Svävande damen - ett trick som jag är bra på!

Var i går kväll på en mysig sammankomst i vårt byalag och där gjorde jag bort mig. Jag drack kaffe klockan 20.00 och blev påmind om detta när jag sedan skulle sova. Kroppen gick på högvarv och jag var spänd som ett fjäderblad från Rånäs bilfjäderfabrik. Tankarna susade som svärmande bin i huvudet (visste ni förresten att bin som svärmar inte kan stickas? De är så fullproppade av mat att de inte kan böja kroppen tillräckligt mycket för att få ut sin gadd) och det var omöjligt att få dem att vika av i något sorts sömnläge. Munnen pratade långt efter att jag somnat säger Smeden men det vete sjutton om jag tror honom. Vaknade i alla fall i morse invirad som en kåldolme i två täcken och ett lakan - begreppet "dra-på-lakan" får en helt annan innebörd, eller hur? Så speedad tror jag inte att jag varit sedan vi för ett par år sedan var på kurs och bodde alla på samma hotell - i samma korridor. Jag är ju lite som Robban Broberg - ni vet hur han sjunger "Jag måste hejda mig". Mitt problem är när jag hejdar mig har det redan gått flera minuter. Detta innebar vid just detta tillfälle att jag testade en kamrats ADHD medicin - "du fattar väl att du också har ADHD?". Vips hade jag svalt flera tabletter (hon är doktor och ordinerade "rätt" dos) och det fick efter en stund samma effekt på mig som kaffe sent på kvällen. Jag satt en halvmeter ovanför bilsätet och blev hysterisk när Smeden stannade i en korsning för att vänta på en bil som stannat framför oss. Dagen var en pina eftersom det var jag som var kursledare och på kvällen var det inte jag som stupade i säng först. ("Barnen från helvetet" som bodde i samma korridor var inte heller först i säng kan jag säga. I efterhand kan jag tycka att det är konstigt att de överlevde...). Jag sjöng och var glad men när det omsider var dags att sussa började allas vårt helvete. Den natten gick jag, som en ur högvakten, fram och tillbaka i korridoren skanderandes : Jag kan inte sova, jag kan inte sova, jag kan inte sova. Ända tills smeden greppade tag i mig, släpade mig som en stenåldersman till sängen och höll mig fast tills ögonen slöts...