Att släcka en brasa med bensin

är mycket svårt. I dagens Aftonblad står det att läkare i Danmark föreslår att man ska börja sälja hasch på apoteket för att minska kriminaliteten. Ungefär samma sak och inihelsike dumt.

Mina fingrar som vanligtvis löper så lätt över tangenterna och sprider mina ord och tankar ut i cyberspace på ett ibland hejdlöst sätt har på nå’t märkligt sätt stumnat. Att hjärnan är avstängd och huvudet känns tomt är jag van med, men nu har också mina fingrar svikit mig. Vi har en lång period av någon märklig sjukdom bakom oss: hosta, ont i halen och snuva. Låter som en förkylning men ändå inte – den ger sig inte. TL är nu dassig för tredje gången på 6 veckor och han har ändå fått en penicillinkur. Kanske vi helt enkelt är gamla?
Meems och jag hämtade det lilla skrottet igår och det gläder mig – djupt in i min onda, elaka själ – att pappan såg sliten ut. Hoppas att hans lever har pajat, eller att han har drabbats av någon annan allvarlig åkomma eller ännu bättre: Att någon av hans saker har gått sönder och att det kommer att kosta pengar. DET svider.
Småfåglarna utanför köksfönstret trycker i sig drygt ett kilo solrosfrön om dagen. Trodde det var två kilo men det kan jag inte beskylla dem för. Vi har upptäckt fler gäster än småfåglar och de andra får ta på sig ansvaret för det sista kilot varje dag. Två ekorrar stoppar kinderna så fulla att de sväller upp i ansiktet på ett sådant sätt att de blir blinda för ögonen blockeras. Dessutom sitter ”Hacke” och spettar i sig frön. Vi har också flera dagar sett ett par skogduvor sitta här ute och äta solrosfrön. Restaurang Fågelbordet är öppet sex dagar till för sen är det slut på frön.