Känner ni igen känslan på bilden? Den stora, svarta trassliga klumpen av känslor som ligger i magen -och som har direkt kontakt med huvudet. Eller om det är tvärtom? Tankarna som snurrar ger upphov till trasslet. Det är läskigt hur fort det går om man inte ser upp - en liten "knorr" i magen kan snart bli till en inbillad katastrof -"det här klarar jag aldrig - de kommer att fatta att jag är en bluff - varför är andra så mycket duktigare" och så vidare och så vidare. Min klump just nu består av en massa lösa trådar som måste samlas ihop och nystas. Och det är där rubriken kommer in Ting Tar Tid! Att lära sig att ignorera klumpen är allra svårast men en del saker måste man bara vänta med. Ofta löser de sig själv då. Eller blir mindre svåra. Att till exempel ligga och grubbla över saker på nätterna gör att de blir oöverstigligt stora. Nej, ta tag i bekymren på morgonen och gör en plan. Beta av dem ett efter ett bara. Som kvalserien. Herregud om vi skulle ha försökt att lösa det bekymret i maj förra året! Då tog jag nästan "hockeysemester" fram till augusti. Sen har jag väntat och prickat av olika milstolpar i min väntan: Premiären mot Gurkorna, skitmatchen på Hovet, Houkkos skada :( Mora matchen, jul uppehållet och snart är det dags. Hockeyklumpen i magen börjar röra sig - som en stor mask rullar den runt och det är inget jag kan göra nåt åt. Men så ta mig sjutton att jag låter en mask styra mina tankar - jag väntar tills det är över (eller nästan i alla fall) och tar varje match för sig. Att vänta på rätt tidpunkt är det svåraste...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar