eller bromsklossar? Eller som Nalle Puh säger "Jag tack, både och". När man verkligen brinner för något, eller har brunnit?, är det lätt att man också blir en effektiv bromskloss. Utan att mena det och utan att kanske ens förstå det själv. I en handbok för arbetsplatskonflikter står följande "Man kan ju t.ex. formellt sett ge efter för någon annans vilja, men på indirekta sätt fortsätta kampen för de egna ståndpunkterna och för att sätta käppar i hjulet för den andre. Här finns många möjligheter, t.ex. att skapa en så obehaglig känslomässig stämning att situationen blir outhärdlig för den andre eller att ge den andre förtäckta nålstick genom syrliga kommentarer eller utfrysning. Denna konfliktstil kallas passiv aggressivitet. " Detta sätt att möta omgivningen på är svårt för andra att hantera. Man har liksom inget att "ta på", mest en känsla av att det man gör hela tiden blir fel. En sorts dubbla budskap där man tror att det man gör är riktigt men i själva verket visar folk tänderna bakom ryggen på en. Svårt! Själv föredrar jag raka besked - där kropp och mun säger samma sak. Ja eller nej spelar ingen roll bara det är tydligt och klart. Tänk så många konflikter vi skulle slippa om det var så och så många människor som inte skulle bli utbrända om livet var så enkelt. Säg JA eller NEJ och står för det sen. Lite navelskådning runt om i stugorna vore inte så dumt, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar