låg och väntade någonstans efter vägen mellan Säter och Leksand. Att den skulle komma vältrande likt en tjock dimbank som plötsligt dyker upp vid horisonten på den norska västlandskusten. Så fel jag hade! Redan nu omsluter den mig som en tjock ullig badrock och försöker att invagga mig i nån sorts säkerhet. Hjärtat hamrar på med bestämda slag, käkarna är spända och tänderna pressas samman som vore de tvingade. Blicken är dimmig och det är nästan omöjligt att samla tankarna. När jag ändå lyckas att ta mig samman så säger mitt förstånd att vi mår bäst av minst ett år till i AS. Men djupt, djupt inne den mörkaste delen av min själ och längst inne i hjärtats kamrar finns ändå en önskan och ett hopp om att nå ES redan i år. Som en underbar, mjuk och varm frotterock från Almedals omsveper denna önskan hela min person. GO FOR IT !!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar