En jävla olyckskorp (och TJATIG)

JAG HAR INGET EMOT ANTI-JUSSI NIEMI! För säkert femtionde gången. Läste just intervjun med honom på Lifs hemsida igen och fastnade på den biten där han berättar om sin familj. Två små barn, tre och fem år gamla som han inte vill vara utan en säsong till. Vad är det för FEL på honom. Förstår han inte att han efter ytterligare skador kan få avsluta sin karriär och medvetna liv och bli sittande och spela på läppen i ett hörn! Jag törs slå vad om att han fått ungefär följande information av läkarna på sjukhuset. Ett långt citat från en examensuppgift från Stockholms Universitet.

”Lätta hjärnskador” – effekt av traumatiskt yttre våld.

Teoretisk bakgrund

Slutna hjärnskador får man av yttre våld mot huvudet. Våldet kan uppstå på olika sätt varav slag mot huvudet är ett sätt. Hjärnan accelererar och bromsas sedan snabbt upp. Skadorna kan delas in i primära skador som uppstår vid skadetillfället och sekundära skador som förenklat är effekterna av de primära skadorna. De krafter som verkar på hjärnan kan ge skador både i form av kontusioner och avslitningar av nerver och blodkärl. Rörelsen som uppstår mellan nacken och halsryggen kan också ge upphov till diffus axional hjärnskada (DAI). DAI anses vara den skada som utgör den egentliga orsaken till kognitiv nedsättning. De skadade nervfibrerna leder till förlångsammade neuronala processer och detta innebär att bland annat analysförmågan försvåras (Levander, 2000). Även lätta skador kan ge upphov till språkstörningar. Dysnomi som är förmågan att viljemässigt plocka fram rätt ord eller begrepp, påverkas (hos högerhänta) ofta vid skador i vänster temporallob (Lezak, 2004, ss. 501-530). I sin mildare form är dysnomi ofta ett frustrerande och genant problem som kan innebära svårigheter i yrken där språket är en viktig komponent.

Mer än hälften av alla trauma mot huvudet (Traumatic Brain Injury TBI) hos barn och äldre (över 64 år) uppstår genom fall (Hannay, Howieson, Loring, Fisher, & Lezak, 2004). Effekterna av skadan beror på många olika faktorer till exempel ålder, allvarlighetsgrad och premorbid funktion. Dock har man funnit att liknande skador tenderar att ge samma svårigheter trots de individuella skillnaderna i premorbid funktion (Hannay, Howieson, Loring, Fisher, & Lezak, 2004). Den kliniska bedömningen av skadan görs med hjälp av PTA-skalan. PTA står för Post Traumatisk Amnesi och är den period efter skadetillfället fram till dess att patienten kan återge händelser dag för dag. PTA omfattande mer än 7 dagar tyder på en ”mycket svår” skada och den graderas till PTA mindre än 10 minuter som anses vara en ”mycket lätt” skada (Levander, 2000).

Mild TBI ger vanligen en triad av svårigheter: nedsatt verbal återkallning, minnesproblem och uppmärksamhetsstörning (Lezak). Dessa svårigheter förvärras vanligen av upprepat våld. Vissa grupper tenderar att utsättas för upprepat våld, till exempel utövare av vissa sporter. Dödligheten vid milda skador ökar dock inte vid upprepat våld. Däremot finns det ett klart samband mellan upprepade TBI och demens (Lezak, s. 291). Vid enstaka TBI finns inget sådant samband påvisat.

Rent funktionellt kan även lätta hjärnskador ge stora subjektiva svårigheter. Patienterna klagar ofta över koncentrationssvårigheter och en nedsättning i förmågan att utföra vissa uppgifter lika bra som före skadan, trots att deras generella intelligens vid testning är klart över medel. Det verkar som om begåvade personer blir mest påverkade av lätta hjärnskador eftersom de blir omedelbart medvetna om sin funktionssnedsättning (Kolb & Whishaw, 2008). Detta kan leda till att patienterna drabbas av långvariga post-traumatiska depressioner.

Den största delen av återhämtningen sker under de första 6-9 månaderna. Det är klarlagt att så länge som 2-3 år efter skadan kan förbättringar ske (Kolb & Whishaw). Många lär sig också att kompensera för funktionsnedsättningen (Lezak). /-/ Slutna hjärnskador som drabbar frontal- och temporalloberna har signifikant effekt på personlighet och social förmåga (Lezak, s. 754). Dubbelt så många män som kvinnor drabbas av TBI (Levander) och i åldrarna 15-24 år är det en topp (Lezak, s. 159). Givet det faktum att risken för skada ökar med aktivitetsnivå och impulsivitet kan man också tänka sig att personer, främst unga män, med neuropsykologiska funktionshinder utgör en stor del av denna grupp. De är också i riskzonen för att drabbas av upprepat våld vilket medför att svårigheterna ytterligare förvärras. Detta är ju egentligen de samma symptomen som deras ”ursprungsdiagnos” ger vilket kanske innebär att risken ytterligare ökar? Om man tänker på att livliga barn har lättare att slå i huvudet utan att det ger några allvarliga symtom kan det kanske vara så att just detta bidrar till att förvärra ursprungsdiagnosen? Det behövs inte så mycket yttre våld för att ge diffusa axionala hjärnskador som anses vara den skada som orsakar kognitiv nedsättning. Förmågan att analysera och bedöma sitt eget beteende försämras vilket förmodligen leder till ännu flera impulsiva handlingar som ytterligare ökar risken för upprepat våld. "

Snälla snälla A-J, för att jag bryr mig om dig: SLUTA SPELA HOCKEY!