Alla som någon gång sagt upp sig från jobbet

vet hur tråkigt det är med uppsägningstid. Speciellt på slut när man gjort klart allt jobb och bara sitter av tiden. Så känns det inför julmarknaden . En väntans tid tills den är över. Idag ska vi göra ett preliminärt bokslut i Loppiskommittéen och så får vi se vad "revisionen" säger sedan. Mitt problem är att det känns som om jag redan sagt upp mig och då är det svårt att "tända om", att fortsätta vara motiverad. När jag för omkring 100 år sedan arbetade på Säters sjukhus var det under en tid stora förändringar på gång. Omstrukturering, utskrivning av patienter till sina hemkommuner och minskning av personalstyrkan. Det viktigaste samtalsämnet var hur många anställningsår man hade och om man hade en fast tjänst. Vad man presterade hade ingen betydelse, till och med personer med missbruksproblem med många års anställning gick före pga "lång och trogen tjänst". Som sagt hade det man presterade ingen som helst betydelse och varje dag var ett stressmoment i väntan på att kanske bli uppsagd. Så jag sa upp mig och flyttade! Visst var det jobbigt att etablera sig på en ny plats med barn och allt men oj så skönt det var att slippa den negativa stämningen på jobbet. När alla log falskt mot varandra och låtsades som om man brydde sig om vad den andre tyckte. Min nya arbetsplats var som ett paradis! Och jag tror jag är där igen. Jag säger nog upp mig från "slit, släp och eländes elände" och så skapar vi ett nytt litet paradis där glädjen har hedersplats!