var en kommentar jag fick på gårdagens inlägg. Det vet faktiskt inte jag heller :) Så då måste jag väl tänka efter då...
- Hmmmmmmm - det enklaste svaret är: Leksing Tills Jag Dör och jag bara surrar runt lite i inlägget med tomma ord.
- Eller? Säger jag att alla människor är på nåt sätt lika (och att kullor och masar är mer lika än andra) och att man måste acceptera likheter och olikheter?
- Eller? Säger jag att det vi alla är olika? Att det finns genetiska skillnader som gör oss helt skilda från varandra?
- Kanske jag säger att kärlek och hat inte behöver gå hand i hand? Man kan älska sitt land - hembygd-hockeylag-vad ni vill utan att hata någon annan.
- Jag tror jag säger att det finns olika stora cirklar i människors liv (i alla fall i mitt), som när man kastar en sten i vattnet och det blir ringar. I mitten finns dom och det som är allra viktigast och sen blir det fler och fler saker i varje ring. Grovt sett är det så att nära min mitt finns viktiga människor, Dalarna och sedan utåt Sverige och världen. Vi har provat att bo utomlands och jag vet att fast det är frivilligt så är hemlängtan stark. Jag är stolt över att vara kulla och lider av att min Säterdräkt har krympt. Jag har alltid burit den med huvudet högt. Jag tycker också att det är vackert med en traditionell Indisk klädsel, eller Thailänsk, Somalisk och så vidare och jag förstår deras känsla av "hemma" när de bär sina kläder. Jag tycker förresten att Moradräkten är vacker också!!! Men Leksand matchtröjor slår det mesta.
- Framför allt säger jag att kärlek till det egna laget, landet, staden/byn, hembygden föder varma känslor som om de är äkta är oförenliga med hat. Man behöver inte tycka om alla (det räcker att acceptera att de finns) och framför allt så ska man inte hata. Det är fel väg...
- *jag älskar Leksand* - snart börjar det....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar