bakom Kungen. Men här i byn och i grannbyn vilar ännu mörkret. Mörkret som är liksom Mårran i Tove Janssons "Mumin"-böcker: Ofattbart, ogripbart och skrämmande. Så är det med mörker ibland. Ibland är mörkret tryggt, varmt och vilsamt men ibland som sagt är det fruktansvärt skrämmande. Och så väldigt mörkt att inte ens ljuset förmår att lysa upp det. Huvva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar