Nackhåren reser sig och det pirrar i magen

när de skrämmande orden sägs. "Hon fick tomten vid sjön!". Mitt i all humor finns det ett stråk av allvar. Så mycket allvar att det kan vara svårt att förstå. "Masjävlar" är helt enkelt en fantastisk film. I en av scenerna i slutet böjer sig "mammas gosse" fram mot huvudpersonen, kysser henne på kinden och säger att "jag blir borta ett år. Kom tillbaka då om du vill ha mer". Det är kärlek det! Förstår ni verkligen HUR mycket? Såg ni "Hockeymasen" på väggen förresten? Det krävs en massa självironi och humor för att uppskatta Masjävlar till fullo. Jag tror att annars blir det bara en film där humorn handlar om stereotypier och den är verkligen mycket, mycket mer. Eller hur? Vi som verkligen förstår den kan njuta och instämma i att " i Tjockholm - där pratar de ju marsianska"!