk som gör bilar hela tiden så vi är glada att de båda klarade sig. Nu ska jag "åka" ett par Vasaloppsmil sen ska vi åka mot Edsbro...

En stereo - typ....

skulle störa tystnaden nu. Solen vräker sig in genom de nya fina fönstren helt utan spröjs och i vedspisen knattrar en granvedbit. Musik skulle helt klart störa när jag sitter här sliten och trött efter gårdagens "vad det nu var vi såg" i Ejendals. Vad var detta för match?! Hela första perioden åkte alla spelare, utom målvakterna, fram och tillbaka över planen och passade till den som var närmast - oavsett vilket lag han spelade i. Har spelandet av "Bröder" på jumbotronen medfört att sker en förbrödning mellan lagen? Ja nåt konstigt är det som hänt på matcherna vi sett den sista tiden.

Stereotyper stör också mitt välbehag just nu. Ni vet dom där enkla beskrivningarna av andra människor: "Feta amerikaner, giriga judar med flera". Jag träffar allt för många människor med negativ syn på sina medmänniskor, fängelset är en bra grogrund för fördommar och stereotyper. Alla interner borde få en stereo, typ! Då kan dom spela den här låten för där får man inte ha internet så man ka se videon - det kan ni. Hej

Svävande damen - ett trick som jag är bra på!

Var i går kväll på en mysig sammankomst i vårt byalag och där gjorde jag bort mig. Jag drack kaffe klockan 20.00 och blev påmind om detta när jag sedan skulle sova. Kroppen gick på högvarv och jag var spänd som ett fjäderblad från Rånäs bilfjäderfabrik. Tankarna susade som svärmande bin i huvudet (visste ni förresten att bin som svärmar inte kan stickas? De är så fullproppade av mat att de inte kan böja kroppen tillräckligt mycket för att få ut sin gadd) och det var omöjligt att få dem att vika av i något sorts sömnläge. Munnen pratade långt efter att jag somnat säger Smeden men det vete sjutton om jag tror honom. Vaknade i alla fall i morse invirad som en kåldolme i två täcken och ett lakan - begreppet "dra-på-lakan" får en helt annan innebörd, eller hur? Så speedad tror jag inte att jag varit sedan vi för ett par år sedan var på kurs och bodde alla på samma hotell - i samma korridor. Jag är ju lite som Robban Broberg - ni vet hur han sjunger "Jag måste hejda mig". Mitt problem är när jag hejdar mig har det redan gått flera minuter. Detta innebar vid just detta tillfälle att jag testade en kamrats ADHD medicin - "du fattar väl att du också har ADHD?". Vips hade jag svalt flera tabletter (hon är doktor och ordinerade "rätt" dos) och det fick efter en stund samma effekt på mig som kaffe sent på kvällen. Jag satt en halvmeter ovanför bilsätet och blev hysterisk när Smeden stannade i en korsning för att vänta på en bil som stannat framför oss. Dagen var en pina eftersom det var jag som var kursledare och på kvällen var det inte jag som stupade i säng först. ("Barnen från helvetet" som bodde i samma korridor var inte heller först i säng kan jag säga. I efterhand kan jag tycka att det är konstigt att de överlevde...). Jag sjöng och var glad men när det omsider var dags att sussa började allas vårt helvete. Den natten gick jag, som en ur högvakten, fram och tillbaka i korridoren skanderandes : Jag kan inte sova, jag kan inte sova, jag kan inte sova. Ända tills smeden greppade tag i mig, släpade mig som en stenåldersman till sängen och höll mig fast tills ögonen slöts...

Minns ni Hjalle och Heavy?

Grabbarna från Västerdalarna som rymde genom hela Sverige? Som fick Martin Timell att skratta hysteriskt i direktsändning? Nu har jag hört ett par låtar från "Dökött"s CD (det band som Heavy nu spelar i). CDn heter "Årets platta" eller nåt sånt. Berättelser ur livet - sanna eller inte vet man aldrig. Den här låten handlar om stackars Siv...

När fan blir gammal blir hon religiös...

och det är väl det som har drabbat mig - mest åldern dock. Jag tycker verkligen att man ska respektera andra och behandla dem som jag vill att de ska behandla mig. (Därför skulle jag aldrig ha ett gäng gastande ungar med mig på ett hotell...)

Tjock är bara en del av beskrivningen av min kroppsform. Det betyder inte att jag vill att någon ska kalla mig det. Det reducerar mig till en tjock tant. Det är helt OK för mig om någon beskriver mig som "den tjocka tanten längst fram"- det är liksom en annan sak. När någon börjar kalla mig tjockis för att det är deras rättighet att uttrycka sig fritt blir jag däremot lite triggad. På samma sätt som när människor beskrivs utifrån sin hudfärg "den där negern" eller etnicitet "turkjäveln på pizzerian" och så vidare och så vidare. Vad är det med folk? Tror alla "Svenskar" att det är så underbart att vara här att man lämnar sitt fantastiska liv i hemlandet för att driva omkring på snöfyllda gator och torg som andra och tredje klassens medborgare. Utan arbete, i minus trettio grader och utanför i alla sammanhang och sannolikt med hemlängtan. Tror dom det? Vi har bott utomlands i fem år och vet hur mycket man kan längta hem. Ja! Jag vet! Jag ska vara mer accepterande och ha överseende men herregud (där kom det igen?) jag måste ju vara jag också.

Att skämta är annars ett underbart sätt att hantera påfrestningar och i mitt arbete har vi en del sådana. Ni skulle bara veta hur människor kan bära sig åt :) Vi skämtar friskt om olika diagnoser "det betyder att han är dum i hela huvudet och inte bara en liten bit". Men vi har fortfarande kvar respekten för andra. Det som ofta får mig att gå igång är uttrycket "DAMP-unge". Eller egentligen inte, det är en bra beskrivning av en problembild, eller hur? Men när man okritiskt sätter ett likhetstecken mellan DAMP och ADHD/ADD då får jag problem. Ni anar inte hur många föräldrar, barn och vuxna som vägrar utredning och behandling just på grund av detta. Man skulle kunna hjälpa många fler mycket tidigare om det vore för det jävla uttrycket "DAMP-unge" som används som skällsord. Och när jag ändå är på gång då:

1. Jag vet mycket väl vad en negerboll är och har inga problem med att kalla dem chokladboll. Jag kommer aldrig att gå med i nån grupp som heter "negerbollens dag" eller så.
2. Ej heller kommer jag att gå med i grupper som "Vi som hatar AIK/Mora/Gnaget" osv. Hata är ett starkr ord - några lag är värdiga motsåndare och några dras med supportrar från helvetet men hata, nej det spar jag till något som betyder nåt.
3. Som exempel på motsatsen- jag gillar grupper som "vi som älskar Leksands IF", "Team Bjarne".

Nu ska jag åka till fängelset IGEN! Men snart är det över, efter idag bara 2 gånger till och sedan ska jag hålla mig utanför portarna - hoppas jag...

Trampet av små skor

är inte alltid så underbart, eller hur? Vi har tillbringat två nätter på ett trevligt hotell - första natten sov vi på samma våning som grabbarna i LIF! Men dessa helvetets små fötter som rusade runt i korridorer och trappor. Vad ÄR det för fel på föräldrar? Kan de inte fatta att andra människor inte är helt uppslukade av deras små otäcka avkommor? Varför skulle vi vilja vinka till och leka tittut med en snorig unge på cirka 2 år. VA? Varför skulle vi det? Och på lördag kväll satt 8 stycken potentiella ligister vid ett eget bord på restaurangen. Hur kul är det - att äta bland små vilddjur? Och efter den hockeymatchen vi var på var vi inte på humör för det sällskapet...
Hockeyn ja. Ett nytt lågvattenmärke för säsongen. PP brände inte bara en utan 2 straffar. Men det var inte det värsta. Ni kan aldrig tro vilken klack vi hade. En hel hög med fyllon som inte ens kunde gapa i takt. En av dem, en liten tjock kille hade en helt egen ramsa, ni vet "Dalarna är vårat landskap, Siljan det är våran sjö! Älska skölden vit och blå - hela Mora luktar ????" Han fattade aldrig vad som hände och försökte om och om igen med samma ramsa. S U C K? Så blir det när förstafemman sviktar - Superstars! Gör aldrig om det!