Som ett tåg på Flåmbanen

lunkar mars månad på i samma spår som sina föregångare. Ibland går det tyngre och ibland är det medlut men farten är egentligen hela tiden den samma. Människor försvinner från tåget och några kommer nya. En ständig puls av förändring och förnyelse. Några kommer tillbaka efter en stund men några kliver av för alltid när resan nått sitt slut. I stort sett sköter både tåget och mars sig bra. Lunkar på utan att man behöver störas av några skenskarvar, dagarna smälter samman och mitten är passerad. Och JA, så klart ska jag på hemmapremiären i kvalserien. Vi ska passa på att sälja lite Stiko-prylar i foajen. Vi hoppas nog på nätverksresan till Södertäljes grötkastrull - det får bli en semestertripp helt enkelt. Men jag åker inte Hovet - har inget visum och min ryska är ringrostig...Nu sjunger Stiko så vackert i sovrummet och Smeden sträcker slött på sig. Han gör som Törenros och trycker på snooze. Själv har jag fått i mig en kopp kaffe och ska strax packa inför semestern. Det blev ju lite lättare när den inte så lång eller hur? Om ni ser konduktören komma så säg att jag kliver på vid nästa station igen - jag tror den heter tisdag!